Första söndagen i advent

Predikan.

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem." Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:

Säg till dottern Sion:

Se, din kung kommer till dig,

ödmjuk och ridande på en åsna,

på en arbetsåsnas föl.

Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."

Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där i templet. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar och sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"

På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?" Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

Matteusevangeliet 21:1-17

Som färsk pastor tyckte jag det var knepigt att skilja på första söndagen i advent och palmsöndagen. Det var ju samma text. En av mina första adventssöndagar när jag grunnade på predikan, skulle en solist sjunga och pianisten hade fått förhinder. Några minuter före start fick jag frågan och man är ju fostrad att tacka ja och ställa upp när någon frågar. Vi hann inte öva och han sa att det fanns noter. Jag hade aldrig någonsin sett ett sånt partitur och några ackord som jag var helt beroende av, fanns icke. Men kyrkosångaren sjöng Gören portarna höga och dörrarna vida. Det är en mäktig sak som kräver sin pianist och jag är tacksam att jag var helt med honom i början och i slutet. Allt däremellan det var lite mer svajigt kan man väl säga. Omdömena efteråt skiftande.

Vid tiden för Herrens intåg i Jerusalem var folket och landet under romarnas ockupation. Assyrier, babylonier, perser, greker och nu romarna. Den ena härskarmakten efter den andra över Jerusalem. Det började bli länge sedan kung Davids tid. Ett litet hopp hade tänts när Judas Mackabeus gjorde uppror 167 f.Kr. Man rensade då templet från de grekiska gudabilder som där rests. Bland annat åt gudarnas kung Zeus. Kungen Antiokus IV Epifanes hade låtit resa det judarna kallade för förödelsens styggelse. Men mackabéerupproret gav judarna möjlighet att återigen tillbe i templet. Chanukkafirandet som i år infaller på vår juldag firas till minne av denna händelse. Ljusstaken som då används ska inte förväxlas med den sjuarmade, istället är den nioarmad. Det berättas att oljan som behövdes för att hålla lampor brinnande i templet endast räckte till en dags förbrukning men genom ett mirakel räckte det i åtta dagar tills man hann få fram ny olja. Det nionde ljuset används för att tända de övriga åtta.

Vid vår texts palmsöndag är situationen den motsatta. Nu kan inte icke-judarna komma upp på tempelområdet, där pågår handel med människors andliga längtan. Man köpte och sålde det som skulle offras, allt i maskopi med det religiösa och militära ledarskapet. Det står att Jesus gick upp på tempelområdet och välte borden. Handeln pågick på det som kallas hedningarnas förgård, den delen av tempelområdet till vilket alla kunde komma oavsett.

Judarnas andliga längtan utnyttjades, icke-judarnas förhindrades. Templet, som skulle vara ett bönens hus, var nu ett rövarnäste.

”Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren.” 1 Krönikerboken 28:12

Orden beskriver hur David genom Anden tog emot instruktioner som han gav vidare till sin son Salomo som byggde templet. Genom Anden. De orden är avgörande. Templet var en fysisk byggnad, ändå ett andligt tempel. Våra kroppar är fysiska, ändå andliga tempel. Templet och kroppen har många funktioner men är i sitt innersta platsen för Andens närvaro, platsen för bön. Men verkligheten går ofta så hårt åt templen.

Så kom han ändå där, ridande på ett åsneföl. Nog kunde det ha sett rentav lite löjligt ut. Det sägs att om man rider på ett djur i den storleken ser det ut som om det hade sex ben. Jesus fick nog hålla upp benen för att inte släpa dem i marken. Men sådan är Jesus, ödmjukheten och ändå kungen. Folket jublade. Man tog vad man hade och viftade med palmkvistar och la sina egna mantlar längs vägen.

Mose stod framför ett hav, Josua framför en mur, David framför en jätte. Och Kristus stod nu framför vägen till korsdöden.

Denna första söndag i advent när vi gärna sjunger traditionella sånger men kanske inte helt kan spela dem, när vi vill ha mys och känna av värmen vet vi ändå att det finns så mycket kyla. Templet är korrupt och ändå är det ett tempel. Striden står alltid om templet.

När så mycket drar isär och så många vill vara domare kommer Kristus, den ende med verklig rätt att döma. Den störste av alla har behov av ett åsneföl och hans lärjungar får uppdraget att halvt stjäla eller åtminstone olovligt låna fordonet. Det är bara några dagar mellan palmsöndagens ”Hosianna” och långfredagens ”korsfäst”.

Det är nog så som Dag Hammarskjöld skrev i Vägmärken, generalsekreteraren för FN som älskade sitt Backåkra på Österlen:

"Hur riktigt att jul följer advent – för den framåtblickande är Golgata platsen för krubban och korset rest redan i Betlehem”

Backåkra. Av Jorchr - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47915057

Advent och jul hör ihop med palmsöndag och påsk.

Allt hänger ihop, även om det gör ont att konstatera. Så också med innerligheten, beröringen, väckelsen. Kanske den bärs av de som behöver bli burna, ägas av dem som ingenting har, förvaltas av de som föraktas. Kanske friheten ges via de som sitter fast, sångerna spelas av de som inte kan läsa noter och sjungs av dem som tystats ner. Dörrarna till framtiden kan öppnas via de som blivit canclade. Livet kommer genom döden, det är evangeliets sanning.

I en orättvis värld där våra tempel så lätt korrumperas tar vi emot den kärlek vi inte förtjänat. I en avmätt, dömande, hård, oförsonlig och oresonlig värld byggs ett nytt tempel.

Honom vi sjunger vår förväntan till är den som gör oss till tempel. Han öppnar för alla att få be, vilka vi än är och hur vi än har det. Hans portar är höga och hans dörrar är vida oavsett om vi kan spela spelet eller inte.

Låt ingen stjäla ditt Hosianna.

/Daniel