Bagaren, vinodlaren och ekonomen i Guds hus

Predikan 5/1 2025.

Vid ett tillfälle när vi gick över tempelområdet i Jerusalem kom jag på något jag ville fråga guiden om som handlade om ekonomi. Hans svar: Här står vi på helig mark och du vill prata om pengar! Jo, det ville jag om än jag kände mig oandlig ännu en gång om än vi båda skrattade.

Hur det än var gick jag från tempelområdet och kände mig misslyckad. Ibland kommer ormen från lustgården i formen av en mask, en tvivlets mask. En sån där som slingrar sig likt ormen men som kan finnas mer inuti. Om ormen får en att ifrågasätta Gud, får masken oss att ifrågasätta oss själva. Masken som skapar inre kluvenhet, de egna bristerna äter och fräter.

Men så mitt i allt finns historien om en Gud som skapar, som bygger, nyskapar och återuppbygger.

Modell av Jerusalems tempel. Foto via https://www.goodfreephotos.com/

”Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren.”

Första Krönikeboken 28:12

Templet kom till i samverkan mellan Gud och människa, mellan himmelsk och jordisk makt. Samverkan mer än jämförelse. Ett tempel är helig mark ändå byggd av människohand. Kan människan bidra till något heligt? Till och med vara med och bygga det. Inspirationen och instruktionen, allt kom från Gud men själva uppbyggandet kom från Herren genom människors händer.

Det är med templet som med den heliga måltiden. Det är Guds skapelse som rymmer förmedlingen av Kristus närvaro. Brödet och vinet kommer från sädesslag och druva. Om än en del av skapelsen, har ändå någon skördat druvan, bryggt ett vin och någon har tröskat sädesslaget och bakat ett bröd av dess mjöl. Samverkan, synergin. En aktiv Gud som inte passiviserar, ett mänskligt bidrag till gudomlig aktivitet. Kristus är huvudet och människorna i församlingen är kroppen. Kristus är inte bara huvud, han är också kropp. Som vi tar emot elementen tar vi emot Kristus och varandras bidrag. Bagaren och vinodlaren tjänar Gud och vi tar emot. Ja, det ändliga rymmer det oändliga för att säga emot Jean Calvin. Jag är inte så mycket för det reformerta och tror väl inte att andra präglade av azusaväckelsen är det heller. Ändå bär vi inte en sakramental syn på brödet och vinet i nattvarden, ändå är Kristus där. Så symbolismen i synen på brödet och vinet räcker inte heller till. Det är mer än symboler. Synergismen betyder inte att människan bidrar med något annat än sin synd till frälsningen, ändå kan samma människa vara med och tjäna vid bordet, i templet, i världen.

Bild av Pavel Danilyuk: https://www.pexels.com/sv-se/foto/kyrka-kors-rodvin-objekt-8814951/

Nu är frågan om bagaren och vinodlaren ens vetat om att de bidragit till den heliga måltiden, än mindre om de tänkt på att leva perfekt helgade liv för att kunna tänka sig att bidra med en brödbit eller druva. Pelagius drev människans förmåga till syndfrihet som lära och den har lurat många, inte minst i pingstsammanhang. Härlighetsteologin om att seger är möjlig i allt och som ju är härlig, behöver ändå sin balans i ärlighetsteologin: Vi har en väldig benägenhet att bygga livets tempel fel. Betoningen på den fria viljan i pelagianismen måste harmonieras av ärlig självreflektion. Kyrkan behöver innebära en exit för all pelagianism.

Hur eller hur, genom Anden fick David mönsterbilden. Han var en man efter Guds hjärta men han var inte alltid Guds bästa barn. Ändå bar han förmågan att sätta ord på den av Gud definierade framtiden och templet kom så småningom till.

Genom Anden byggs också idag kyrkan genom bagare, vinodlare och ekonomer. Så vardagligt och ändå vidunderligt. Betlehem är brödboden, Golgata och graven i Jerusalem är vingården och om än i Skåne, Sverige eller Sydamerika bärs Guds hushåll, Guds ekonomi är tillräcklig. Där måltiden delas och brödet bryts och det vill som aldrig ta slut. I Guds förråd finns ingen brist.

Utmaningen för de allra flesta av oss finns nog i tvivlets mask mer än högmodets orm. Skulle då Gud är ormens högmod och skulle då vi är missmodets mask. Rädsla, besvikelse och tidigare misslyckanden håller oss fångna, det inre värdet gröps ur och fräter sönder ryggraden. Men du är ett tempel och får vara med i ett bygge av Guds tempel som byggs genom att växa. När den fria viljan misslyckas välja rätt kan du ändå vara med. Igen, en dag till, ett år till.

”I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.” ‘

Efesierbrevet 2:21-22

Någon dag så här in på det nya året ber jag att du ska få ett välsignat och positivt år med många goda möten, att din kropp ska få vara hälsosam och också så din själ. Att vardag och ekonomi ska få fungera väl och att du får känna av Guds hjälp och hans vägledning i allt. Att du får ha ryggrad och kurage och styrka i varje utmaning, att du får känna vila om natten och Andens tröst i tunga stunder. Och att du när kvällen kommer ska känna mening och sammanhang i livet, att ytterst också få tjäna Gud med det som är dagarna vi får. Jag ber att du ska få ha mycket kärlek i ditt liv.

”David sade till sin son Salomo: ’Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat.’”

Första Krönikeboken 28:20

Ett nytt år i samverkan med Gud ligger framför oss trots all vår benägenhet att ta upp fel samtalsämne på fel plats och vid fel tidpunkt så får vi ändå vara med där ett tempel växer till. I Guds tempel öppnas dörrarna till gudstjänst av de som blivit utestängda, sången leds av de som tystats ner och helandet kommer genom dem som själva bär sår.

/Daniel