Knivattack, massgrav och nygräddade scones

Torsdag 25 april infördes visitationszoner i Sverige.

Det hände så för en vecka sedan på fredagseftermiddagen, att en ung man skar och skadade fyra personer bara något stenkast bort från huset där jag har någonstans att vila huvudet om natten och nu för tiden också ibland om dagen. Frågan kom om jag var okej, själv satt jag och skrev på någon obetydlig text. Då hinner många betydliga tankar rinna genom sinnet, undran var om jag varit berörd på något sätt av dådet. Jag hade ingen aning om vad som hänt. Nåväl, media var snabbt igång och när man förstod det tragiska och vad det verkar helt aningslösa vansinnesdådet blev det en stor nyhet. Bakom rapporteringen finns människor vars liv märks av detta och det är bara en så ledsam och tragisk händelse. Men döden kom inte om än det var nära till, åtminstone för en av de attackerade.

Vår stadsdel där överfallet skedde kan nog inte anses vara ett särskilt utsatt eller belastat område. Men i områden som är våldsutsatta har polisen nu sedan 25 april rätt att införa visitationszoner där man utan brottsmisstanke har rätt att visitera personer och fordon. Vad jag förstår visar exempel från Danmark att visitationszoner hjälper till att minska brottslighet samtidigt som det ökar polisföraktet. Man vinner något och förlorar något annat. Den förebyggande effektiviteten i samhällssystemet kan nog öka men på bekostnad av tilliten. Det kan vara så att vi är där att visitationszoner har sin funktion men nog när det en eftergift och ett beslut i resignation inför det våldskapital som stigit och verkar stiga.

Men döden är en del av livet och i veckan hade jag anledning att besöka Hovdestalunds kyrkogård för att göra en observation i en kurs jag går. Uppgiften var att studera individualism, pluralism och sekularitet på en kyrkogård. Där finns anonyma minneslundar men också ASEA-chefen Sigfrid Edströms sarkofag. Det finns en muslimsk avdelning och en del gravar är skandinaviskt minimalistiska medan andra har många dekorationer, typ staket och en soffa där man kan sitta intill sin anhöriges grav.

Minneslundens anonymitet. Sigfrid Edströms sarkofag.

När Hovdestalund planerades av stadsarkitekten Erik Hahr, på den tid stadsarkitekter också själva ritade, anlade man anläggningen med en gigantisk gräsmatta framför huvudbyggnaden. Gräsmattan är i själva verket en tänkt massgrav vid händelse av krig eller svåra epidemier.

Hovdestalunds kyrkogård, Västerås.

När Hovdestalund planerades var det förebyggande planering för mångas död, idag förebyggande brottsbekämpande effektivitet i visitationszoner. Våldet kan undvikas, döden inte.

På min grav (ur Dikter)

Jordisk oro viker,

För den frid som varar.

Graven allt förliker,

Himlen allt förklarar.

Johan Olof Wallin

Vid ett tillfälle när Israels folk klagade över att Gud hade glömt dem fick de svar genom profeten Jesaja:

”Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.”

Jesaja 49:16

Vi får sår i livet, en del av dem kan vara dödliga. De går så hårt åt oss att vi riskerar att förblöda. Såren behöver ändå inte vara definitiva men med döden är det däremot definitivt. Såren vi får påminner oss om att vi är dödliga, ändå måste vi kämpa för att inte låta oss helt definieras av dem. Att bli sårad är en nära döden-upplevelse, det är svårt att resa sig från det. Man känner av såväl visitationszonen och dess anklagelse som massgravens brutalitet. Våra sår behöver inte vara för alltid men de sår Kristus fick på korset är eviga och en tillitsfull helande motkraft till det som skadar oss. Han sonar vår brottslighet utan att förakta oss. Det är evangeliets radikala, närmast dåraktiga förvandlande och ändå helt definierande kraft. Gud hade inte glömt Israels folk, han hade folkets namn skrivet i sina händer, han tänkte ständigt på deras murar, deras beskydd. Gud har oss ristade med blod i Jesus sårmärkta händer. Han tänker ständigt, 24/7, på vårt behov av beskydd, av murar runt såväl anklagande zoner som omfattande gravar.

På söndag har jag tänkt att baka och bjuda på scones. Jag är ju ingen storspelare i köket direkt så vi får väl se hur det går men jag har haft en sån lust att bjuda vänner på scones av nån anledning och en av mina vänner ska vara medbagare. När man går igenom livskriser är det vissa fina saker i det som var för längesen som återkommer. Scones kopplar jag till några av de bästa stunderna i livet. Doften, värmen i det nybakade insvept i bröddukar, gemenskapen vid bordet med de som vill vara tillsammans med en. Mycket smör som smälter på nygräddade scones, ost, marmelad eller lemon curd och förtroliga samtal.

Jag försöker påminna mig att oavsett nuet är det ljuvt att veta om ett par händer med eviga sår som kupar våra namn genom alla zoner. Ljuvt är det också att få bjuda på scones.

/Daniel

SvD Kompakt. För dig som vill få nyheter gratis och i ett bra snabbt format vill jag rekommendera Svenska Dagbladets nya satsning Kompakt.

Talmannens guide till svensk poesi. En vän, Malena Bergroth, har varit redaktör för den helt nyligen utkomna diktboken med talmannen Andreas Norléns utvalda dikter från svensk poesi. Dikten citerad av Johan Olof Wallin finns i Norléns bok.