Det finns fördelar med den fysiska bokhandeln, en av dem är att man kan få tag i någon bok man kanske inte tänkt sig. Det fysiska rummet kan ibland vara en nyttig utmaning till nätets algoritmer. Precis som förpackningen på en vara i livsmedelsaffären, kan ett bokomslag säga något om innehållet. En del av oss minns Blåvitt, Konsums varumärke för dagligvaror. Jag köpte boken Det förlorade paradiset Berättelsen om Konsums uppgång och fall, på omslaget som liknade varumärket Blåvitt.
I dagarna har betaltjänstföretaget Klarna börsintroducerats på Wall Street till ett värde av omkring 140 miljarder svenska kronor. Företaget många av oss har att göra med vare sig vi vill eller inte. Företaget satsar på smidiga betalningslösningar och en av cheferna på Klarna lär ha sagt på ett event enligt Svenska Dagbladet: “Den bästa kunden är den som inte betalar direkt”.
Nu var det så med Konsum att man kom till för att skapa billigare inköp för människor som kämpade för att få vardagen att gå ihop. Ett av Konsums viktigaste sätt för att uppnå detta var att vägra kunder att handla på kredit. Många svenskar var fast hos handlarna i krediter de inte kunde ta sig ur. Exempelvis Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget beskriver skuldsättningens fasor i Västerbottens inland under andra hälften av artonhundratalet, en roman vars titel är ett bibelcitat och dess innehåll har många kopplingar till tro och liv.
Klarna och Konsum är två vitt skilda modeller för konsumtion och betalning. Kredit och uppskjuten betalning representerar en modern konsumtionskultur byggd på snabbhet, flexibilitet och tillgänglighet. Handla nu, betala senare utan att känna av någon ekonomisk begränsning, i varje fall till en början. Detta står i skarp kontrast till Konsums traditionella hållning med sitt fokus på direktbetalning och ett undvikande av konsumtionsskulder. Istället ville man uppmuntra till ansvarsfulla köp.
Det går inte bra för Konsum nu. Det går bra för Klarna och andra som dem. Och många får högre och högre konsumtionsskulder.
I Sverige får de som ger folk snabba krediter hjälp av staten att sen driva in sina fordringar. Kronofogden jobbar åt sms-låneföretag och andra som tjänar stort på de som har litet. Det är något motbjudande över upplägget.
Barn växer upp i fattigdom bland annat på grund av konsumtionsskulder. Vuxna lever hela sina liv utan egna resurser och handlar på kredit för att lösa gamla krediter. Ränta på ränta åt fel håll.
Den kristna hållningen kan sägas bygga på förvaltarskapstanken som en grund. Alltså att allt vi har inte är vårt utan något vi förvaltar, att allt ytterst sett tillhör Gud. Utifrån det kan man som kristen bygga både börsbolag och kooperativa företag. Tyvärr är nedgången för rörelser som Konsum ett faktum, kanske beror det på att man glömt sitt kärnuppdrag och nu är det viktigare att rädda verksamheten än att hjälpa människor. Tyvärr är fokus i kyrkan till största delen på insamling till församlingens behov vad gäller ekonomi. När du har ekonomiska problem lovar församlingen att be. När församlingen har ekonomiska problem ska du ge. Det rimmar illa.
Många är så ekonomiskt slitna, trötta och uppgivna. Vi skulle behöva en ekonomisk reformation, i samhället men även i kristna sammanhang. Tänk ett karismatiskt Konsum! Något nytt fräscht som hjälper människor att stå på egna ben, kunna vara gästfria, ge till behövande och avrunda uppåt. Som bygger upp och samlar in för ett mycket större ändamål än att hålla egna verksamheter igång.
Det måste vara likt Kristus att hjälpa människor bort från skuld. Inte minst i kyrkan.
/Daniel