Att börja om i Tomelilla

Dagar på Österlen i Skåne.

Skriver några rader på väg hem till Västerås efter en varm och ljuv tid i Tomelilla och på Österlen i Skåne. Vi har varit i den vackra sydliga delen av Sverige över två helger. Inbjuden av församlingen att vara med och hjälpa till och samtidigt ha möjligheter att njuta av Österlen. Efter allt som krisade i höstas var detta första gången för mig att predika igen. Det blev fyra tillfällen, två i kyrkan, vid havsstranden och på ett torg. Det som varit min uppgift under många år har haft en paus men rullar lite försiktigt igång igen. Det var stort att få göra det i en varm och go skåneförsamling jag besökt tidigare och att få göra det med hela familjen. Alla tre barnen med respektive var med.

Inför resan till Tomelilla ville jag såklart förbereda mig och något jag brukar göra är att försöka hitta lokala anknytningar. Just när det gäller Tomelilla hittade jag en Sam Gullberg, författare till bland annat barn- och ungdomsböcker men också sånger. En av hans sånger kände jag igen. Refrängen inleds med: ”Börja om än en gång i mitt liv”. Texten spelar an på krukmakaren som började om med lerkärlet där på drejskivan och som det berättas om i profeten Jeremia kapitel 18. En del har undrat när jag ska börja predika igen och jag antar att jag väl har gjort det nu då. En del församlingar har hört av sig och där jag är välkommen att berätta evangeliet om Kristus och hjälpa till så gott jag kan, ska jag göra det.

Sam Gullberg, som föddes i Tomelilla, men som ganska tidigt blev sångledare i Södermalms fria församling, idag WAO Church, hade sin beskärda del av lidande. Dottern Monica var bara drygt ett år när hon vände åter till himmelen och själv blev inte Sam särskilt gammal på grund av tuberkulos. På ett antikvariat fick jag tag på en bok han skrivit om olika kända personers levnadsöden: Jag vandrar sista sträckan. Boken har också ett förord av Walter Erixon som beskriver en del om Sam Gullbergs liv. Gullberg var mycket produktiv. Jag frågade lite i Tomelilla om det fanns någon som mindes Sam Gullberg. Visst fanns det det, familjen kändes igen. Församlingens ålderman berättade om ett upprört samtal han hade haft en gång i sin ungdom med Sam Gullbergs farbror där Oskar Gullberg svarat och därmed löst problemet: ”Man kan väl inte visa för mycket kärlek”.

Österlen och södra Skåne är verkligen så fint. Vi har badat varje dag (tror jag) och ätit en hel del fisk i alla fall. Sett Hasse Kvinnaböske Andersson soundchecka i Simrishamn och lyssnat lite utanför på allsång med dansband och solister i Smygehuk. Kåseberga, Ales stenar, Kivik, Ystad strandbaden, Brantevik, Knäbäckshusen, Skillinge, Simrishamn, Brösarp, Skåne-Tranås, Smygehuk, Mossbystrand och vad nu alla ställen heter som vi besökt. Österlen är både behändigt och berörande att besöka.

Trots allt vackert vi sett förblir allra mest intrycken av människor vi mött. Per, Kent och andra i Tomelilla sätter så vackra ansikten på det varmaste av en lokal församling. Den där kyrkan som betalar för missbrukarna så de kan få en korv från grillen på torget, eller betalar barnens glass i samma kiosk, som ordnar möten mitt i sommaren när många församlingar ligger lågt. Glädjen att ha fått möta flera predikanter både på Österlen och i Blekinge. Vi fick göra en resa alla tillsammans efter det svåraste året i vår familjs liv. Det var fint att på något sätt ändå få börja om i Tomelilla.

/Daniel

Österlen 2024