I veckan har jag varit på ett förkunnardygn på Klacka-Lerberg. Jag har ont i halva kroppen efter den årliga fotbollsdrabbningen mellan föreståndare och medarbetare men är glad i hela själen över att få delta i en så god och progressiv gemenskap mellan förkunnare.
Nu till veckan reser jag till Kaukasusområdet för att bygga vidare på Marco Polo Network, vårt missionsnätverk som vi arbetar med och tror mycket på.
Innan dess ska jag hinna hålla en andakt på pensionärsorganisationens RPG:s årskonferens här i Västerås och vara med på en fest med vår församlingsledning och sommarfest med hela församlingen. Missa inte vår gudstjänst på söndag kl. 10.30, den blir en riktig höjdare! All info här>>>
Jag är också mycket intresserad av att göra en resa när det gäller mitt liv och församlingens liv som jag leder. Jag tänker inte resa i några nostalgiska spår vare sig det handlar om frikyrklig sångnostalgi eller karismatisk estradfokusering. Istället längtar jag efter ett gudstjänstliv som vibrerar och lever 2010 och ännu längre fram genom åren med vår tids solosånger och med vår tids karismatiska uttryckssätt. Jag tror på helande och jag tror att vi kan använda olika sorts sånger men jag vill lägga i en växel och köra framåt, jag vill inte gasa på tomgång och lyssna till ett motorljud som inte för oss framåt.
Jag längtar efter att under sker på lasarett och hemma och på stan, högst övernaturligt naturligt. Jag längtar efter att vi slutar upp med att odla särintressen och istället riktar in oss på de människor som ligger på Guds hjärta. Jag tänker resa utåt...
Nej, nu får jag ta en liten resa till med gräsklipparen...
Trevlig helg!
fredagen den 28:e maj 2010
fredagen den 21:e maj 2010
Lär mig profetera vid grillen
Denna helg är det pingsthelg. En härlig tid på året rent årstidsmässigt och helgen innehåller också ett fantastiskt budskap och en realitetsbeskrivning av ett liv fyllt av Ande. De andliga dimensionerna är realiteter. Pingstbudskapet lyfter fram att alla kan få hjälp av Gud genom den Helige Ande.
Det är också en årstid när många börjar grilla för första gången. Det är en tid när man liksom på nytt börjar umgås med varandra igen efter vintern. En profetia är ett budskap från Gud till människor genom en person som förmedlar dessa ord, på pingstdagen förverkligades Joels profetia om Andens kommande. Också idag ger Anden oss ord, ord i bön och ord i samtal med människor. Just nu längtar jag enormt efter att vår undervisning men ännu mera vår praktik handlar mindre om att profetera i kyrkan och istället att profetera mer vid grillen. Jag är liksom lite trött på att profetisk bön och profetiskt liv handlar om visst tonläge och utspelar sig i möten och gudstjänster, gärna med rätt emotionellt läge. Jag är mer intresserad av att lära mig ett profetiskt liv vid grillen. Tycker att Jesus är ett bra exempel på det när han som det beskrivs i Johannes kapitel 21 upprättar Petrus vid en koleld jämte sjön. Jesus kunde profetera vid en grill! Hans ord till Petrus är inget annat än profetiska inför Petrus framtid och uppdrag. När pingstdagen sen kommer kliver Petrus fram och har ett budskap som är historiskt för alla som tror på Andens uppfyllelse. Gud ger av sin Ande för att hjälpa dig och mig men också för att använda oss i relation till andra
I helgen åker vi på familjeläger fredag-lördag och på söndag ska jag vara talare på en Pingstfestival för Örebro län på Björkenäsgården, Odensbacken. Tänkte bl.a. tala om en tro verksam i kärlek utifrån uppfyllelsen av Anden. Här hemma i Västerås predikar vår ungdomspastor Jacob Frankner och vi har också besök av kören Laudes från Filadelfiakyrkan i Stockholm. Jacob växer hela tiden som predikant och du missar något stort om du missar vår gudstjänst på söndag. Kören Laudes ska vara något utöver det vanliga också de!
Glad pingst!
Det är också en årstid när många börjar grilla för första gången. Det är en tid när man liksom på nytt börjar umgås med varandra igen efter vintern. En profetia är ett budskap från Gud till människor genom en person som förmedlar dessa ord, på pingstdagen förverkligades Joels profetia om Andens kommande. Också idag ger Anden oss ord, ord i bön och ord i samtal med människor. Just nu längtar jag enormt efter att vår undervisning men ännu mera vår praktik handlar mindre om att profetera i kyrkan och istället att profetera mer vid grillen. Jag är liksom lite trött på att profetisk bön och profetiskt liv handlar om visst tonläge och utspelar sig i möten och gudstjänster, gärna med rätt emotionellt läge. Jag är mer intresserad av att lära mig ett profetiskt liv vid grillen. Tycker att Jesus är ett bra exempel på det när han som det beskrivs i Johannes kapitel 21 upprättar Petrus vid en koleld jämte sjön. Jesus kunde profetera vid en grill! Hans ord till Petrus är inget annat än profetiska inför Petrus framtid och uppdrag. När pingstdagen sen kommer kliver Petrus fram och har ett budskap som är historiskt för alla som tror på Andens uppfyllelse. Gud ger av sin Ande för att hjälpa dig och mig men också för att använda oss i relation till andra
I helgen åker vi på familjeläger fredag-lördag och på söndag ska jag vara talare på en Pingstfestival för Örebro län på Björkenäsgården, Odensbacken. Tänkte bl.a. tala om en tro verksam i kärlek utifrån uppfyllelsen av Anden. Här hemma i Västerås predikar vår ungdomspastor Jacob Frankner och vi har också besök av kören Laudes från Filadelfiakyrkan i Stockholm. Jacob växer hela tiden som predikant och du missar något stort om du missar vår gudstjänst på söndag. Kören Laudes ska vara något utöver det vanliga också de!
Glad pingst!
torsdagen den 20:e maj 2010
Älskade pastor
Dagen skriver om amerikanska pastorer utifrån en chockerande undersökning måste man tycka. Undersökningen visar att 1500 pastorer lämnar sin tjänst varje månad i USA, det är mycket även i ett land där kanske hälften av befolkningen regelbundet går i kyrkan. Det finns nån slags jakt på framgång och uppmärksamhet som knäcker många pastorer i staterna.
Man kan fundera över hur det står till här hemma i Sverige. Jag känner många pastorer, främst inom Pingst men även i andra sammanhang. Min bild är att prestigen just nu blir mindre och mindre i våra sammanhang och värmen stiger. Jag tror att vi utmanar varandra på ett positivt sätt och det finns en generositet där viljan finns att se pastorer lyckas utan att lämna någon efter. Samtidigt vet jag ett antal pastorer som just nu balanserar på gränsen av vad man orkar med av belastning. När jag läste artikeln kände jag några saker jag vill uppmana till kring pastorernas situation:
-Visa respekt och kärlek till din pastor även om du inte håller med om allt pastorn säger eller gör. Kom ihåg att be för pastorn och prata hellre med än om din pastor.
-Var med på riktigt. Investera i din relation till kyrkan, inget gör en pastor gladare. Du kommer att upptäcka att du är på rätt plats när du inser att kyrkan är en del av livets helhet precis som familjen i övrigt.
-Alla pastorer kan betyda en positiv skillnad för andra pastorer. Nätverk mellan pastorer har aldrig varit viktigare än idag.
-Kallelsen måste finnas i botten av uppdraget. Det finns något inre och yttre över kallelsen. Något i hjärtat som är helt oberoende av andras bekräftelse och något yttre som visar sig i funktion i uppdraget. Gud kallar ingen för att lämna den ensam.
-Alla pastorer behöver utveckla en hållning av ständigt växande och lärande i en anda av gudsrespekt och kärlek till församlingen. Stå aldrig stilla, lev i nuet och sträck dig framåt. Det finns något framåtlutat av att leda en församling, var ivrig. Det finns något med hög ambition som betalar sig.
Jag arbetar med ett fortbildningsprogram för pastorerna inom pingst, Pingst pastorsakademi Med våra processgrupper som ska pågå i två år och med god undervisning tror jag att vi har goda förutsättningar för att ta hand om våra pastorer på ett utvecklande och bra sätt. Jag har sagt i några sammanhang att ingen får medverka i pastorsakademin som inte älskar våra pastorer och genuint vill se dem lyckas i sitt viktiga uppdrag.
Älskade pastor, ge inte upp!
Man kan fundera över hur det står till här hemma i Sverige. Jag känner många pastorer, främst inom Pingst men även i andra sammanhang. Min bild är att prestigen just nu blir mindre och mindre i våra sammanhang och värmen stiger. Jag tror att vi utmanar varandra på ett positivt sätt och det finns en generositet där viljan finns att se pastorer lyckas utan att lämna någon efter. Samtidigt vet jag ett antal pastorer som just nu balanserar på gränsen av vad man orkar med av belastning. När jag läste artikeln kände jag några saker jag vill uppmana till kring pastorernas situation:
-Visa respekt och kärlek till din pastor även om du inte håller med om allt pastorn säger eller gör. Kom ihåg att be för pastorn och prata hellre med än om din pastor.
-Var med på riktigt. Investera i din relation till kyrkan, inget gör en pastor gladare. Du kommer att upptäcka att du är på rätt plats när du inser att kyrkan är en del av livets helhet precis som familjen i övrigt.
-Alla pastorer kan betyda en positiv skillnad för andra pastorer. Nätverk mellan pastorer har aldrig varit viktigare än idag.
-Kallelsen måste finnas i botten av uppdraget. Det finns något inre och yttre över kallelsen. Något i hjärtat som är helt oberoende av andras bekräftelse och något yttre som visar sig i funktion i uppdraget. Gud kallar ingen för att lämna den ensam.
-Alla pastorer behöver utveckla en hållning av ständigt växande och lärande i en anda av gudsrespekt och kärlek till församlingen. Stå aldrig stilla, lev i nuet och sträck dig framåt. Det finns något framåtlutat av att leda en församling, var ivrig. Det finns något med hög ambition som betalar sig.
Jag arbetar med ett fortbildningsprogram för pastorerna inom pingst, Pingst pastorsakademi Med våra processgrupper som ska pågå i två år och med god undervisning tror jag att vi har goda förutsättningar för att ta hand om våra pastorer på ett utvecklande och bra sätt. Jag har sagt i några sammanhang att ingen får medverka i pastorsakademin som inte älskar våra pastorer och genuint vill se dem lyckas i sitt viktiga uppdrag.
Älskade pastor, ge inte upp!
onsdagen den 19:e maj 2010
Nätverkande
Vi har haft några riktigt bra dagar i Helsingfors med vårt medarbetarteam i församlingen. Vi har försökt att titta fem år in i framtiden, en process som bara börjat så smått. Det händer något när man processar frågor och utmaningar tillsammans med Gud och varandra. Vi fick också göra ett studiebesök i Filadelfia i Helsingfors, där vi mötte pastor Kenneth Grönroos. Det var en sån uppmuntran och värme att få ta del av deras församlings liknande processer som våra.
Idag har jag tillsammans med Sune Elofson jobbat en del med vårt Marco Polo Network, en missionssatsning i centralasien som du kan läsa om här>>> Jag tror mycket på att nätverka så att ägandeskap av visioner och satsningar görs gemensam. I Marco Polo Network arbetar vi för att knyta ihop församlingars missionsengagemang så att så många som möjligt får höra evangeliet om Jesus och församlingar bildas i många länder. Vi är i början av något mycket stort när det gäller Marco Polo Network.
Jag tror på nätverkande. Man kan inte åka på teamresa själv även om det ju kunde vara relativt avkopplande... Vi behöver varandra, vi behöver mötas ofta inte sällan och vi behöver ha mentorer och vara mentorer. Det finns en mängd områden för nätverkande som behöver ske för att Guds rike ska bredas ut. Relationerna går före reglerna och visar på samma syfte som är i fokus för frälsningen, nämligen människor. Detta stretchar en del av oss, inte minst mig, eftersom jag nog egentligen kunde nöja mig alldeles utmärkt med en trave böcker och tid för mig själv men jag tror att vi är skapade för liv i gemenskap. Koppla upp dig i nätverket!
Idag har jag tillsammans med Sune Elofson jobbat en del med vårt Marco Polo Network, en missionssatsning i centralasien som du kan läsa om här>>> Jag tror mycket på att nätverka så att ägandeskap av visioner och satsningar görs gemensam. I Marco Polo Network arbetar vi för att knyta ihop församlingars missionsengagemang så att så många som möjligt får höra evangeliet om Jesus och församlingar bildas i många länder. Vi är i början av något mycket stort när det gäller Marco Polo Network.
Jag tror på nätverkande. Man kan inte åka på teamresa själv även om det ju kunde vara relativt avkopplande... Vi behöver varandra, vi behöver mötas ofta inte sällan och vi behöver ha mentorer och vara mentorer. Det finns en mängd områden för nätverkande som behöver ske för att Guds rike ska bredas ut. Relationerna går före reglerna och visar på samma syfte som är i fokus för frälsningen, nämligen människor. Detta stretchar en del av oss, inte minst mig, eftersom jag nog egentligen kunde nöja mig alldeles utmärkt med en trave böcker och tid för mig själv men jag tror att vi är skapade för liv i gemenskap. Koppla upp dig i nätverket!
lördagen den 15:e maj 2010
Stolthet, U2, Helsingfors och Äktenskap
Det är lördagkväll och tid för lite blogg. Av och till under dagen har jag försökt följa med i EFK:s kongress och konferensen Utmanad (Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan, Baptistsamfundet). Båda har sysslat med frågor om vigselrätt. Tydligen tänker EFK nu lämna tillbaka vigselrätten till staten och Missionskyrkans församlingar får själva välja om man vill viga samkönade par. Än så länge fortsätter vi inom Pingst att med vår vigselrätt viga män och kvinnor samman i äktenskap och behåller vår vigselrätt. Men vi får se vad som händer med civilrättslig äktenskapslagstiftning och/eller vigselplikt istället för vigselrätt, i den här frågan är nog förändringar det mest konstanta att räkna med.
Imorgon söndag 16/5 10.30 är det dags att predika efter ett uppehåll på tre veckor. Vi avslutar vår serie om "Känslor" och imorgon handlar det om stolthet. När jag har närmat mig detta ämne och sysslat med det så har jag osökt kommit att tänka på en albumtitel av U2: "How to dismantle an atomic bomb...". Detta med heder, stolthet, prestige, högmod och allt som finns i denna sfär där vi relaterar till hur vi uppfattar andra och hur andra uppfattar oss är otroligt delikat. Det verkar för mig som att dessa frågor har en kaliber av mycket sprängkraft i sig, ungefär som sexualitetens faktiskt. Det finns något mycket gott kring frågor om stolthet och något som kan gå rejält snett. Jag ser fram emot morgondagen, blir nog en av mina viktigaste predikningar på länge.
Imorgon eftermiddag åker jag med vårt medarbetarteam till Helsingfors. Vi ska dels göra ett studiebesök i en församling men vi ska också jobba med något jag kallar Pingst Västerås Uppdraget 2.0. Vi har ett dokument som vi fastställde 2006 som visar på viktiga områden som syfte, vision, mål, strategi, värderingar och aktiviteter för vår församling. Vi ska inte på något sätt förändra denna inriktning, vi ska däremot fördjupa vad det innebär att vara "En öppen kyrka med hjärta för människor". Bland mycket handlar det om att förtydliga värderingar, koppla vision och budget, skapa statistik för måluppfyllelse och mycket annat. Denna process drar igång nu, involverar övriga församlingsledningen under sommaren och församlingen under hösten. Förhoppningsvis kommer vi att kunna fördjupa vårt uppdrag på detta sätt från årsskiftet.
Jag hoppas att du kommer till kyrkan imorgon, vi blir stolta och glada om just du kommer!
Imorgon söndag 16/5 10.30 är det dags att predika efter ett uppehåll på tre veckor. Vi avslutar vår serie om "Känslor" och imorgon handlar det om stolthet. När jag har närmat mig detta ämne och sysslat med det så har jag osökt kommit att tänka på en albumtitel av U2: "How to dismantle an atomic bomb...". Detta med heder, stolthet, prestige, högmod och allt som finns i denna sfär där vi relaterar till hur vi uppfattar andra och hur andra uppfattar oss är otroligt delikat. Det verkar för mig som att dessa frågor har en kaliber av mycket sprängkraft i sig, ungefär som sexualitetens faktiskt. Det finns något mycket gott kring frågor om stolthet och något som kan gå rejält snett. Jag ser fram emot morgondagen, blir nog en av mina viktigaste predikningar på länge.
Imorgon eftermiddag åker jag med vårt medarbetarteam till Helsingfors. Vi ska dels göra ett studiebesök i en församling men vi ska också jobba med något jag kallar Pingst Västerås Uppdraget 2.0. Vi har ett dokument som vi fastställde 2006 som visar på viktiga områden som syfte, vision, mål, strategi, värderingar och aktiviteter för vår församling. Vi ska inte på något sätt förändra denna inriktning, vi ska däremot fördjupa vad det innebär att vara "En öppen kyrka med hjärta för människor". Bland mycket handlar det om att förtydliga värderingar, koppla vision och budget, skapa statistik för måluppfyllelse och mycket annat. Denna process drar igång nu, involverar övriga församlingsledningen under sommaren och församlingen under hösten. Förhoppningsvis kommer vi att kunna fördjupa vårt uppdrag på detta sätt från årsskiftet.
Jag hoppas att du kommer till kyrkan imorgon, vi blir stolta och glada om just du kommer!
onsdagen den 12:e maj 2010
Farsan
Det är onsdag och snart dags för lite lediga dagar. Har ägnat hela dagen åt att förbereda söndagens förkunnelse som handlar om STOLTHET! Vi går in för landning i vår serie om känslor och jag tror att det är något riktigt spännande och viktig på gång nu på söndag. Jag är laddad från topp till tå kan man nog säga, för det kommer att handla lite om både farsor och fötter...
Idag på lunchen när jag var och inhandlade lunchkulinariteter av fisk inpackad i tre rostfria burkar med lite röd plast runt så tog jag en Metro. I den fanns en så bra krönika som uppmanar oss pappor att visa att vi är stolta över våra döttrar. Läs den gärna här>>>.
Nu är det läge för lite ledighet. Det blir tid med familjen, trädgårdsfix, altanfix, tennismatch och kanske nåt mer. Ha det så bra på ledigheten så ses vi på söndag kl. 10.30! Du är alltid välkommen till våra gudstjänster i Pingst Västerås, Oxbackens centrum, vi ska göra vårt bästa för att ta hand om dig! Vi känner oss stolta om du vill komma!
Du hittar allt om serien "Känslor" här>>>
Idag på lunchen när jag var och inhandlade lunchkulinariteter av fisk inpackad i tre rostfria burkar med lite röd plast runt så tog jag en Metro. I den fanns en så bra krönika som uppmanar oss pappor att visa att vi är stolta över våra döttrar. Läs den gärna här>>>.
Nu är det läge för lite ledighet. Det blir tid med familjen, trädgårdsfix, altanfix, tennismatch och kanske nåt mer. Ha det så bra på ledigheten så ses vi på söndag kl. 10.30! Du är alltid välkommen till våra gudstjänster i Pingst Västerås, Oxbackens centrum, vi ska göra vårt bästa för att ta hand om dig! Vi känner oss stolta om du vill komma!
Du hittar allt om serien "Känslor" här>>>
torsdagen den 6:e maj 2010
Kollektiv glädje—kollektiv sorg
Sommaren 1994 var det varma nätter och Sverige tog brons i fotbolls-VM i USA. På grund av tidsskillnaden fick man sitta uppe sent för att se Brolin, Ravelli och Dahlin lira för Sverige. Vi vann och glädjen var enorm! Ibland blir det inte riktigt vi-känsla över förluster, i vart fall inte i idrott. Vi vann och ni förlorade kanske är mekanismen. Den här veckan har Västerås drabbats av något enormt tragiskt. En ung tjej dödades och sorgen och frågetecknen är många och stora. Just den här tjejen var ganska mycket i vår kyrka, hon var ofta på vår fritidsgård och på Nonstop. Jag personligen kände inte tjejen men kan ändå konstatera att vi har sorg. Västerås sörjer och i någon mån gäller det också vår kyrka. Men framförallt är en familj och många ungdomar berörda av det som hänt. Bibeln uppmuntrar oss att glädja oss med de som är glada och sörja med dem som sörjer. På söndag 9/5 kl. 10.30 vill vi manifestera denna sanning genom förbön.
”Gläd er med dem som är glada. Gråt med dem som gråter.”
Romarbrevet 12:15
”Gläd er med dem som är glada. Gråt med dem som gråter.”
Romarbrevet 12:15
lördagen den 1:e maj 2010
Fyra år i Västerås
1 maj 2006 började jag min tjänst som pastor i Pingst Västerås. Det är fyra år som gått otroligt fort egentligen. Här kommer några noteringar om hur jag upplevt tiden i Västerås:
-Redan från början kände jag en stor kärlek till vår församling. Den har mognat och djupnat och är starkare än någonsin från min sida.
-Jag kallar Västerås för hemma idag. Det tog lite tid men fyra år i stan har gjort att jag åker hem till Västerås när jag varit på resor.
-Jag är så otroligt tacksam för att vi som familj har det så bra. Min fru har ett jobb hon stortrivs med och barnen har kommit in bra i stan med kyrka, kompisar och skolor.
-Vi bor typ 500 meter från Oxbackens centrum där kyrkan ligger, det underlättar vår vardag enormt mycket och för detta är jag tacksam.
-Jag tycker att jag har kunnat bygga upp ett starkt medarbetarteam under dessa fyra år.
-Vi har som församling en spirande och god atmosfär idag. Det finns givetvis olika uppfattningar och synpunkter men i stort är det en glädje att se den kärlek som finns i församlingen.
-Vi tar emot nya människor i ökande takt.
-Personligen tror jag att jag har vuxit både genom positiva och negativa erfarenheter. Jag har utvecklats på vissa sidor som ledare, möjligen är det så att jag i vissa avseenden blivit tuffare sen jag kom till Västerås på gott och ont.
-Jag tror att jag utvecklat mitt sätt att tala och skriva under dessa år. Det tror jag kommer att märkas under 2010.
-Under dessa fyra år har jag stärkt och byggt upp mitt nätverk såväl i Sverige som internationellt.
De kommande fyra åren blir enormt spännande!
I eftermiddag ska jag viga ett par i Skultuna kyrka. På något sätt kan en vigsel symbolisera vad mitt uppdrag egentligen går ut på. Att relatera till människor och föra dem samman inför Gud. Det är ett stort förtroende och ett hedersuppdrag att få vara vigselförrättare. Det är det att vara pastor också.
-Redan från början kände jag en stor kärlek till vår församling. Den har mognat och djupnat och är starkare än någonsin från min sida.
-Jag kallar Västerås för hemma idag. Det tog lite tid men fyra år i stan har gjort att jag åker hem till Västerås när jag varit på resor.
-Jag är så otroligt tacksam för att vi som familj har det så bra. Min fru har ett jobb hon stortrivs med och barnen har kommit in bra i stan med kyrka, kompisar och skolor.
-Vi bor typ 500 meter från Oxbackens centrum där kyrkan ligger, det underlättar vår vardag enormt mycket och för detta är jag tacksam.
-Jag tycker att jag har kunnat bygga upp ett starkt medarbetarteam under dessa fyra år.
-Vi har som församling en spirande och god atmosfär idag. Det finns givetvis olika uppfattningar och synpunkter men i stort är det en glädje att se den kärlek som finns i församlingen.
-Vi tar emot nya människor i ökande takt.
-Personligen tror jag att jag har vuxit både genom positiva och negativa erfarenheter. Jag har utvecklats på vissa sidor som ledare, möjligen är det så att jag i vissa avseenden blivit tuffare sen jag kom till Västerås på gott och ont.
-Jag tror att jag utvecklat mitt sätt att tala och skriva under dessa år. Det tror jag kommer att märkas under 2010.
-Under dessa fyra år har jag stärkt och byggt upp mitt nätverk såväl i Sverige som internationellt.
De kommande fyra åren blir enormt spännande!
I eftermiddag ska jag viga ett par i Skultuna kyrka. På något sätt kan en vigsel symbolisera vad mitt uppdrag egentligen går ut på. Att relatera till människor och föra dem samman inför Gud. Det är ett stort förtroende och ett hedersuppdrag att få vara vigselförrättare. Det är det att vara pastor också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)