Jo, tänkte höra av mig

April har blivit maj, allt har sin gång och steg kan tas.

Det var ett tag sen något publicerades här och därför tänkte jag att skriva en post mest för att höra av mig. Inte så att publicitet runt mig har saknats direkt senaste tiden heller men själv har jag valt att inte kommentera någonting av det och ledsen om jag gör någon läsare besviken men det är inte avsikten nu heller. Processerna får ha sin gång i sina forum.

För egen del är jag tacksam för så många som hör av sig i välvilja och stöd. Det är inte alltid orken finns att svara men min tacksamhet finns där i varje fall och jag hoppas att du kan känna min tacksamhet för din omtanke om du skulle vara en av dem som skrivit till mig utan att ha fått svar. Självklart finns det de som hör av sig med beska droppar och det får jag acceptera med tanke på den uppmärksamhet som är. Det finns också många som hör av sig och behöver stöd. Det är många som kämpar, livet är grymt ibland och väldigt tufft för många och då är det fint om man kan ge någon liten uppmuntran.

April har blivit maj och den här terminens studier går in i avslutningen, det är mycket av ett läsande och producerande av texter utifrån läsandet som är grejen. Det kan bli väl teoretiserande men samtidigt görs anknytningar till den så kallade verkligheten. Den här våren har jag bland annat skrivit en del om ABB och Erikshjälpen. Det jag studerar är en masterutbildning i religionsvetenskap.

Under april publicerades en antologi till vilken möjligheten gavs att skriva en text och valde då att göra det om ett tillfälle när jag blev avbruten mitt i predikan. Muntert då, meningsbärande minne nu.

Försöker hålla mig igång med tennis, löpning eller promenader och några armhävningar varje dag. Idag kom nya löparskor, det hjälps inte men med nya skor lockas man till nya steg. Andligt försöker jag hålla mig igång genom att läsa ur bibelappen det första jag gör när jag vaknar, följer också en andaktsbok och bläddrar i Bibeln och ber lite för mig själv. Är tacksam för mina själasörjare och förbön som ges. Tacksam för vänner vi träffar, och allra mest tacksam för min familj: För Susanne och barnen, mina syskon och min mamma och alla deras familjer i sin tur.

Idag är det fredag och på söndag ska det så bli gudstjänst igen. Har inte så många uppmaningar att ge dig mer än en som jag ofta gett till andra och som jag behöver själv: Vem du än är, och hur du än har det, så kan du alltid viska namnet Jesus och han ska hjälpa dig.

Tack att du läste hit, ville bara höra av mig. Hoppas du får ta nya steg oavsett om skorna dina är nya, slitna, trasiga eller om det rentav blir till att gå barfota en sträcka. Allt har sin gång, det är så när steg tas.

/Daniel