Fjärde söndagen i advent

Predikan.

Ängelns budskap till Maria

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig✱, du som fått nåd! Herren är med dig." Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, för ingenting är omöjligt för Gud."

Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Lukasevangeliet 1:26-38

Vid jularna tog pappa alltid fram en särskild vinylskiva med violett omslag, Blue Christmas med Elvis Presley. Den skivan har jag lyssnat på oftare än vad jag någonsin hade önskat mig. Han satte även upp samma färgglada julbelysning på balkongen varje år. Vi barn tyckte att den var omodern. Våra synpunkter i den frågan berörde inte min far det minsta, julbelysningen kom upp ändå. En strof från en annan av Elvis låtar dök upp i något jag läste om ledarskap på X/Twitter. I sången Suspicious Minds beskrivs ett olyckligt kärleksdrama och Elvis sjunger, fritt översatt: ”Vi kan inte bygga våra drömmar på misstänksamma sinnen.” Julen berättar om något helt oväntat, också det ett kärleksdrama men så välbehövt. Kan det gamla kristna julbudskapet, om en Gud som får hud och blir människa, bota misstankens tärande sjuka? Tänk om detta kan föra oss till en generositet med utrymme för varandras drömmar?

För det var ju omöjligt. Omöjligt för Elisabeth den äldre och för Maria den yngre. Det var över eller så hade det inte börjat.

Den tyske sociologen Max Weber skrev vid förra sekelskiftet om avförtrollningen av världen. Änglarna, eller det andliga, försvann ur berättelsen om livet. I spåren av samhällets modernisering kom sekularisering och rationalitet på bekostnad av känsla och intuition. Moderniteten är det möjligas tid. Misstänksamheten den kan nog sägas växa sig större när vi tror oss kunna veta och definiera. Julberättelsen spränger så många begränsningar. Den når från föraktade illaluktande herdar via vise män till upphöjda skinande änglar.

Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ”Gud med oss”. Jesaja 7:14

När det sköra och lilla i livet, som ett barns födelse, ställer hela existensen på sin spets kan vi återfå förmågan till medmänsklighet. Att Gud är med oss betyder inte att han är emot någon annan. Filosofen Jonna Bornemark skrev i essän Återupprättelse för det levande: ”Det moderna samhället blir en rationalitetens järnbur, en kulturell rationalisering som har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv och en devalvering av mystik, mytologi och magi.” Vi gjorde nödvändiga och viktiga framsteg, men förlorade vi vår förmåga till empati, drömmande och förundran på vägen?

Även i den svenska populärmusiken finns kopplingar till herdarna och till Sion, en kulle mitt i Jerusalem. Ted Gärdestads Sol, vind och vatten kan i all sin somrighet vara ett välbehövligt tillskott till julmusiken:

Jag vill veta vägen till herdarnas hus. Jag behöver att omges av en ledstjärnas ljus. Det skymmer vid Sion och natten blir sval. Men än doftar blommorna i skuggornas dal. Det finns tid till försoning innan natten slagit ut.

Det är mycket som ser mörkt ut, men än har inte natten slagit ut, än finns det öppningar. Julnattens händelser säger att det finns tid till försoning där goda möten sker. Mötet mellan ängeln och herdarna var oväntat, likaså mötet mellan herdarna och de nyblivna föräldrarna, för att inte tala om besöket från de vise männen från östern.

Bild av Vanessa Valkhof : https://www.pexels.com/sv-se/foto/mosaik-av-serafer-i-hagia-sophia-dome-29856565/

Misstänksamheten. Var inte rädd-kapitalet som behövde fyllas på. Men så änglabesöket. Det oväntade. Hos Maria. Hos Elisabet. Hos herdarna. Maria visste vad han skulle heta, hon skulle ge honom namnet Jesus, Messias Guds utsände räddare, han som är betrodd och smord av Gud. Kung för evigt i ett rike utan slut.

Kanske är det vårt val idag, misstänksamhet och avstånd eller kanske förundran och tillit? Misstänksamheten tog slut hos aktörerna i juldramat och övertogs av mottagligheten.

Ingenting var omöjligt för Gud.

/Daniel

Denna predikan hålls denna söndag i Missionskyrkan, Ljusdal. Det är vacker vinter i Hälsingland.