Fängelse och frihet, förbön och försoning
Fängelse och frihet, förbön och försoning
Tankar om företeelsen med fängelser och frihetsberövande men också om böneorden som de kanske viktigaste orden.
”Som guldäpplen i silverinfattning är ord som talas i rätt tid.” Ordspråksboken 25:11
Det kan sägas mycket men det är inte alltid många ord förmedlar något av stort värde. Tomas Tranströmer skriver i sin dikt Från mars-79: ”Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk”. Här kan bönen innebära en stor skillnad. Böneorden är en del av orden vi har att bruka. De är angelägna och viktiga för rätt timing och ofta är det bra om de kommer före andra ords uttalanden. Ordningen med bön och sedan agerande, när den tillämpas, minimerar skador av de talade orden och tror jag, maximerar nyttan när man väl har något att säga. Det är som att de andliga orden sagda till Gud också kalibrerar de ord som sedan uttalas mellan människor. Ord i rätt tid tror jag ofta är böneord före talade ord som hjälper oss att förstå när vi ska tala och när vi inte ska göra det. De orden är värdefulla likt silverinfattade guldäpplen. Bibeln talar om att vi kan be men också att vi kan vara bedjande, mer som ett sätt att leva. Man kan bli fråntagen mycket, man kan förvägras sin berättelse men att be, det kan ingen ta ifrån någon annan. Kanske många frihetsberövade ber i sin fängelsecell just på grund av detta?
I måndags hade jag ännu en ledartext i VLT/Bonnier-tidningar. I den försöker jag föra ett resonemang just om företeelsen fängelser och den stora och svåra frågan om behovet av försoning. I ett modernt samhälle tror jag vi reflekterar alldeles för sällan över detta. Läs den här under om du så vill.
Det är vissa saker som sitter som ett kroppsminne när det gäller vanor. För mig är en sån sak att ägna mig åt förbön på söndagskvällar. Därför får du jättegärna svara på detta mail med ditt bönebehov så ber jag för dig. Om du vill lägger jag gärna ut det som händelse på min Instagram, såklart utan att nämna namn etc, så blir det fler som är med och ber för ditt behov. Du kan såklart också svara direkt i Instagram om du vill. (Om du läser denna text på min hemsida i efterhand så finns såklart möjligheten att höra av dig när du vill med ditt bönebehov).
Fängelse och frihetsberövande men också förbön, frihet och försoning.
/Daniel
Utan försoning blir hela tillvaron ett fängelse
I samtiden har vi ett välutvecklat system för att frihetsberöva straffade människor. Men kan det samma sägas vad gäller möjligheten till förlåtelse och försoning som en väg ut ur olika slags inre fängelser?
Kriminalvården beskriver sin huvudsakliga verksamhet som att verkställa straff och minska återfall i brott. Det är en växande myndighet, en av Sveriges största, och karriärmöjligheterna är många. Fängelse och straff verkar vara en framtidsbransch, anstalterna är överfulla medan platserna för försoning syns färre.
”Försoning kan uppnås först om vi uppriktigt medger och tar ansvar för vår smärtsamma men gemensamma historia.”
Orden är Elizabeth Eckfords och fanns med i programhäftet till föreställningen Ögonblicket på Västmanlands teater hösten 2023. Eckford var en av de nio första svarta studenterna som gick på Little Rock Central High School i Arkansas. Det finns ett ikoniskt foto på henne när hon femton år gammal går till sin första skoldag. Bakom henne står en rasistisk mobb, där man ser en skrikande kvinna vid namn Hazel Bryan. Tjugo år senare möts de två och Hazel ber om förlåtelse – men deras väg till försoning var inte enkel.
”Den moraliska ståndpunkten och den patriotiska ståndpunkten är systematiskt inkompatibla.” Citatet kommer från boken Is Patriotism a Virtue? av den skotske filosofen Alasdair MacIntyre 1984 och har sin bäring på nationalism och universella moraliska värderingar. Sympatier trumfar så enkelt moral.
Det är helt enkelt lättare att ha fördrag med någon man uppskattar än någon man ogillar. Det är det där med egna barn och andras ungar. Agg mot den som kommer hit och uppfattas ställa till det. Men det som sker i byn sker också i världen.
Kan vår syn på de som sitter frihetsberövade och själva företeelsen fängelse i ett civiliserat och välutvecklat samhälle väcka ett nödvändigt samtal, bortom användande av stereotyper och tillmälen och istället se allas behov av såväl frihet som försoning? Är vår syn på bestraffning moralisk, eller bygger den på sympatier?
I den svenska debatten saknas ofta en större vision för livet än att verkställa straff och sedan tro sig ha skapat ett tryggare samhälle. Det blir endimensionellt och reaktivt i linje med det sociala ingenjörstänkandet. Vi behöver dock både ingenjörer och filosofer. När ingenjören bygger anstalter bör filosofen ställa frågan om inte varje utdömt straff är att betrakta som ett misslyckande för alla? Detta att frihetsberöva människor i ett modernt samhälle, få är de som problematiserar och vågar resonera om detta. Medling som kan sägas vara ett slags försoningssätt används när det gäller unga lagöverträdare. Skulle det gå att utveckla?
I det paradisiska samhället finns inga fängelser men så ser inte vår verklighet ut. Men vad händer om frihetsberövande är vår enda lösning? När detta går över i vilka åsikter som är tillåtna och andra inte, vilka som har rätt att ockupera vilka landområden och inte hamnar fler och fler i fysiska men också moraliska, relationella och geografiska fängelser. Hela tillvaron riskerar att bli ett fängelse.
Historiens fängelser var mer att betrakta som häkten i väntan på straff, ofta hårda sådana. Idag är tid i fängelse en stor del av straffskalan och frihetsberövandet är själva straffet. Den sevärda serien 30 dagar i fängelse av Christoffer Hjalmarsson på SVT Play 2024 ger mänsklighet till den hårda verklighet ofriheten innebär.
Expressens granskning maj 2024 av effekterna av samtyckeslagen som kom 2019 verkar visa på en svängning i rättsosäker riktning när det gäller sexualbrott. Börjar vi få en växande grupp oskyldigt dömda i våra fängelser på grund av ideologiers övertagande av rättsstatens principer? Finns det inte risk att den som nu anklagas ges bevisbördan istället för förklaringsbördan, som sig bör? Principen om att vara oskyldig till dess att något annat bevisats står emot detta, tilltron till sanning och rättvisa genom korruptionsfria institutioner likaså.
Äppelkriget är inte bara namnet på en komedi från 1971 på Österlen av Tage Danielsson och Hans Alfredson. Det är också ett pojkminne av krig med äpplen som ammunition i min hemby. Vår klan byggde ett fängelse med hjälp av träspjälor nedstuckna i marken. Det måste ha varit en av historiens enklaste finkor att ta sig både in och ut ur.
Nu är det skördetid för äpplen. Must, mos, saft, kaka och paj förgyller sensommaren. Det finns också sura äpplen som någon tvingas bita i, dagarna i frihet är över. Äppelkriget verkar pågå allt sedan de första dagarna i lustgården med sin förbjudna frukt. Ett riksäpple i handen på en regent i det gamla Sverige bar symboliken av äpplet som jordklotet och kungariket. Överst på äpplet fanns ett kors, kristendomens symbol för försoning.
Det smärtsamma är också det gemensamma, äpplet finns men också korset. Fängelser säger också något om frihet. Oavsett religiös övertygelse bör det ändå vara ställt utom rimligt tvivel: Utan möjlighet till försoning sitter vi till slut alla i fängelse. Men om möjligheten till försoning ges, upprätthåller vi en sympatisk moral – även om den ibland tvingas döma till det hårdaste straffet, fängelse.