Filadelfiaförsamlingen i Knutby och arbetsmiljöutredningen mot mig
Av någon anledning dök den omtalade Upplandsförsamlingen upp i arbetsmiljöutredningen.
I nuläget befinner jag mig i en bearbetande fas efter en tid då så mycket, men långt ifrån allt, offentliggjorts och där företrädare varit synnerligen aktiva men också selektiva. Efter debattartikeln i Aftonbladet har jag fått mycket respons, väldigt mycket stöd och också kritik från väntat håll och funderar vidare på hur jag ska kommentera. Försöker svara på frågor och funderingar som många ställt och hört av sig till mig om på grund av all spridning som varit längs hela vägen. Det här är ett exempel på en sådan text. En del upprörs att jag alls ger mitt perspektiv, jag borde bara vara tyst. Samtidigt kan samma människor tala sig varma för transparens och öppenhet men det gäller tydligen inte alla. Nåväl, de här texterna är väl någon form av “döstädning” för min del.
Försök att öka på de ursprungliga anklagelserna
Det har funnits många tillfällen av chock som lett till kriskänslor och reaktioner under den här tiden om ett och ett halvt år. Arbetsmiljöutredningen innehöll flera sådana händelser. En av dem handlade om att styrelsen i församlingen försökte lägga till mer i utredningen, kanske kände man att man inte hade så mycket att komma med egentligen vad gällde de ursprungliga anklagelserna, jag vet inte. Den problematik som man tog fram ledde till en förutredning som sedan inte blev till någon utredning. Det skulle handla om personalärenden från exempelvis 2010 men det fanns inte någon aktuell händelse anmäld att referera till. Dessutom handlade det om försök att ta upp gamla banala saker, en del sedan omkring femton år tillbaka, som man försökte göra något av men som lades åt sidan. Banaliteten kan exemplifieras genom att sjukhuspastorn glömts bort att inkluderas på julkortet ett år. Inte av mig men av en annan, ändå skulle detta ha inneburit någon typ av markering från min sida. Det kändes märkligt att förhålla sig till nivån. Styrelsen i församlingen fortsatte ändå att driva ledarskapsfrågan vidare i inlagor som skickades in inför rättegången samt vittnesmål vid själva rättegången. Nåväl, det blev inget av med detta tilltag fast man gjorde en stor sak av det, spred information om det i veckobrev och i församlingsmöten till församlingen, och så vidare (bevis för detta skickades in till tingsrätten inför rättegången). Och som vanligt gavs jag inte någon möjlighet att ge min bild. I tingsrätten konstaterade sedan både domaren och företrädaren för församlingen att förtroendefrågan inte handlade om ledarskap eller utförande av arbete. Det var helt enkelt en efterkonstruktion från församlingens sida. Som en del av arbetsmiljöutredningen hade dessutom dessförinnan även det närmast mytomspunna Knutby dykt upp.
Filadelfiaförsamlingen i Knutby
När skotten gick av vintern 2004 i Knutby då mordet och mordförsöket ledde detta till att hela situationen runt Filadelfiaförsamlingen i Knutby briserade, och blev till en lång period av bearbetning som fortfarande pågår, inte minst genom media. För min del övertog jag den hållning Sten-Gunnar Hedin höll från början, Pelle Hörnmark ville inte stötta den linjen utan bjöd bland annat in ledare i Knutby till Evangelistveckan i Jönköping under perioden. Rätt eller fel förhållningssätt kan man absolut diskutera, att innesluta och att distansera i relation till sektgemenskaper är delikata vägval. Församlingssituationen i Knutby går, enligt mig, inte att jämföra med något annat, historien bär en sorglighet som står för sig självt. I alldeles för många kristna debatter dras knutbykortet lika snabbt som en del drar hitlerkortet så fort någon visar tendenser till starkt ledarskap. Hedins linje handlade om att stötta människorna men inte fortsatt verksamhet i församlingen, i varje fall inte som det pågick där och då. För min del såg jag det också som att om det skulle finnas någon verksamhet i Knutby så skulle det behövas en total om- och nystart och att den skulle ske efter en tids vila.
2016-2017 någon gång (är osäker på exakt datum eftersom min kalender togs ifrån mig oktober 2023), kontaktade Peter Gembäck verksamhetsledaren som då jobbade för Pingst, vilket ledde till att han och jag mötte Gembäck. Gembäck ville då in i pingströrelsen igen och han ville vara föreståndare i församlingen i Knutby. I det läget blev en församlingskonsult inkopplad för att hjälpa till, men hans involvering gick iväg långt mycket längre än vad jag ansåg var lämpligt med tanke på vår linje. Han ville ändå fortsätta så som han själv ville. Jag uppfattade, utifrån vad han själv sade, att han såg sig kallad av Gud att engagera sig i församlingen, predika där, gå in i styrelsearbete och församlingsmöten, hjälpa till att genomföra omröstningar. Möjligen var han också anställd av Filadelfiaförsamlingen i Knutby en period. Jag tog upp frågan i referensgrupp samt styrelse och fick förankrat att vi ville fortsätta linjen: Ge stöd till människor men inte till fortsatt verksamhet. Enligt sin vana trogen hotade vid denna tid ett par pastorer från Stockholm och Uppsala att lämna Pingst, denna gång om inte deras linje runt Knutby skulle gälla. Det fanns alltid några pastorer som tog tillfället i akt att underminera mig och mitt arbete. Konsulten uppskattade inte besluten som tagits i styrelse och referensgrupp. Vår hållning ledde till att han gjorde sina insatser i Knutby på egen hand eftersom han menade att Gud hade talat till honom om en annan linje. Det fick jag acceptera men var också tydlig med att det Pingst FFS kvarstod med var stöd som att betala själavård och samtalsterapi men inte mer än så. Församlingen upplöstes så småningom och ingen kan veta hur framtiden i Knutby hade sett ut om den linje Pingst FFS föreslog hade blivit den genomförda. Nu blev det konsultens linje och ingen församling finns idag i Knutby. Vem vet, kanske det kan växa fram något vackert nytt någon gång, man vet aldrig vad som kan hända i framtiden.
Konsulten var alltså inte nöjd som jag, och som det skulle visa sig fler, uppfattade det. Han ringde runt till pastorer. Efter ett tag ledde en av dem, Urban Ringbäck, ett möte med mig, verksamhetsledaren och konsulten, vilket hölls i Västerås. Jag minns att jag i avslutningen av samtalet frågade om vi var okej nu och kunde gå vidare, vilket jag fick svaret att vi var. Vi bad tillsammans. Men det skulle visa sig att vi inte var okej. Försoningsmötet i februari 2018 visade sig inte gälla hösten 2023.
Enligt konsultens egna uppgifter, som han uppgav hösten 2023, hade han uppmanats av pingstledningen att kontakta utredarna på Human and heart och lämna sina synpunkter om mig till dem, vilket han alltså var villig att göra. Därav kom alltså denna situation upp i arbetsmiljöutredningen. Knutbyförsamlingen innebar en komplicerad och svår situation där vi helt enkelt hade olika synsätt om vilka insatser som var de riktiga, inte mer än så enligt mig. I utredningen hade sedan konsulten redogjort och beskrivit situationen som något mycket mer än så, en redogörelse som utredarna inte tog vidare som relevant underlag för fortsatt utredande. Han angrep mig som person och ändå utan något konkret exemplifierande. Det fanns ingen särskild händelse eller innehåll utan mera svepande anklagelser som så mycket annat under den här tiden. Inga av dessa tilltag från ledningen och konsulten gick vidare till den slutliga utredningen men det tog tid och känslan av att vara ett villebråd förstärktes. Som en pastor sa: “De har dammsugit hela pingströrelsen för att hitta saker att anklaga dig för”.
Senare har jag sett att konsulten skrivit artiklar om mig, han beskriver sig som församlingsdoktor och delar med sig av sina kunskaper. De piller han ville föreskriva i Knutby var inte den medicinering jag trodde på men så är jag ju inte doktor. Vi såg det olika och det kan jag tycka att man borde ha kunnat acceptera. Det är inte säkert att den andre gör fel bara för att man själv inte får sin vilja fram alla gånger. Gembäck har senare bytt linje angående att vara pastor i Knutby och han verkar, som jag uppfattar det, vilja fungera som något av ett samvete åt frikyrkorna i kommentarsfält och intervjuer.
Selektiv vilja att utreda
Denna del av pingstledningens agerande i arbetsmiljöutredningen, att dra fram sedan länge avklarade händelser, är ett av många skäl till varför jag tycker att det borde vara bekymmersamt för många att styrelsen och ledningen för Pingst FFS sedan vägrar att själva utreda sitt eget agerande av händelserna runt mig från 3 oktober 2023 och framåt. Ledningen gick ut i media under hösten 2023 och konstaterade att: Alla kort skulle upp på bordet samt stolthet över att styrelsen inte sopar något under mattan. Man åkte på turné och sålde in ett narrativ om mig. När utredningar sedan inte gav det man kanske hoppades blev det locket på. Var finns hållningen om att utreda nu? Gällde den bara för att anklaga en enda person?
Jag har inte fällts i någon utredning, ändå är allt avbränt. Det är en märklig situation.
Motverka sekterism
Så till slut, en uppmaning till dig som blivit förnedrad och uthängd av ditt sammanhang (jag har tagit del av alldeles för många sådana berättelser): Stå upp för dig själv så långt du orkar, låt inget drev i grupper, församlingar eller andra sammanhang förgöra dig. Stå för dina misstag men kämpa för din värdighet och rätten till din egen berättelse. Anklagelser, skam, tillmätanden och förnedring håller många nere. Många kämpar och tystnar med depressioner och ångest. Men i en alltmer räddhågsen och trång samtid behövs ärliga röster som i förlängningen kan leda till frihet. Det kan visa sig att det är sekterism som då motverkas.
/Daniel