Huvudvärk och Växtvärk

Det är så fantastiskt att få leva sitt liv i relation till en levande församling. Jag har svårt att riktigt sätta ord på hur mycket församlingen betyder för mig. Jag älskar verkligen att få se nya människor komma till, få vara med när människor möter den levande Guden och få se att en gemenskap faktiskt kan fungera även när människor har det tufft. Bara idag har jag blivit uppmärksammad på två unga människor som är på väg in i vår gemenskap, den ene blev kristen idag, den andra har bestämt sig för att bli döpt. Vad viktigt att det finns människor och hem som är öppna för nya människor.

Igår kväll hade jag undervisning för våra förebedjare. Jag började undervisningen med att berätta om när jag som 19-åring en gång gjorde en mycket stark gudsupplevelse samtidigt som jag hade huvudvärk och hur Gud tog bort min värk. Det lärde mig två saker: Man kan möta Gud även när man har huvudvärk och för det andra kan värken få möta Gud och säga hej då. Hur fantastiskt jag än tycker det är att få tjäna Gud i och genom en församling är det ju inte så alla upplever det. Periodvis får man kritik och periodvis får man mycket uppmuntran. Jag har ju fått enormt mycket mer uppmuntran än kritik, jag har ett så stort stöd att det är fantastiskt egentligen. Här kommer några orsaker till varför jag tror en del upplever frustration och distans till sin församling:

Felaktig syn på delaktighet. Ofta i små församlingar på landsbygden med 25 medlemmar sitter det typ 12 i styrelsen. Styrelsen är platsen där man verkligen har "församlingsmöte". I en församling med flera tusen medlemmar finns nästan aldrig styrelser med så många medlemmar, där är styrelserna ofta befolkade av kanske 3-4 personer. Ändå har dessa församlingar ofta stor delaktighet och engagemang, fast kanske i andra former än klassisk svensk frikyrka. Vi har väldigt få exempel på stora och växande församlingar i vårt land. Växande församlingar skapar delaktighet kring "kyrkan" i första hand och inte "föreningen". Idag har det i traditionell svensk frikyrka ofta blivit så att det man kallar församlingsmöten är egentligen föreningsmöten. Församlingsmöten av biblisk dimension innehåller mera av bibelstudie, bön, nattvard, förbön och lovsång. Frågor vi bör ställa oss först handlar om hur vi kan bli mer lika Kristus, växa i relation till människor och verkligen vara i funktion. De juridiska och formella aspekterna är viktiga men fungerar bäst när det är stödjande till själva livet.

Tillväxt som inte alltid syns. I vår församling släpper vi gärna fram nya initiativ som handlar om att växa uppåt, inåt och utåt, alltså i relation till Gud, kyrkan och samhället. Det finns stora möjligheter att dra igång nya smågrupper och verksamheter utifrån vår övergripande inriktning. Vi har en i stor utsträckning delegerad verksamhet som ändå genom ledarnätverk och strukturer hålls samman i en församling. Min tanke är att de som bär ett engagemang för exempelvis barnen ska få växa inom det området och få vägledning och support men ändå ges stor frihet att tjäna. Givetvis kan det ibland kännas lite otydligt när inte allt har med alla att göra men om man kommer på insidan märker man att en församling växer stabilt när det finns ansvar, relationer och vision som förenar. Jag konstaterar att vår plan för 2011 innehåller mindre än 10% av mina tankar och ord. Jag leder med vision, förkunnelse och mitt team och församlingsledningen. Sen händer mycket annat...

Självinsikt vad gäller ledarskap. Ibland märker man att det finns förhoppningar om att få synas och märkas i stora och offentliga sammanhang utan att det egentligen bärs upp av ett äkta engagemang i det lilla och fördolda. Jag tror att det är klokt att om man ska kunna leda någon annan måste man kunna leda sig själv först. Om inte mitt liv fungerar och bär god frukt varför ska då någon annan följa i mina spår? När man själv står stadigt kan man också leda andra och om man då leder troget det man får sig anförtrott så öppnas ofta nya dörrar och möjligheter. Men många vill ha quick-fix, strålkastarn ska på direkt och ofta blir det direkt pinsamt när människor tar sig för stora ord. Jesus lärde oss principen att av frukten känner man trädet. Detta är sant. Be Gud om att få bära frukt men se inte för mycket på frukten själv i ditt eget liv. Leta istället efter den näring som gör att du kan bära frukt. Låt andra få del av den frukt du bär.

Egentligen är det enkelt. Ett liv i kärlek till Gud och människor hittar inte ursäkter för slöhet och lojhet. Ett hjärta med passion hittar alltid möjligheter till att betyda en skillnad för andra människor. Vi har ett gäng som behöver "mammor" och "pappor", vi har ett gäng som under det kommande året skulle behöva någon som lär dem att få ihop livet och vardagen. Du kanske finns där ute som vill vara med och betyda en skillnad. Glöm aldrig att det finns en Gud som kan möta både dig och andra även om det finns ett och annat som värker i huvudet... Det kanske är växtvärk det handlar om!

Ps. Trevlig helg! Välkommen till gudstjänsten på söndag 10.30! Välkommen också till Andlig vägledning kl. 13.00 om du har intresse att delta i en samling med mycket tillfälle till samtal och frågor. Ds.

Behöver du vägledning?

Nu på söndag kan du träffa mig i en samling efter vår gudstjänst. Vi har kallat den för "andlig vägledning". Det är en samling som är tänkt för dig som är ny i tron och har frågor om allt mellan himmel och jord. Det blir tillfällen till att ställa dina frågor och vara med och delta. Vi kommer säkert att ta upp frågor som handlar om etik, typ alkohol, sex, relationer. Vi kommer säkert att ta upp frågor som handlar om grunder i kristen tro, hur man läser Bibeln, hur man ber. Välkommen att vara med, vi beställer lite pizza och käkar ihop. Anmäl dig gärna till: kontakt@vasteras.pingst.se

Ps. söndag 6 mars har vi dop i gudstjänsten. Välkommen att ta livets viktigaste steg och låta döpa dig! Ds.

Gud är med oss!

Min mamma brukar berätta att när jag var liten och nån frågade mig vad jag hette så blev svaret: ”Daniel Alm Karl-Olof”. Ja, ja, det kan väl hända att jag var lite lill-gammal… Nu håller man på att bli gammal av andra orsaker, åren går fort fort. Nu till helgen ska jag viga ett par och när ett äktenskap ska ingås vill man som vigselpastor vara säker på att få med alla namn. Namn berättar något om vilka vi är. De berättar ännu mera när det gäller vem Gud är.
Ett av de mest fantastiska namn vi har på vår älskade Frälsare är ”Immanuel”. Det betyder ”Gud med oss”. Vem du än är, vad du än heter, Gud vill vara med dig. Han ger dig del av sitt eget namn. Du får be i Jesu’ namn, du får leva ditt liv med detta stora. Gud är med dig! Missa inte söndagens gudstjänst. Jag ser så mycket fram emot att ta emot av Gud och möta dig!

Livet mellan söndagar

Det är tisdag och full fart som vanligt, ungefär... Jag har ägnat förmiddagen åt att gräva i texterna inför kommande söndag. Jag älskar söndagar och har en otrolig glädje i att få vara en representant för evangeliet. Nu på söndag fortsätter vår serie "Nästa steg" och jag ska predika och berätta och tillsammans ska vi uppleva Guds närvaro.

Vi ses på söndag 10.30!

Ps. Det händer något vettigt på onsdagar också. Michael Ruff har konsert i vår kyrka imorgon onsdag kl. 19.00. Fri entré Wälkom! Ds.

Minneskapacitet och andra spridda tankar...

Det är fredag och dags att fundera lite över vad helgen kommer innebära. I vår kyrka är det kul att konstatera att vi har Nonstop Live ikväll. Jag tycker att vi har så mycket fina ungdomar och jag önskar dem en härlig, kul och stark kväll ikväll. Kanske att jag tjuvlyssnar lite i nåt hörn...

Imorgon lördag blir det en sväng ut till Björnön med yngsta barnets klass och i kyrkan har vi möte både i Skultuna och på spanska.

Söndagen ska jag tillbringa uppe i Borlänge och ska predika mitt allra yttersta hos min gode vän och pastor Tomas Höglund. Här hemma i Västerås predikar Jacob Frankner i vår serie "Nästa steg" och Jacob går vidare med Apostlagärningarna kapitel 2. Du kan chatta med Jacob och kanske mig och fler kl. 21.00 om du vill (länk via www.vasteras.pingst.se) Var med i kyrkan på söndagarna!

Ja, det händer väl lite mer på söndag också, våra finska vänner har sitt möte och det är ekumenisk bön. Det händer egentligen en hel del i vår församling utan att jag är med... På måndag kväll t.ex. är det några av medarbetarna som leder visioncasting för första gången och jag ska lyssna. Välkommen om du vill höra lite "inside" om vad som är på gång och vad vi vill.

Idag har Pelle Hörnmark skrivit en debattartikel i tidningen Dagen. Den är bra. Riktigt bra. Jag uppskattar Pelle så enormt och han är ett av mina främsta föredömen. Läs den gärna här>>>.

På tal om ingenting... Jag läste att om man tuggar mycket så stimulerar det blodflödet till hjärnan och det ska tydligen innebära att man får bättre minneskapacitet! Det är väl bra men då tänkte jag som så: Man kanske inte ska tugga om allting hur mycket som helst, utan istället försöka glömma en del och gå vidare...

Trevlig helg! Gud älskar dig!

Vad händer när kristna syndar?

Det handlar fortfarande om frälsning till människor

Gud är den ende som kan ge liv och som ger växt, människan kan på sin höjd ansa och vattna och se till att det finns lite näring. Men liv och växt kan bara Gud ge. Detta perspektiv är skönt när man hör krampaktiga religiösa böner. Detta perspektiv är starkt när människor kommer ur lagiskhet och in i evangelisk frihet. Detta perspektiv är verkligt befriande när man förstår att syftet med din och min tjänst, dina och mina gåvor, inte handlar om att vi själva ska centreras och få vår vilja fram. Nej, riktiga tjänare underordnar sig. De underordnar sig det höga syftet som beskrivs i de texter vi nu går igenom på söndagarna ur Apostlagärningarna. Det Gud gör i vår tid handlar fortfarande om frälsning till människor. De troende är tillsammans och ändå inte som en sluten grupp. En gemenskap med stark kärna och med öppna dörrar. En värme och överlåtelse hand i hand med perspektivet av vad Gud gör. Han frälser människor. Fortfarande.

Viktigt meddelande om kärlek från en av pastorerna, Torsten Bergström

Gudar och människor... eller att stanna eller fly...

Ikväll var jag iväg och såg en film. Jag fick faktiskt tipset på filmen av vår katolske präst här i Västerås. Det är en mycket viktig och stark film. Den beskriver hur några franska munkar bodde i ett kloster i Atlasbergen i Algeriet. Händelserna utspelade sig vid jultid 1996 och handlar om hur munkarna levde sitt andaktsliv och i sin relation till det omkringliggande muslimska lilla samhället. Militanta islamister börjar agera våldsamt och den stora frågan för munkarna är om de ska stanna eller fly. De kommer fram till att fly inte skulle leda dem någonvart. De stannar och filmen slutar inte lyckligt, den beskriver hur munkarna förs bort och dödas. Den beskriver hur munkarna inte vill dras in i den korrupta regimens kamp ej heller de militanta gruppernas.

Filmen är väldigt stark och berörande, det slog mig att ingen reste sig (som man ofta gör på bion så fort det står "The End") och gick ur den lilla salongen när filmen var slut, alla satt kvar tills slutet. Det finns så många som tycker och pratar så mycket men man ser sällan nån verklig frukt av allt prat. De här munkarna visade med sina liv att evangeliet om försoning är en realitet och förvandlar sinnen och hjärtan från hat till kärlek. Det var en film om gemenskap och respekt för alla människor oavsett tro. Det var en film om evangeliets kraft men också om brutaliteten i hat och våld. Det var en julfilm, en film om att inkarnationen av det lilla barnet som ger frid måste få ske hos oss alla.

Jag vill uppmana dig som läsare att inte fly och kanske överleva kortsiktigt men dö långsiktigt utan istället vara en del av det man kan kalla församlandet. Var inte rädd, lev inte ensam. Dela ditt liv med församlingen, vem är du att tro att du kan stå stark ensam? Behöver vi inte alla mer av varandra och mer av Guds nåd?

Ha nu en skön fredagskväll så ses vi på söndag 10.30 i Pingst Västerås, Oxbackens centrum.

Jag vill ha allt...

Det slår mig när jag förbereder mig inför söndag och gudstjänsten (ser fram emot det enormt...) att egentligen vill man ha allt. Man vill ha frid och äventyr, man vill ha pengar och man vill ge bort mer än vad man gör. Man vill ha tid och man vill ha uppgifter, man vill ha vänner omkring sig och egen tid. Man vill ha allt...

Jag vet inte om det är så att balans i livet betyder lite av allt eller om det egentligen skulle kunna vara mycket av allt så att man istället upplever en fullhet och helhet av det goda liv som jag tror Gud unnar oss. Det är någonting med andeuppfyllelsen och det nuvarande och närvarande gudsliv som det innebär som attraherar mig enormt. Det är inte ett liv i frånvaro av hjärna och förnuft men det är heller inte ett torrt och teoretiserat liv. Ett liv i teorin eller ett liv i praktiken? Ja, man vill ju ha ett liv som också går att förstå. Liv först och lära sen, det är faktiskt något viktigt. Vi skapar inte behov utan Gud har skapat oss och fyller oss med det han vill. Jag tror att det kokar ner till något enkelt: Allt förmår vi i honom som ger oss kraft! Allt livets goda kan berika våra liv om en enda får vara vårt fokus och vår utgångspunkt, Jesus Kristus själv.

Det är så härligt och aningens besvärligt...

Jag har för vana att använda onsdag- och torsdagförmiddagar till att ladda extra för kommande predikningar. Just nu jobbar jag med boken Apostlagärningarna, den är så härlig. Jag är ju en del av det som kallas pingströrelsen, det betyder för oss att vi tror på och öppnar oss för att det finns en gudsnärvaro i nuet genom Anden. På pingstdagen gavs den helige Ande över lärjungarna och i detta finns så mycket kärlek, tro och möjlighet. Det är Gud som ger hjälp och vi får ta emot, det är Gud som agerar och vi responderar. Det är skönt och det är härligt och det är livfullt!

Jag noterar för övrigt att Västerås stad kraftigt begränsar sina bidrag till oss och alla s.k. religiösa föreningar i kommunen. Vi är inte alls beroende av bidragsmedel men man höjer aningens på brynen ovanför ögonen när man förstår motiveringen. Anledningen till sänkta bidrag är att man inte vill ge bidrag till någon som helst religiös utövning. Dessutom vill kommunen att vi ska ta upp medlemsavgift, något vi aldrig gjort bland våra medlemmar, vi har ingen avgift. Man vill ge oss hela 20 000:- och med det styra upp hur vi ska agera, fatta beslut och anta olika policydokument. Kommer knappast att hända...

Detta med tro och bön är ju liksom "core values" för oss. Det kan ju inte vara någon nyhet för Västerås stad att vi och övriga kyrkor har en tro. Det innebär att vi har bön på våra gudstjänster, ja vi är skyldiga till detta. Det innebär att en del av våra samlingar för barn och ungdomar innehåller bibelläsning, kristna sånger och bön. Men allt detta är ju helt frivilligt att delta i eller stå över. Och vi bedriver mängder av verksamheter som vi aldrig får något stöd för och som inte kopplas till tro eller medlemskap i församlingen. Vi har t.ex. en öppen förskola dit föräldrar och barn kommer i mängder och man kan fråga vem som helst av dem om vi prackar på dem tron. Vi driver fritidsgård och vi delar ut matpaket och socialt stöd till behövande. Det är märkligt och aningens besvärligt att vår stad inte kan förstå att vår grund är en trosgemenskap men att denna gemenskap motiverar till medmänsklighet och generositet utan krav på motprestation. Ibland slår sekulariseringen slint och får helt fel konsekvenser. Jag tycker att man borde stötta och uppmuntra ideella insatser... Men vi pinnar på och går vidare med eller utan samhällets stöd. Just nu renoverar vi förskolan Pinglans lokaler för mycket pengar och vi avser att använda lokalerna för avgiftsfri öppen förskola med personal anställd och finansierad av gåvomedel. Vi tror att det finns människor som ekonomiskt vill stötta detta, kanske du är en av dem som vill hjälpa till?

Nya i tron

Det är tisdag eftermiddag och jag har så smått börjat titta på söndagens predikan. Vi håller på med en serie ur bibelboken Apostlagärningarna som vi kallar "Nästa steg". I söndags var det Jacob Frankner som predikade och ledde fyra personer till frälsning. Vilken glädje! Det är så viktigt att få leda människor till tro. Vi tror att tron är allt. Varje människa behöver frälsning, få förlåtelse, bli fri från skuldkänslor och mindervärdighetskomplex. Varje människa behöver den kärlek Gud bevisat till oss genom Jesus Kristus.

Vi har ganska många nya i tron i vår gemenskap och hoppas på fler. Dessa växer till genom gudstjänster och smågrupper men vi kommer också framöver att bli bättre på att erbjuda andlig vägledning för dessa i februari. Kanske du är en av de som funderar på om detta med kristen tro och evangeliet är något att ha? Välkommen till Pingst Västerås, vi försöker presentera evangeliet så nutida vi kan utan att förändra det.

Jag hoppas vi ses på söndag 10.30 på Oxbackens centrum!
/Daniel