Dinner Safari

Imorgon lördag återkommer Dinner Safari i vår kyrkas gemenskap. Det innebär att man anmäler sig till middag och efterrätt hemma hos varandra. Alla som anmäler sig delas upp och det innebär att det enda man vet i förväg är vad man ska bjuda på. Man kan också bara vara med om man inte har möjlighet att bjuda. De som vi ska hem till imorgon vet inte att det är just vi som kommer. Efter middagen öppnas ett brev hos middagsvärdarna där de och andra får veta var de ska äta dessert. På så sätt äter man tillsammans i två konstellationer. Riktigt kul! Förra gången var en succé och vi tror att det blir riktigt bra denna helg också.

I mitt veckobrev (som du kan prenumerera på) skrev jag några rader om gemenskap inför söndagens fortsättning av "En bön att leva med"

Gemenskapens möjlighet och begränsning

I varje gemenskap finns något centralt och något perifert, något djupt och något ytligt, något möjligt och något omöjligt. Det går att ha förväntningar på en kyrkas gemenskap men samtidigt kan man aldrig kräva det omöjliga av andra människor. Det kommer till en gräns när det gäller mänsklig gemenskap. Det finns begränsningar. Det intressanta i livet i kyrkan är just att i skärningspunkten mellan möjlighet och begränsning finns själva öppningen mot himmelen. Vi behöver Gud. När samtalsämnena tar slut tar förbönen vid. När lovsången stiger mot himmelens Gud kompenseras våra liv med hans frid. Det är något alldeles unikt med förbönen oss troende emellan. Koppla upp dig på Kristus och ta emot hans förbön för dig och oss alla!

Jesus sa: "Jag ber för dem".