"After andlig upplevelse"

Sommar innebär mycket av läger, konferenser och festivaler i den kristna världen. Det finns väldigt mycket gott på dessa konferenser. Jag har själv varit på två denna sommar, Nyhem och Ralingsåskonferensen.

Men jag har gått och funderat på en sak senaste veckan, eller egentligen under en längre tid. Jag har lagt märke till att en del människor som varit positiva till kristen tro men som senare tappat sitt intresse och kanske tagit avstånd från kyrkan har något gemensamt. De har varit med om ganska starka erfarenheter vilka för stunden var bra och kändes riktiga men som i efterhand upplevdes mest påfrestande och skämmiga. Det positiva blev till negativ frustration och man blev antingen loj eller sarkastisk. Inte för stunden men i efterhand, kanske när man är typ 40 år som jag.

Jag vet om de som efteråt tycker sig ha blivit fel behandlade vid personlig förbön, att människor sagt saker som varit pressande och inte alls stämt. Jag vet att en del varit med om karismatiska inslag man i efterhand tagit avstånd från. En del har gått bibelskola kanske ett helt läsår men det innebär inget mer än bitterhet idag, fast när man gick bibelskolan var det så bra. Det är något som fattas när det blir "fallfrukt" även av goda erfarenheter, för att låna ett ord Lewi Pethrus använde om att pressa fram omvändelser.

Givetvis finns direkt felaktiga tillvägagångssätt från kristna ledare som aldrig kan rättfärdigas, det är ju ett delikat uppdrag att leda människor utan att förleda. Att låta människor göra andliga erfarenheter utan att dessa är regisserade eller påtvingade är så viktigt. Jag tillhör ju de som tror på en andlig verklighet, att det finns en god Gud som vill oss väl. Jag tror ju att man kan få möta Gud i nuet och pingströrelsens DNA har ju mycket av detta "nu" i sig. Vi uppmanar människor att ta emot tron, att låta döpa sig, etc.
Men hur ska man då agera för att få en bra "after andlig upplevelse"? Här kommer några tips från mig:

• Glöm aldrig att Guds kärlek enligt Bibeln är evig och helt oberoende av dig och dina prestationer. Du är föremål för kärleken, inget kan skilja dig från Guds kärlek. Romarbrevet kapitel 8.
• Kristen tro fungerar inte i längden utan kyrkan. Läger, konferenser och festivaler kan aldrig ersätta kyrkan. Du behöver det pågående stödet som en fungerande och biblisk församling innebär: Nattvardsfirande, förbön, gemenskap och bibelundervisning. Apostlagärningarna kapitel 2.
• Ta ansvar för ditt eget liv. Oavsett om du varit med om positiva eller negativa erfarenheter där andra varit inblandade är du till sist ansvarig för ditt eget liv. Ingen kan leva åt dig. Bli inte bitter, bli bättre genom erfarenheter. Se erfarenheter som lärdom. Lev inte genom att skylla ifrån dig på andra även om andra har gjort fel mot dig. Självklart innebär inte detta att övergrepp etc ska sopas under mattan men det innebär att ditt liv inte är tänkt att gå på grund och fastna i besvikelser. 
• Ta vara på ditt liv på en daglig basis med sömn, vila, arbete, bön, studier, kost, allt det där som vi behöver för att må väl.
• Konkretisera dina upplevelser! Lev ditt liv med höga mål och mening. Skapa en livsplan, sätt upp mål t.ex för hösten, de kommande åren eller kanske hela livet. Ett tankeperspektiv som hjälper enormt är att tänka utifrån det arv man en gång vill lämna efter sig. Den tanken kan stimulera väldigt mycket i olika vägval i nuet. Se t.ex. michaelhyatt.com för goda tips. 
• Se till att du är generös. Ge av din tid och dina tillgångar till andra. Engagera dig i samhälle och församling. När du är gästfri och bjuder på något hålls du sund.
• Ha föredömen och var ett föredöme. Coacher, föredömen, föräldrar, ledare. Det kan ha många namn men betydelsen av att ha föredömen ska inte underskattas. Kanske ett av dina viktigaste behov inför hösten är att hitta någon person du kan träffa t.ex. ett par gånger under hösten för avstämning, bön och samtal. Jag pratar inte om direkt själavård här utan mera en mentorsrelation. (Här finns mycket att säga, definiera och utveckla) Jag tror också att det är viktigt att du lever ditt liv med så höga mål så att andra kan ha dig som sin mentor eller sitt föredöme. I denna typ av relationer kan man också ta upp frustrerande erfarenheter och se dem kanaliseras till något gott.

Så efter intensiva läger, häftiga ungdomsmöten och himlastormande konferenser kommer alltid en vardag. En vardag där Gud vill ditt bästa. Jag är ledsen men ledigheter, semestrar och konferenser tar slut. Men det är inget att vara ledsen över. Hela livet är värt att leva.