Andra söndagen i advent

Predikan.

I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.

Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:

Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"

Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."

Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

Lukasevangeliet 4:14-30

Från förakt till förundran, är det möjligt när det så ofta verkar gå i motsatt ordning? Det är en alternativ text i advent, berättelsen från Nasarets synagoga. De förundrades där för att sedan förargas. Det var ju platsen för uppväxten, tonårstiden, inga synder men ändå en av dem alla. ”Är det inte Josefs son?”. Om Betlehem är förundran är Nasaret förakt. Ändå förundrades de också där i Nasaret över hans ord men det vände när han gjorde anspråk på att vara uppfyllandet av profetorden. Det gick bara inte att acceptera. Jesus visste var han var och kan väl också sägas ha bjudit in till den tuffa dialogen när han läste profetorden från Jesaja ur skriftrullen.

Bild av cottonbro studio: https://www.pexels.com/sv-se/foto/person-religion-pekande-religios-5986495/

Livet man önskar vore en enda kärlekshistoria är också en komplex livsberättelse. Fascinationen, förälskelsen, förundran. Men också föraktet, fattigdomen och den själsliga förlamningen. Det dova, det oroliga, svaga, sjuka. Synden, dess rot och konsekvens.

Det finns så många gånger barnets förundran landar i den vuxnes förakt. Men kanske går det att återfå förundran genom en viss förvåning där mitt i all frustration.

I en av kurserna jag gick på Marie Cederschiöld högskola dök den danske prästen och filosofen K.E. Lögstrup upp. Hans tanke om det etiska kravet fastnade hos mig. Det handlar om två saker för att det etiska kravet ska uppstå och betyda något inom oss. Det ena är att man ska konstatera att man inte är ensam här på jorden, det andra att livet är en gåva. Det låter så enkelt men räcker så långt. Du är inte ensam och ditt liv är en gåva. Repetera, tillämpa. Där finns något poröst, något som öppnar sig, och kanske kan bota det hårda förhärdade hjärtat och istället våga tro, våga hoppas, våga öppna sig.

Mirakel kan man inte genomskåda, bara skåda.

Margareta Strömstedt.

Det blev många ord inledda med för i denna predikan. Gud med oss, Immanuel, är också Gud hos oss och Gud för oss. Om än livet är en berättelse om svek och ensamhet är evangeliet dess motgift och i förundran föds också tilliten och gemenskapen. Livsberättelsen kan bli en kärleksberättelse. I förundrans Betlehem men kanske också i ett Nasaret av förakt.

/Daniel