Första Mosebok 7/4

Som karismatiker ibland läser Bibeln, inte minst i kristider.

Amanda Grace från ArkofGrace.org kopplade i en livesändning måndag 7/7 hos Charisma Magazine Första Mosebok 7:4 och händelserna i Kerville Texas med översvämningarna som svepte med unga flickor från ett kristet läger. En enorm tragedi. Regnen och översvämningarna kom ju på USA:s nationaldag 4th of July. I USA skriver man datum lite i en annan ordning så 7/4 är fjärde juli. Bibelvers och datum för översvämningen kopplades samman i livesändningen. Hon kopplar förutom detta också andra datum till olika svåra händelser i USA. Profetissan ser ett profetiskt mönster.

“Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt som jag har gjort.”

Första Moseboken 7:4

Bibelreferenser och datum

Det är väl ett sätt att försöka koppla nutidshändelser till en biblisk referensram. Att dela in Bibeln i kapitel och vers kom dock långt efter att orden först skrevs ner. Enligt profetissan använder fienden en kopia av syndafloden för sin agenda att förfalska. Programvärden försökte väga upp de profetiska sifferkopplingarna med att belysa det mänskliga lidandet i Kerrville.

Detta att man ska kunna ha en slags logisk profetisk förklaring på händelser och veta vem som är avsändare av allt som händer, det är en av de stora tveksamheterna man kan ha med nutida karismatiska företeelser. Datum och bibelreferens är två saker var för sig. Men det är en väldigt rörig tid och många söker svar och förklaringar. De karismatiska hjärnhalvorna gnuggas friskt. En fantastisk rörelse, enligt mig, när den ägnar sig åt mission och diakoni och älskar Bibeln i sig mer än sin egen tillämpning av den. Men hängivenheten är lika vacker som fanatismen är farlig. 

Från Gods och gårdar.

Narcisser och narcissister

I helgen kom jag att läsa i Gods och gårdar trots att vi var i ett torp och inte på något herresäte. I ett gammalt tidningsnummer berättades om växtgruppen narcisser. Och att det i förra seklets början i trakterna runt Västerås var populärt att ha narcisser på båda sidor gångar upp till husen. Narciss leder ju tanken till narcissist, och rätt så. Den där diagnosen som så ofta läggs på än den ene och den andre. Det är inte särskilt prydande varken att vara narcissist eller att kalla sina medmänniskor för det så fort man inte är överens. Men nu tillhör både påsk- och pingstliljor gruppen narcisser. De är vackra så det räcker. Man ska nog inte pressa bibelord till att ge svar på en tragisk översvämning i Texas. Och man ska nog inte pressa en tanke om att narcisser är vackra och därför leder vägen hem. Nej, snarare, det är vad det är och det är som det är.

En gång hade jag en bibellärare som brukade säga att man bara kan pressa blommor och byxor, inte bilder. Att man inte ska göra teologi av själva liknelsen eftersom liknelserna redan är till för att förklara en andlig sanning så är det den sanningen man ska söka. En vän påminde mig häromdagen om Aristoteles, att han skrev om den “orörde röraren” när vi diskuterade om hur pass aktiv Gud egentligen är i det som sker i nuet. Aristoteles trodde inte på Gud som en personlig skapargud men som en igångsättare och objektet för all verklig längtan. Den orörde röraren är den förste röraren, igångsättaren primus motor.

Men så är det ju det där med livet här på jorden. Olyckor händer, floder svämmar över och sveper bort. Alla människor syndar. Blommor blommar och kantar gångstigar, också de vissnar. Vad betyder dagshändelserna? Vem rör egentligen vid vad? Gud, djävulen, människan? Orsaken, verkan?

Hur jobbigt det än är att ta in, men utan olyckor finns ingen möjlighet att veta vad lycka är, utan svek finns ingen möjlighet att erfara tillit, utan att det finns mörker vet vi inte vad ljus är. Det är brutalt men ändå sant: Utan synder finns ingen förlåtelse. Synderna är människans enda bidrag till frälsningen. Det är en helig allsmäktig Gud som ändå tillåter oss att välja genom livet. Han ämnade oss från början och också i evighet syftar han oss till helighet men han ger den enda vägen dit och det är en väg av barmhärtighet med våra svagheter. En väg hem kantad av påsk- och pingstliljor. Men Gud stoppade inte Adam och Eva från att äta av den förbjudna frukten. Hur skulle Gud annars ha kunnat bevisa sin stora nåd? Hela registret av Guds karaktär blir uppenbarat också genom det svaga och syndfulla i människan. Och i begränsningarna av tid och rum. Det är vad det är.

Gud talar ännu även om han nog inte är så pratsjuk som vi ibland önskar. Profetorden behövs. För min del är jag vidöppen för nya impulser och ny kraft, det är ett desperat behov, inte minst genom den kris som varit och är. Jag tror inte att jag är ensam om det. Det är i kaos och kris behovet av uttolkning blir som störst. Jag kan förstå profeterandet i Texas. Men vidskepelse och religiösa förklaringsmodeller att ta till i efterhand tror jag riskerar att gröpa mer ur tron än vad den bygger upp den.

Förståelse och förtröstan

Man önskar att man kunde förtrösta mer när förtvivlan svämmar över och sveper bort. Att det ändå finns en väg hem, en gångstig kantad av påsken och pingsten trots all egensinnighet som också finns där vi tar våra steg. En profetisk stig rent utav där förtröstan trots allt är viktigare än förståelse.

/Daniel