Här en text jag skrev som en av inlämningsuppgifterna i en kurs jag gick i våras, den är skriven på engelska och finns som bifogad fil att läsa men också översatt här under. Det är en kort text, om än den är lite stolpigt skriven, kan den kanske ha ett visst intresse för mina läsare. Enligt uppgiften att skriva om kreativt ledarskap skrev jag om tre personer och deras bidrag tror jag behövs år 2025. Ju mer jag följer utvecklingen verkar behovet allt större av ledarpersonligheter som exempelvis Václav Havel. Med hjälp av AI följer här en översättning av min text från engelska till svensk version, kanske den kan bidra med något tankekorn till dig som läser. Rubriken Att leva i sanning är hämtad från Havel, tidigare president i Tjeckoslovakien och Tjeckien.
/Daniel
Inledning och syfte
Vid läsning av kurslitteraturen och i sökandet efter exempel på kreativt ledarskap gick mina tankar mest till kreativitetens kulturella dimension. Det verkar för mig som att ord i olika former kan vara skapande. Detta ledde till att jag skrev om den tidigare presidenten i Tjeckien, Václav Havel, och författaren Toni Morrison. Havel hade innan han blev politiker, och fick en avgörande roll i övergången av sitt land från kommunism till demokrati, en bakgrund som dramatiker och författare. Toni Morrison var den första svarta kvinnliga författaren att få Nobelpriset i litteratur 1993. Hennes roman Beloved är troligen hennes mest kända; temat i hennes böcker är främst inriktat på situationen för svarta i USA:s sydstater med slaveriets historia och konsekvenser.
Det religiösa exemplet jag använder i min text är en protestantisk pastor, Carl C. Green. I sitt skrivande, där han formulerar en personlig ledarskapsteori, är dimensionen av kreativ fantasi avgörande. För att tydliggöra uppgiften använder jag en artikel om var och en av de tre nämnda personerna och även kurslitteraturen för att ge bredd och nyanser åt de tre exemplen på kreativt ledarskap. Havel och Morrison skildras av andra, Green skriver om sina egna erfarenheter och formulerar på så sätt ledarskapsprinciper. De tre personerna och deras exempel varierar förstås men tillför viktiga aspekter till ämnet kreativt ledarskap.
Resultat
Nedan presenterar jag resultat kring kreativt ledarskap, som de kommer till uttryck i artiklarna om de tre personerna, med innehåll som kommer diskuteras och sammanfattas i ljuset av kurslitteraturen.
Exempel: Václav Havel
Hayden använder den franske existentialistiska filosofen Gabriel Marcel och hans etik om hopp för att beskriva Václav Havel (1936-2011), dramatikern som blev president och Charta 77 – en tjeckisk underjordisk rörelse som motsatte sig kommunismen (2024, s.315). I Marcels syn finns fem områden av hopp, där den fjärde är särskilt intressant här. Den fjärde punkten beskriver hopp som något som praktiseras i vad Marcel kallar kreativ trohet (Hayden 2024, s. 319). Kreativ trohet är ett uttrycksfullare ord för tro, som Hayden menar ingår i de tre grundläggande beståndsdelarna tro, hopp och kärlek inom andlig ledarskapsteori (Hayden 2024, s. 319). Enligt Hayden är Havel Centraleuropas motsvarighet till Nelson Mandela (2024, s. 320). Han ges rollen som ikonisk och andlig ledare, vars hoppfullhet tillsammans med hans öppenhet med egna brister skapade möjligheten till kreativ förändring. Hans familj fick alla sina tillgångar konfiskerade av den kommunistiska revolutionen och Havel fängslades och förhördes, vilket tog hårt på hans hälsa och ledde till depression och beroende av ångestdämpande medicin samt dåligt allmäntillstånd (Hayden 2024, s. 321-323).
Havels exempel på motstånd, liksom hans bearbetning av egna misslyckanden, inspirerade andra förtryckta grupper (Hayden 2024, s. 324). Till exempel inspirerades den polska motståndsrörelsen av att läsa Havel. 1983 frigavs Havel från fängelset och togs då om hand av en liten gemenskap av kristna teologer och filosofer i hans svåra situation (Hayden 2024, s. 325). Det finns en komplexitet i Havels ledarskap; själv kämpade han för att vara ledare och ett föredöme, han försökte snarare att vara en följare, och var känd som en god lyssnare och uppmuntrade andra att delta i beslut och diskussioner (Hayden 2024, s. 325).
Hayden noterar att Havels viktigaste insats var att hjälpa anhängarna att inse sin frihet och att leva i sanning, inte bara tala sanning, och därigenom övervinna rädslor genom egenmakt såväl som användning av svart humor för att motverka apati (2024, s. 326, 328). Hayden hänvisar till teologen Walter Bruggeman som sade att sanningen föregår hopp och gör det på ett dramatiskt sätt (Hayden 2024, s. 327). Enligt Hayden kan Marcels kreativa trohet ge hängivenhet att leva i sanning som ett uttryck för frihet (2024, s. 328). Betoningen på att leva sanningen istället för att tala sanning lägger fokus på varandet. Och i ledarskap ger livfullhet människor motivation att agera utifrån mening och reflektion att de kan åstadkomma något. Hayden anser att det tillägg till det marcellianska hoppet i kreativ trohet från Havel och andra i den tjeckiska rörelsen var humor (Hayden 2024, s. 328). För Havel var hopp ett verb, något att göra, vilket gick bortom religion och andlighet (Hayden 2024, s. 329). Genom sin långvariga transparens utmanade Havel "vi mot dem"-paradigmet och förvandlade det till ett synsätt att vi är dem (Hayden 2024, s. 329).
Exempel: Toni Morrison
Toni Morrison (1931-2019) var den första svarta kvinnan att få Nobelpriset i litteratur 1993, och använde språket för att beskriva vad det innebär att vara svart (Murray 1999, s. 141). Murray skriver om kreativitet och ledarskap med Toni Morrison som fallstudie (1999, s. 135). Murray hänvisar till Simonton och menar att kreativitet är lika viktig hos ledare som hos skapare (1999, s. 135). I betydelsen visar Murray att affektiva och kreativa egenskaper som fantasi, idéer och till och med kärlek visar att ledarskap snarare kan studeras som en process (1999, s. 135). Murray menar att kreativitet som komponent i ledarskap är underskattad (1999, s. 136). Nya former av ledarskap uppstår ur kreativa processer, och då blir kreativitet en variant av ledarskap (Murray 1999, s. 136). Ledarskap är avgörande för att förvandla kreativitet till effektivitet (Murray 1999, s. 137). Murray, med hänvisning till Howard Gardner, konstaterar att kreativa giganter inte bara tillför något nytt utan också förändrar området där de verkade (1999, s. 137). Det är inte många konstnärer som även blir ledare (1999, s. 139). Kreativitet är det som sammanför ett meningssystem, där den konstnärliga ledaren leder från bakgrunden, eller kliver fram och drar distinktionen mellan vad som är och vad som behöver bli (Murray 1999, s. 139).
När det gäller Toni Morrison, citerar Murray Furman som visar att Morrisons romaner fyller ett tomrum som tidigare berättande lämnat (1999, s. 140). Genom sitt skrivande fick Morrison nationellt och internationellt erkännande, vilket uppfyller ett kriterium för konstnärligt ledarskap. Ledarskap kräver mer än en publik som uppskattar författaren; Morrison gjorde detta genom att återge den svarta befolkningens röst. Uppvuxen i Ohio utvecklades Morrison till en kreativ ledare med romaner som Beloved och belönades med utmärkelser som Pulitzerpriset för skönlitteratur 1998, där hon skrev om svarta människors liv (Murray 1999, s. 140-141). Hon själv påpekade att hon inte förklarade något, utan lät sitt arbete bära vittnesbörd och lät berättelserna bli ett ledarskapsverktyg. Toni Morrison Society grundades 1993 för att främja hennes författarskap och språkets möjlighet att förändra samhället (Murray 1999, s. 142).
Morrison var en mästare i sitt fält, med ett mänskligt perspektiv på kreativitet och mening, som konstnär skrev hon till hjärtat och som ledare gjorde hon kreativiteten effektiv (Murray 1999, s. 142). Hon förtydligade idéer genom språk och etablerade mening genom berättelsens kommunikation. Murray menar att mönstret från kreativitet som informerar ledarskap börjar med skaparen och sedan rör sig vidare till att identifiera och uppskatta kreativitet i sig själv och andra (1999, s. 142). Utan idéer och kreativitet är både ledaren och konstnären vilse. Att bemästra både konsten och överföringen av den visas tydligt hos Toni Morrison.
Exempel: Carl C. Green
Mitt tredje exempel är en protestantisk pastor, Carl C. Green, verksam inom Church of the Nazarene i USA och därmed ett exempel på religiöst ledarskap. Green formulerar sin egen ledarskapsteori (2001, s. 77) och ägnar mycket uppmärksamhet åt användningen av kreativ fantasi, men hans skrifter innehåller både andliga och sekulära inspirationskällor till ledarskap.
Som inledning menar Green att pastoralt ledarskap främst har med frivillighet att göra och komplexiteten i att vara både präst och profet (2001, s. 78). Som präst är uppgiften att finnas bland människor, välsigna dem och erbjuda förlåtelse. Som profet behövs viss distans för att kunna ge kritik. Green föreslår att den ledarskapsstil han föredrar innebär ömsesidigt beroende mellan människor och organisationer. I hans flödesschema börjar ledarskap med att lära känna kulturen, därefter kommer den kreativa fantasin (Green, s. 79). Att lära känna kulturen har tre grundläggande faktorer som är avgörande för handling: positionsmakt, klarhet i mål och personlig makt, med referens till Timm & Peterson (2001, s. 80). Ledarskap är mer interaktion än förmedling.
När det gäller kreativ fantasi tar den fart när man lär känna den faktiska kontexten (Green 2001, s. 81). Den kreativa fantasi-processen sker genom dialog som vana, interpersonell perspektivtagning, kritiskt systemiskt tänkande, dialektiskt och holistiskt tänkande. Enligt Green ska den kreativa fantasin inte jämföras med den karismatiske ledarens visionsdelande, utan ligger nära verkligheten och förändrade omständigheter – transformerande snarare än transaktionell eller teknisk. Green citerar Daloz et al som säger att fantasin "skapar verkligheten".
För att kunna arbeta med kreativ fantasi är tempot avgörande (Green 2001, s. 82). Och förmågan att dela vision med individuella visioner är också viktig för att kunna genomföra kreativa förändringar (Green 2001, s. 86). Avslutningsvis citerar Green Martin Buber som säger att "allt liv är möte", vilket visar hans tro på närvaro i nuet för att kunna integrera kreativ fantasi (2001, s. 87).
Diskussion och sammanfattning
Patterson placerar kreativiteten och dess process i något som också rymmer ett mysterium (2019, s. 27). Det relaterar till Havels oklarhet kring sitt eget ledarskap – att tala mer om följarskap och att lyfta sina egna tillkortakommanden. Patterson visar vidare att medkänsla uppstår ur relationell närvaro, att verkligen vara med andra (2019, s. 122). Havels unika roll i historien med att föra Tjeckoslovakien från kommunism till demokrati, och dela landet i Tjeckien och Slovakien, ger ytterligare nyanser till hans starka etik och i den att upprätthålla krav på människors ansvarstagande för såväl egen som andras utveckling. Patterson citerar Havel om behovet av att gå uppför trappan istället för att bara stå och titta (2019, s. 217). Kallelsen till handling är nödvändig för att kreativitet ska bli praktisk. På 1930-talet införde Stalin ett system av totalitarism som gav mycket av identiteten till hela Sovjetunionen, där partieliten bestämde policy och prioriteringar (Holzer & Illiash i Raffel et al 2009, s. 151). Vid Sovjetunionens upplösning fanns mycket korruption och många utnyttjade nedgången, varför ledarskap av Havel-typ var mycket behövd. Idag talar man mycket om styrning och nätverk med ömsesidiga men autonoma aktörer (Sørensen & Torfing 2007, s. 8-9). Under tiden för de östeuropeiska regimernas fall fanns inget av detta, men prototypen kan återfinnas i nationer med nära erfarenhet av totalitarismens fasor.
Patterson noterar att “vem du är är hur du arbetar” (2019, s. 5). Det anknyter till Toni Morrisons etnicitet och berättelser, där hennes afroamerikanska ursprung gav henne ett narrativ. Enligt Patterson finns det en inre kärlek till berättande som ger reflektion som både grundar och skänker frihet (2019, s. 9). Morrison nådde en stor publik, men att göra så är inte samma som ledarskap. Ledarskap uppstår när publiken blir en aktionsgrupp. Morrison kan sägas vara både skapare och ledare genom sin kreativitet, även om hon inte var politisk ledare. Dock var hon ledare inom den afroamerikanska gemenskapen med internationell räckvidd.
Patterson menar att kreativitet kan både omskapa det befintliga och bringa något nytt (2019, s. 24). Det kan ställa utmaningar på Greens kreativa fantasi, som här beskrivs mer som anpassning än nyskapelse. Ledarskap måste rymma möjligheten att vara katalysator för processer (Mandell & Keast i Raffel et al 2009, s. 174). Green tar avstamp i ett lokalt kyrkligt perspektiv, hans ambitioner är kanske inte lika stora som Havels eller Morrisons, men generella lärdomar för större arenor kan ofta hämtas ur det lokala sammanhanget. Den digitala och politiska utvecklingen har lett till globalisering, men kanske sker en återgång till integritet och lokal prioritering. Om vi ser lokaliserade lösningar kommer ledare som Green bli avgörande i kvarteret snarare än i regeringen.
Sammanfattningsvis: Havels kreativa trohet och humor inspirerar att orka i stormiga tider; Morrisons förmåga att leda genom att gestalta människors verklighet ger energi till handling och behovet av kreativ fantasi, enligt Green, visar vikten av meningsskapande. Att finna mening skapar reflektioner över hur man leder kreativt i perioder av svårigheter och människans mysterium – att vara bristfällig men ändå drivas av längtan efter det gemensamma bästa.
Det verkar som att kreativt ledarskap är en oumbärlig del av dagens ledarskap. Mycket av denna kreativitet kan komma från kulturella källor som teater, romaner, humor och berättande. Kreativitet kan sägas både förstärka det befintliga och skapa något helt nytt. Vi står inför utmaningar vad gäller demokratins framtid, polarisering, flyktingkriser, naturkatastrofer och ekonomiska nedgångar.
Vi behöver troligen både renovering av befintliga institutioner och nya sätt att samexistera. I detta behövs ett kreativt ledarskap som kan definiera verkligheten genom kultur och kulturskapande och lyfta samhället ur stiltje, som Havel uttryckte det. Att se sanningen är en sak, att leva den är något annat. För att kunna ta sanna steg behövs kreativitet för att hjälpa människor att ta egna steg. Poesi kan bli inspiration för politik om kulturens skapare också blir ledare. Ledarskap är en utmaning för kreatörer, och kreativitet är en utmaning för ledare.
Sanning är avgörande, att leva i den är existentiellt.
Bibliografi
Green, C. C. (2001). Leadership Theory of a Protestant Minister. Journal of Leadership Studies,8(1), 77-95. https://doi.org/10.1177/107179190100800107
Hayden, J. M. (2024). Leadership and the ethics of hope: Václav Havel and the Charter 77 human rights movement in Czechoslovakia. Leadership, 20(5), 314-333. https://doi.org/10.1177/17427150241256160
Murray, G. J. (1999). Courage to Create and Courage to Lead A Case Study of Artistic Leader Toni Morrison. Journal of Leadership Studies, 6(1-2), 134-144. https://doi.org/10.1177/107179199900600111
Patterson E. (2019). Reflect to Create: The Dance of Reflection for Creative Leadership, Professional Practice and Supervision. Centre for Reflection and Creativity Ltd.
Raffel, J. A. Leisink, P. & Middlebrook, A. E. (Red.) (2009). Public sector leadership: International challenges and perspectives. Edward Elgar.
Sørensen, E. & Torfing, J. (2007). Theories of Democratic Network Governance. Palgrave Macmillan.
