I den kyrkliga världen används ordet "bänkvärmare" nästan alltid i negativ bemärkelse. Man uppfattar bänkvärmarna som de som bara tittar på och kanske inte riktigt engagerar sig mer än genom att komma till kyrkan. I idrottsvärlden är det inte kul att vara bänkvärmare om det innebär att alltid vara avbytare i laget. I kyrkan tror jag att bänkvärmarna har en betydligt viktigare och bättre uppgift än så.
-Bänkvärmarna är en del i begreppet att vara kyrka. Allt i kyrkan är inte aktivitet och görande. En kyrka är.
-Bänkvärmarna är trogna sin församling och förstår betydelsen av att komma och vara med.
-Bänkvärmarna är mottagare av Guds Ord och lyssnar till förkunnelsen. Genom sin fysiska närvaro visar de prov på andlig karaktär. De är ofta både hörare och görare.
-Bänkvärmarna springer inte efter senaste trenden och känner inte alltid för att rycka upp rötterna.
-Bänkvärmarna är ofta bedjare med stort engagemang för sin församling och för människor i stort.
-Bänkvärmarna är inte egoister och individualister. De förstår att deras närvaro är någon annans möjlighet till tillhörighet. De värmer miljön för att andra ska kunna komma till en kyrka full av just det, varma människor.
Nu är det ju så att det går att köpa bänkvärmare till kyrkor, elektriska sådana. De är till för stora, kalla kyrkor. Jag tycker det är mycket finare med de mänskliga bänkvärmarna. Jag gillar dem mycket. De sprider så mycket värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar