Växlar upp inför Kyrka med hjärta!

Det händer så mycket i församlingen just nu att man måste vara lycklig och glad. Det kommer så mycket nya människor som vill vara med i församlingens gemenskap på olika sätt i tillväxtgrupper, barnverksamhet och på gudstjänsterna. Jag var borta i söndags och predikade men fylls av glädje när man får rapporterna om människor som blir frälsta och nya som kommer. Det är spännande och jag har så duktiga medarbetare. Den linje vi har om att vara en församling som har ett nutida språkbruk och musikstil i våra gudstjänster har inneburit en del förändringar och mer blir det, hoppas jag. Vi är i stort behov av nya, kreativa uttryckssätt. Jag längtar efter nya sånger, nya sätt att kommunicera, ser fram emot den första graffitiväggen i kyrkan och hoppas på en helt annan klubb-känsla över en del av våra lokaler i framtiden. Jag tycker att det är en glädje att se alla som trivs i en stabil men ändå modern kyrka och är lycklig över många av våra äldre som förstår behovet av nyorientering. Givetvis anses inte detta positivt av alla och det får man förstå. Men sanningen är den att målgruppen för mig är inte våra egna medlemmar i första hand. En församling som finns till för sig själv har ingen framtid, i varje fall inte en ljus sådan. En församling vars medlemmar är överlåtna till att andra ska må bra, få möta Jesus och komma in i en hållbar gemenskap har däremot en god tid framför.

Vi undervisar inte för att briljera i andliga formuleringar eller teologiska finuttryck, vi predikar och undervisar för att det brinner en eld i våra hjärtan. Evangeliet, budskapet om Jesus, måste få nå nya människor. Vi vill inte underhålla människor, vi vill utrusta troende människor att vägleda sina vänner till trons härliga liv. Vi vill inte odla en kultur av att komma till kyrkan för att bli underhållen, vi vill se troende människor i funktion för andra människors och Guds skull. Jag är så glad för att det bara de senaste veckorna i anslutning till våra gudstjänster har kommit både par och enskilda och tagit emot Jesus Kristus som sin räddare och att det finns människor som fångar upp dessa.

Det är inte min uppgift att bedriva museiverksamhet, istället har vi en utmaning att vara nutida och samtidigt trogna våra rötter. Uppdraget förpliktigar. Jag tror att väckelserörelsens (typ frikyrkans) DNA och historia lär oss att vi alltid har använt samtidens musik och uttryckssätt. William Booth undrade varför djävulen skulle få ha all bra musik och jag minns själv när bröderna Samuelson sjöng "Jag är så lycklig sen Jesus kom in i mitt liv" på en melodi som man mest känner igen med texten: "Isn't she lovely..." Det konstanta för en levande rörelse och församling är förändring i uttryckssätten. Min spaning är att om man inte ändrar sina former ändrar man sitt budskap eftersom den tid man lever i alltid ställer krav på förändring. Det finns kyrkor som utvecklar ett förändrat budskap och behåller sin form. Själv vill jag helst göra tvärtom. Det är inte så mycket i formen jag tycker är värt att bevara men jag vill ge allt för att förmedla sanningarna i Bibeln som framförallt handlar om vägen till frälsning i Jesus Kristus. Detta innebär att omväxling och förändring inte är samma sak. Vi kommer inte att ha gudstjänster som är oigenkännliga från söndag till söndag, vi väljer istället ett spår som har en tydlig framtidsinriktning och de förändringar vi gör kommer att göras utifrån den utmaning det är att gestalta evangeliet i en sekulär tid.

Det frikyrkoarv vi vill bära med oss handlar om våra föregångares tro, bön och ivriga tjänande. Vi längtar efter att det skulle finnas många föredömen upp i åldrarna som är överlåtna till att lämna ett gott arv av gudstro och lärjungaskap. Tyvärr upprepas allt för ofta problematiken att pionjärgenerationen snabbt ersätts av människor som förvaltar traditionen mer än livet och det leder till en subkultur som i bästa fall lockar de egna men som inte blir till en kreativ, nyskapande miljö. Människor söker efter föredömen i livet mer än en form. En forms uppgift är att stödja livet. Min bön är att människor som inte förstår behovet av förändring ändå ska kunna känna igen sig i en "ton" som handlar om den kärlek till människor som kommer ur en relation med Gud.

För några veckor sen var jag på resa och mötte en stor grupp ungdomar och frågade dessa vilka föredömen de hade i livet. Tyvärr tog det lång tid innan någon av dem kom på något föredöme. Det säger något riktigt allvarligt till oss som varit med ett tag. Vill du få eller vill du ge, vill du ha eller ta, vill du synas eller se?
Förra veckan läste jag boken "Leaders who last" av Dave Kraft. Den rekommenderas varmt. Så inspirerande att läsa en så nutida och fräsch bok skriven av en 70-årig pastor som utmanar och uppmuntrar till livslångt ledarskap med betoning på vikten av att landa väl och att ständigt våga utvecklas med en ambition att någon ska följa i ens spår.

En spännande framtid är aldrig fri från spänningar men att leva i nuet med ett ärende som handlar om det största av allt, livet med Gud, det är högaktuellt och spännande. Om detta vill vi berätta mera på lördag på vår konferensdag Kyrka med hjärta. Vi är på en spännande resa. Välkommen med!

Kyrka med hjärta>>>