Fader vår, Fader min eller Fader AI?
Den digitala världens möjligheter och begränsningar för upplevelser av andlighet och tro.
Det är fascinerande med människor som tänker längre och mer än det som redan finns. Under andra världskriget var den brittiske matematikern Alan Turing med och knäckte koderna till nazisternas kryptoapparat Enigma. Turing anses vara den förste som tänkte och utvecklade det som idag kallas för artificiell intelligens, AI. Han menade att man kan konstruera maskiner så att de gör mer än vad de är programmerade för, att de kan göra slumpartade handlingar och att det går att indexera upplevelser. I detta ligger grundtankarna inom AI, att datorer på ett människoliknande sätt kan hämta in information, analysera, lära sig och använda detta
.
Den här vårterminen har jag försökt att ägna mig en del åt detta med artificiell intelligens och vilken koppling det kan ha till andlighet. Uppsatsen jag skrev bygger på intervjuer med tio personer, fem kvinnor och fem män i olika åldrar, som fick göra en övning att be. Under fem dagar bad de bönen Fader vår, formulerade egen bön och de fick också prompta fram en bön via www.perplexity.ai som är ett av många AI-verktyg. Det jag ville studera var deras upplevelse av bön, inte veta något av vad de bett om. En hel del intressanta upplevelser kunde noteras. Någon konstaterade att AI-funktionen satte ord på personens innersta längtan och behov. En annan tyckte att man fick de allra vackraste orden via AI. Samtidigt fanns det andra av intervjupersonerna som tyckte att man nyupptäckte bönen Fader vår istället. Det kunde anas att yngre var mer källkritiska än de äldre deltagarna i studien. Själva genomförandet av övningarna och intervjuer i efterhand byggdes upp med hjälp av den amerikanske filosofen E.T. Gendlin som utvecklat en modell för att fånga upp upplevelser av psykoterapeutiska samtal.
Oxfordforskaren Harvey Whitehouse har utvecklat teorin Divergent Modes of Religiosity (DMR). Efter fältstudier av religioner menar han att det i princip finns två sätt religioner tas emot av dess anhängare, doktrinärt eller imaginärt. Det doktrinära handlar om repetition, att med hjälp av återkommande riter och vanor påminna sig om den tro man har. I det doktrinära är lära och ledarskap tillsammans med riter man utför avgörande för att människor ska komma ihåg och motiveras att rekrytera nya anhängare. Imaginär religion kommunicerar mer med människans episodminne än hennes språkminne och handlar mycket mer om upplevelser och erfarenheter än religiösa system. Slutsatsen i uppsatsen är att AI kommer att leda i en imaginär riktning. Detta skapar stora utmaningar för organiserad religion men ger individen möjligheter att också växa i sin tro via det digitala
.
Många har mycket skärmtid, över detta kan man förfasa sig. Eller så kan man också försöka se vilken verklighet vi lever i och se de möjligheter som finns mitt i alla risker. Det finns mycket nostalgi och repetition i den kyrkliga världen när de digitala motorvägarna istället uppmuntrar människor att göra nya upplevelser. Inte minst borde karismatiska grupper satsa mycket in i digital utveckling, det imaginära ligger nära ett pentekostalt teologiskt tänkande som ju bygger på att erfara Gud.
”Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar”
Citatet är de inledande orden i Mästaren Ma av Willy Kyrklund. Promptning kommer att vara en del i såväl existentiellt sökande som bön. Många är de som, med Kyrklunds ord, söker den fråga på vilken människolivet är ett svar.
/Daniel
Uppsatsen finns att ladda ner som pdf i högra spalten på sidan du kommer till när du klickar här>>>.
Väldigt intressant Daniel. Jag håller med om att det kommer påverka, som den digitala framfarten under pandemin.
Intressant bror, passar vår tid om än Anden är den mest moderna utifrån skapelse, kännedom och medverkan i daglig kontakt livet ut, 🥰 din vän Kurt