
Har just varit ett dygn på Kaggeholms slott och folkhögskola vid sjön Mälaren på Ekerö. På Kagge finns en brygga, jag brukar försöka gå ner dit varje gång jag är där. Nu så här i december är det ju lite grått och ruggigt men ändå vill jag gå dit.
Jag har varit där många gånger genom åren och varje gång är det som en böneplats i varje fall för mig. Idag när jag kom dit låg en gammal telefon och skräpade på bryggan. Sladden hade ju inte direkt någonstans att vara kopplad, telefonen sliten och luren avlagd. Jag vet inte, det träffade mig på något sätt. Inte vill jag att mitt liv ska sluta så. Bortkopplat, avlagt och utan kontakt.
Nere vid vattnet tänkte jag på vår kommande söndag. Det är några som ska döpa sig i vatten i Pingstkyrkan Västerås. Glädjen över att människor tar emot evangeliet och bekräftar Guds kärlek till dem genom att låta döpa sig är stort. Väldigt stort. Jag tror att vi som redan är kristna och döpta absolut inte ska missa när det är dophögtid i vår församling. Det är som att säga nej till inbjudan till ett födelsedagskalas. Det är lite ofint. En församling har inget finare än dop. Kom, fira med oss och gläds över att människor vill vara kopplade med något större och högre än sig själva.