Halvhjärnad kristendom?

Tankar från två böcker om höger och vänster hjärnhalva, om låg och hög människosyn. När tvivlet siktar mot tinningen finns ett löfte så mycket starkare än ord.

Ögonen föll på en boktitel med förmågan som en bra boktitel ska ha, den att väcka intresse. Beskrivningen av boken gjorde den än mer intressant. Den skulle handla om hjärnans betydelse för att besegra andlig stagnation och se en fungerande kristen gemenskap.

The Other Half of Church av Jim Wilder och Michel Hendricks klickades hem. Boken är skriven av en lärare och tidigare pastor med ansvar för lärjungaskap och en som han kallar sig själv, neuroteolog, båda välutbildade. Här följer några reflektioner från denna och så småningom en annan bok.

Intresset hos författarna handlar om hur verklig tillväxt och utveckling sker och inte sker i en kristen person och detta i en gemenskap. Utgångspunkten är inte i första hand vad kyrkan som sådan bör göra utan handlar om att förstå hur människan fungerar och då med ett särskilt fokus på hjärnan. Den vänstra hjärnhalvan med sina många ord, sin logik och försök till rationalitet, är ofta den som adresseras i undervisning och verksamheter enligt författarna. För den som är van vid en karismatisk miljö är det kanske inte helt självklart så men nog ligger stor betoning ofta på vad vi ska säga, göra och hur vi ska vara. Men grundpoängen i boken handlar om att människans hjärna fungerar genom att det går från den bakre högra hjärnhalvan fram och så över till den vänstra hjärnhalvan. Alltså att det undermedvetna, det där som berör känslor och tillhörighet, glädje och andra starka känslor föregår det systematiserade.

Boken tar upp hur Paulus blev kallad en pratmakare när han förkunnade Kristus mitt bland stoiker och epikureer där på Areopagen i Aten, detta som en beskrivning av svårigheten att nå längre än till ord.

”En del sade: ’Vad vill den där pratmakaren säga’”

Ur Apostlagärningarna 17:18

Jim Wilder anger i boken att hjärnan registrerar vår verklighet sex gånger per sekund i den högra hjärnhalvan. Anknytning, grupp, tillhörighet, känslor, de delarna av verkligheten processas långt innan det går över i att kunna lyssna till tal och ta sig an logisk problemlösning. Det är den högra hjärnhalvan som kommer först och som möjliggör rätt beslut. Vänster hjärnhalva drivs av ord men höger hjärnhalva drivs av glädje. Tillsammans är våra hjärnor designade för att förändra oss genom kärlek. Utan glädje, kärlek och tillhörighet händer inte mycket positivt.

Ett centralt begrepp i boken är det hebreiska hesed. Det ordet betyder vänlighet eller kärlek mellan människor och får i boken sin särskilda betoning i vad man kallar relationell anknytning. Författarna menar att en sån som Dallas Willard var en profet som såg detta och talade om ”hjärtats renovering”, hur det krävs en inre motivation för yttre förändring och att detta endast sker om hela människan är med i processen. När vi frånkopplas, när vi inte får eller känner tillhörighet, blockeras också nödvändig förändring. Det behöver finnas en hög andel av relationell anknytning för att en gemenskap ska tåla allt som också sliter och drar. Utan glädje och utan anknytning finns inte mycket mera kvar än ord, oftast hårda sådana.

I den helhjärnade kristendomen ryms möjligheten att korrigera felaktigt beteende och ändå bevara gemenskapen, enligt författarna. I en gemenskap med hög faktor av hesed, är det ingen chock eller nyhet att det finns brister och behov. Bland annat citeras Bibelns sista bok som anger hur Jesus stod utanför, knackade på och ville komma in genom att dela måltiden. I delandet av måltiden helas gemenskapens brister. Vad har då en middag med karaktärsbrister att göra? Ja, det är väl frågan om man vill bevara eller skjuta ifrån. Den du möter i ansiktshöjd, den du delar en måltid med, kommer att vara dig närmare än den du distanserar dig ifrån. På distans finns heller ingen möjlighet att hjälpa en människa rätt som kommit fel.

”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”

Uppenbarelseboken 3:20

Författarna skriver om hälsosam skam och toxisk skam. Den hälsosamma innebär just mötet ansikte mot ansikte och tar i behoven utan distansering, hur den bevarade relationen innebär en möjlighet till förändring. Toxisk skam syftar till att skjuta bort och vill markera men vill inte väl. Det är tillhörigheten och relationen som avgör om vi tillämpar hälsosam eller toxisk skam. Narcissism anges som dysfunktionell skam. När svagheter uppstår lockas vi till ett fientligt läge men ett relationellt läge är den framkomliga vägen.

När jag läste boken The Other Half of Church fanns också en annan bok i mitt bakhuvud, kanske i min högra hjärnhalva. Boken heter Low Anthropology och är skriven av David Zahl. Den jämför hög och låg antropologi, hög eller låg lära och syn på människan. Zahl menar att samtiden hela tiden driver hög antropologi. Man ska vara lyckad, framgångsrik och man vill bli bedömd på sin bästa dag, inte på sin sämsta dag. Detta driver en cancelkultur och konkurrens. Låg antropologi menar Zahl, fångar också människans inre kamp och svagheter och betyder stor skillnad om det görs med ödmjukhet. Detta slår igenom inom många områden som relationer och religion. I relationer med hög antropologi är vi älskvärda om vi gör rätt och levererar perfekt, just de kraven skapar kramp och gör att mycket går sönder. Likadant inom religioner menar Zahl att det lätt blir kravfullt inom en religiös gemenskap där man ska kunna klättra på en religiös stege medans kristen tro istället talar om att Gud är den ende som kan vara allt och göra allt rätt. Han förlåter, räddar, återupprättar. I en värld av hög antropologi får vi vad vi förtjänar, varken mer eller mindre men där en mera äkta människosyn finns ökar också utrymmet för att nåden ska få bryta kedjan av orsak och verkan.

I helhjärnad kristendom pratas mer om Jesus än om personer, där finns en grundgemenskap av glädje och tillhörighet i vilken man också bär en sund korrektion av varandra, vilket alla behöver nu och då. På sikt ges ett växande som människa och som kristen, utan att fientlighet och exkludering tar över.

”Du bär ett ord på dina axlar

du bär en skuld som ändå tillhör dig

och tvivlet siktar mot din tinning

så höj din blick och se att du har mig.”

Ur Starkare än ord - Peter LeMarc

Två intressanta böcker och några ord från en låt.

Glöm inte höger hjärnhalva.

/Daniel