Det är en go fredagskväll här i Västerås. Frun och barnen fixar så god mat att jag riskerar samma öde som Gustav II Adolf. Det sägs ju om honom att han med åren blev "tämligen fet". Jag får ta en löparrunda snart igen och hoppas slippa dimma...
Idag har jag haft begravning, en ljus högtid i en mörk stund till minne av en mycket fin person. Imorgon ska jag viga på ett bröllop i Skultuna kyrka.
På söndag kl. 10.30 predikar Stefan Kindevåg från Örebro i vår kyrka. Stefan är pastor i Pingstkyrkan Elim Örebro. Varmt välkommen Stefan och alla gudstjänstfirare till Pingst Västerås!
fredagen den 27:e juli 2012
torsdagen den 26:e juli 2012
"After andlig upplevelse"
Sommar innebär mycket av läger, konferenser och festivaler i den kristna världen. Det finns väldigt mycket gott på dessa konferenser. Jag har själv varit på två denna sommar, Nyhem och Ralingsåskonferensen.
Men jag har gått och funderat på en sak senaste veckan, eller egentligen under en längre tid. Jag har lagt märke till att en del människor som varit positiva till kristen tro men som senare tappat sitt intresse och kanske tagit avstånd från kyrkan har något gemensamt. De har varit med om ganska starka erfarenheter vilka för stunden var bra och kändes riktiga men som i efterhand upplevdes mest påfrestande och skämmiga. Det positiva blev till negativ frustration och man blev antingen loj eller sarkastisk. Inte för stunden men i efterhand, kanske när man är typ 40 år som jag.
Jag vet om de som efteråt tycker sig ha blivit fel behandlade vid personlig förbön, att människor sagt saker som varit pressande och inte alls stämt. Jag vet att en del varit med om karismatiska inslag man i efterhand tagit avstånd från. En del har gått bibelskola kanske ett helt läsår men det innebär inget mer än bitterhet idag, fast när man gick bibelskolan var det så bra. Det är något som fattas när det blir "fallfrukt" även av goda erfarenheter, för att låna ett ord Lewi Pethrus använde om att pressa fram omvändelser.
Givetvis finns direkt felaktiga tillvägagångssätt från kristna ledare som aldrig kan rättfärdigas, det är ju ett delikat uppdrag att leda människor utan att förleda. Att låta människor göra andliga erfarenheter utan att dessa är regisserade eller påtvingade är så viktigt. Jag tillhör ju de som tror på en andlig verklighet, att det finns en god Gud som vill oss väl. Jag tror ju att man kan få möta Gud i nuet och pingströrelsens DNA har ju mycket av detta "nu" i sig. Vi uppmanar människor att ta emot tron, att låta döpa sig, etc.
Men hur ska man då agera för att få en bra "after andlig upplevelse"? Här kommer några tips från mig:
Så efter intensiva läger, häftiga ungdomsmöten och himlastormande konferenser kommer alltid en vardag. En vardag där Gud vill ditt bästa. Jag är ledsen men ledigheter, semestrar och konferenser tar slut. Men det är inget att vara ledsen över. Hela livet är värt att leva.
Men jag har gått och funderat på en sak senaste veckan, eller egentligen under en längre tid. Jag har lagt märke till att en del människor som varit positiva till kristen tro men som senare tappat sitt intresse och kanske tagit avstånd från kyrkan har något gemensamt. De har varit med om ganska starka erfarenheter vilka för stunden var bra och kändes riktiga men som i efterhand upplevdes mest påfrestande och skämmiga. Det positiva blev till negativ frustration och man blev antingen loj eller sarkastisk. Inte för stunden men i efterhand, kanske när man är typ 40 år som jag.
Jag vet om de som efteråt tycker sig ha blivit fel behandlade vid personlig förbön, att människor sagt saker som varit pressande och inte alls stämt. Jag vet att en del varit med om karismatiska inslag man i efterhand tagit avstånd från. En del har gått bibelskola kanske ett helt läsår men det innebär inget mer än bitterhet idag, fast när man gick bibelskolan var det så bra. Det är något som fattas när det blir "fallfrukt" även av goda erfarenheter, för att låna ett ord Lewi Pethrus använde om att pressa fram omvändelser.
Givetvis finns direkt felaktiga tillvägagångssätt från kristna ledare som aldrig kan rättfärdigas, det är ju ett delikat uppdrag att leda människor utan att förleda. Att låta människor göra andliga erfarenheter utan att dessa är regisserade eller påtvingade är så viktigt. Jag tillhör ju de som tror på en andlig verklighet, att det finns en god Gud som vill oss väl. Jag tror ju att man kan få möta Gud i nuet och pingströrelsens DNA har ju mycket av detta "nu" i sig. Vi uppmanar människor att ta emot tron, att låta döpa sig, etc.
Men hur ska man då agera för att få en bra "after andlig upplevelse"? Här kommer några tips från mig:
- Glöm aldrig att Guds kärlek enligt Bibeln är evig och helt oberoende av dig och dina prestationer. Du är föremål för kärleken, inget kan skilja dig från Guds kärlek. Romarbrevet kapitel 8.
- Kristen tro fungerar inte i längden utan kyrkan. Läger, konferenser och festivaler kan aldrig ersätta kyrkan. Du behöver det pågående stödet som en fungerande och biblisk församling innebär: Nattvardsfirande, förbön, gemenskap och bibelundervisning. Apostlagärningarna kapitel 2.
- Ta ansvar för ditt eget liv. Oavsett om du varit med om positiva eller negativa erfarenheter där andra varit inblandade är du till sist ansvarig för ditt eget liv. Ingen kan leva åt dig. Bli inte bitter, bli bättre genom erfarenheter. Se erfarenheter som lärdom. Lev inte genom att skylla ifrån dig på andra även om andra har gjort fel mot dig. Självklart innebär inte detta att övergrepp etc ska sopas under mattan men det innebär att ditt liv inte är tänkt att gå på grund och fastna i besvikelser.
- Ta vara på ditt liv på en daglig basis med sömn, vila, arbete, bön, studier, kost, allt det där som vi behöver för att må väl.
- Konkretisera dina upplevelser! Lev ditt liv med höga mål och mening. Skapa en livsplan, sätt upp mål t.ex för hösten, de kommande åren eller kanske hela livet. Ett tankeperspektiv som hjälper enormt är att tänka utifrån det arv man en gång vill lämna efter sig. Den tanken kan stimulera väldigt mycket i olika vägval i nuet. Se t.ex. michaelhyatt.com för goda tips.
- Se till att du är generös. Ge av din tid och dina tillgångar till andra. Engagera dig i samhälle och församling. När du är gästfri och bjuder på något hålls du sund.
- Ha föredömen och var ett föredöme. Coacher, föredömen, föräldrar, ledare. Det kan ha många namn men betydelsen av att ha föredömen ska inte underskattas. Kanske ett av dina viktigaste behov inför hösten är att hitta någon person du kan träffa t.ex. ett par gånger under hösten för avstämning, bön och samtal. Jag pratar inte om direkt själavård här utan mera en mentorsrelation. (Här finns mycket att säga, definiera och utveckla) Jag tror också att det är viktigt att du lever ditt liv med så höga mål så att andra kan ha dig som sin mentor eller sitt föredöme. I denna typ av relationer kan man också ta upp frustrerande erfarenheter och se dem kanaliseras till något gott.
Så efter intensiva läger, häftiga ungdomsmöten och himlastormande konferenser kommer alltid en vardag. En vardag där Gud vill ditt bästa. Jag är ledsen men ledigheter, semestrar och konferenser tar slut. Men det är inget att vara ledsen över. Hela livet är värt att leva.
tisdagen den 24:e juli 2012
Hjälmare kanal, fyllerister i Köping, Västmanlands apostel och Torgny Lindgren
Semesterlunken är nu vardag känns det som i min fjärde semestervecka. Idag har vi gjort en sak jag härmed infört som tradition, vi har gjort en årlig Västmanlandsexkursion. Vi bor ju i Västerås sen sex år tillbaka i tiden och jag vill gärna lära känna landskapet och området bättre och bättre. Min familj vill kanske också detta, jag är inte helt säker, men de står ut med sin far som reseledare. För något år sen gjorde vi Ängelsberg och Fagerstaområdet, nu reste vi lite västerut.
Idag blev det Västra Mälardalen, Västra Västmanland eller KAK-regionen (Kungsör, Arboga, Köping) som den också kallas. Jag måste säga att Arboga är en väldigt charmig stad med sin medeltida stadskärna. Efter flera butiksbesök och en stund i Trefaldighetskyrkan hittade vi ett trevligt fik med onyttiga bakverk. Stärkt av Napoleon, bakelsen alltså, åkte vi ut till Hjälmare kanal och såg slussar, mycket fint. Vi höll på att köpa upp en halv antikaffär men avstod. I den affären sålde de en jordglob för 1600:- liknande en jordglob jag själv ropade in på en auktion typ 1995 för 250:-. Jag kände det nästan som att Napoleonbakelsen var betald.
Vi lunchade i Köping och där köpte jag också en bok jag läst ut ikväll, det tillhör semesterglädjen att hinna läsa mera... I Köping måste jag säga att jag inte blev så glad av en sak. Jag vet ju att det är mitt i semestern och att folk kanske dricker mer än vanligt men att komma till en svensk småstad en eftermiddag och se så mycket folk berusade och härjade av droger mitt på dagen var inte roligt. Jag vet inte, vi blev berörda och ledsna.
Efter Köping började vi köra hemåt via Munktorp. Jag ville gärna komma till Munktorp eftersom den platsen verkligen har med Västmanlands kristenhet att göra. Det var här David, en engelsk munk, byggde en kyrka på tusentalet, jag tror det var 1050. Han kom som missionär hit. Han kom med kristen tro till vårt landskap och han har kommit att kallas "Västmanlands apostel". Han döpte människor i ett vatten vid Munktorp som kallas "St. Davids källa". Kyrkan var öppen och vi blev bjudna på fika. Kyrkan är mycket stor och påminner om den tid när många vallfärdade till kyrkan. Munktorp var till en början Västmanlands kristna centrum.
Boken jag köpte var Torgny Lindgrens "Minnen". Det är något i hans strävsamma författarskap jag gillar. Boken innehåller en svidande uppgörelse med en förkunnelse i kyrkan som inte alls håller sig till texten. Jag håller med Lindgren, man ska hålla sig till texten som predikant...
Idag blev det Västra Mälardalen, Västra Västmanland eller KAK-regionen (Kungsör, Arboga, Köping) som den också kallas. Jag måste säga att Arboga är en väldigt charmig stad med sin medeltida stadskärna. Efter flera butiksbesök och en stund i Trefaldighetskyrkan hittade vi ett trevligt fik med onyttiga bakverk. Stärkt av Napoleon, bakelsen alltså, åkte vi ut till Hjälmare kanal och såg slussar, mycket fint. Vi höll på att köpa upp en halv antikaffär men avstod. I den affären sålde de en jordglob för 1600:- liknande en jordglob jag själv ropade in på en auktion typ 1995 för 250:-. Jag kände det nästan som att Napoleonbakelsen var betald.
Vi lunchade i Köping och där köpte jag också en bok jag läst ut ikväll, det tillhör semesterglädjen att hinna läsa mera... I Köping måste jag säga att jag inte blev så glad av en sak. Jag vet ju att det är mitt i semestern och att folk kanske dricker mer än vanligt men att komma till en svensk småstad en eftermiddag och se så mycket folk berusade och härjade av droger mitt på dagen var inte roligt. Jag vet inte, vi blev berörda och ledsna.
Efter Köping började vi köra hemåt via Munktorp. Jag ville gärna komma till Munktorp eftersom den platsen verkligen har med Västmanlands kristenhet att göra. Det var här David, en engelsk munk, byggde en kyrka på tusentalet, jag tror det var 1050. Han kom som missionär hit. Han kom med kristen tro till vårt landskap och han har kommit att kallas "Västmanlands apostel". Han döpte människor i ett vatten vid Munktorp som kallas "St. Davids källa". Kyrkan var öppen och vi blev bjudna på fika. Kyrkan är mycket stor och påminner om den tid när många vallfärdade till kyrkan. Munktorp var till en början Västmanlands kristna centrum.
Boken jag köpte var Torgny Lindgrens "Minnen". Det är något i hans strävsamma författarskap jag gillar. Boken innehåller en svidande uppgörelse med en förkunnelse i kyrkan som inte alls håller sig till texten. Jag håller med Lindgren, man ska hålla sig till texten som predikant...
fredagen den 20:e juli 2012
Claes Frankner
I raden av våra sommarpredikanter är det nu dags för Claes Frankner. Claes är en av församlingens tidigare pastorer, nu återflyttad till
Västerås. Välkommen Claes att predika och välkommen tillbaka till stan, Ulla och Claes! Claes predikar söndag 22/7 kl. 10.30. Välkommen.
För egen del fortsätter semestern med lediga dagar med bad och många fina gäster; vänner, släktingar och grannar. Man är rik som har så mycket godhet omkring sig.
Ha en fin helg!
Västerås. Välkommen Claes att predika och välkommen tillbaka till stan, Ulla och Claes! Claes predikar söndag 22/7 kl. 10.30. Välkommen.
För egen del fortsätter semestern med lediga dagar med bad och många fina gäster; vänner, släktingar och grannar. Man är rik som har så mycket godhet omkring sig.
Ha en fin helg!
lördagen den 14:e juli 2012
Torsten Mentzoni
Denna helgen har vi besök från Bergen, Norge. Det är Karin och Torsten Mentzoni tillsammans med sina två pojkar som hälsar på. Idag toppas besöket med familjen Höglund från Borlänge. Tre pastorsfamiljer på samma yta, det blir säkert ingen tyst retreat... Vi ska umgås, njuta av ett dopp och grilla lite. Vi är så glada för våra vänner! Imorgon predikar Torsten i vår kyrka, välkommen 10.30!
lördagen den 7:e juli 2012
Powermeet - Church on wheels
Just nu pågår en av världens största bilträffar i Västerås, Powermeet. Vi har bjudit in Pontus J Back och Ulf Mannebäck från Church on wheels denna helg. De är med när cruisingen går förbi vår kyrka och där bjuder vi på kaffe och kylarvatten som vi brukar. Ulf och Pontus är med i vår gudstjänst imorgon söndag 10.30. Det blir också dop imorgon vilket alltid är glädjande. Välkommen!
söndagen den 1:e juli 2012
Oskarström
Jag och familjen har precis sjungit och talat på en gudstjänst här i Oskarström. Här hade jag min första pastorstjänst, här är Albin och Ellen födda och här byggde vi kyrka. Det är gott att få komma tillbaka hit. Församlingen är den äldsta pingstkyrkan i Halland och enda frikyrkan på orten.
http://www.oskarstrom.pingst.se
http://www.oskarstrom.pingst.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
