Krigar vi mer än vi bygger?

Beslut om sänkt ålder för juridiskt könsbyte i Sverige. Människosyn innebär också världsbild.

Den klassiska grekiska perioden som gav västerlandet sina tre stora filosofer i Sokrates, Platon och Aristoteles, inleddes med att man värjde sig mot persernas invasionsförsök. Krig verkar kunna leda till insikter i filosofi och att försvara sig mot invasion är i sig en svår sak, att bygga samhälle och gemenskap en annan minst lika svår men på ett annat sätt. Vad ska vi försvara oss emot och vad är det vi ska försöka bygga tillsammans?

Människosynen vid den här tiden var antingen dualistisk, kropp och själ, eller trialistisk, kropp, själ och ande. Platon ansåg att människans tre delar visade sig genom konflikten som kan råda mellan förnuft, begär och längtan inom en och samma människa. Platons röst sa att förnuftet är viktigare än kroppen och dess begär. Kyrkofadern Augustinus tog upp detta och inte minst hans bok Bekännelser är ju en brutalt ärlig självbiografisk beskrivning av de egna svagheterna men också en berättelse om hans tro och senare vägval. Starka övertygelser behöver kombineras med insikt om den egna mänskligheten som också bär svaghet och något bräckligt.

Var ska då moralen placeras? I försvar mot angrepp eller i visioner för framtiden? I något externt eller något internt? I viljan eller i handlingen? Den brittiska författarinnan och filosofen Iris Murdoch var motvillig till att göra moral till handlingar. Är det goda en fråga om insikt eller är det en fråga om vilja? Något man ser eller något man gör?

Onsdag 17 april beslutade Sveriges riksdag att införa förändrad lagstiftning angående sänkt ålder för juridiskt könsbyte. Debattens vågor har gått höga men partipiskorna har gjort sitt för att lugna oliktänkare och efter förslag om återförvisning av förslaget som inte gick igenom bifölls förslaget och nu införs sänkt ålder.

Människans värde som jag uppfattar en samlad biblisk bild är att:

-Människans värde är unikt. Det finns bara en som du.

-Människans värde är eget. Oavsett prestation finns ett värde att just du finns.

-Människans värde är lika. Ingen är mera värd, ej heller mindre värd.

-Människans värde är evigt. Gud har skapat människan till sin avbild och i detta finns hennes bestående värde, givet till henne av Gud själv.

Fröet till det som blir en människa ligger sått i Guds hjärta och kan också där få sin växt och blomstring. Människan är och blir. Skapad till Guds avbild, till att bli honom lik så som varande hans barn: Kropp, själ och ande, kvinna och man. Filosofier och teologier kan skilja sig mycket åt men har också anliggningsytor. Mycket av detta saknar man i den politiska debatten idag, det känns mer som krig mellan uppfattningar än långsiktigt bygge.

När man definierar någon eller något, avgränsar man också från vad man inte är. Därför blir människosynsfrågorna avgörande inför förändringar av lagar som påverkar individen men också hela samhället. Människosyn innebär också världsbild. Könskorrigeringar kan ha sin plats i ett modernt samhälle som har dessa möjligheter för de enskilda det berör. Den inre konflikten hos en människa som inte känner sig hemma i sin kropp kan nog ingen av oss som inte varit med om det förstå. Vi behöver tala med små bokstäver om erfarenheter vi inte delar och lyssna. Samtidigt behövs ändå de små bokstäverna i ett samhälle vi delar tillsammans. Röster som högt kritiserar de som vill resonera med teologi och filosofi om vad och vem en människa är, måste också tåla att få kritik från dessa som inte tycker att man ska göra vilka förändringar som helst med den mänskliga kroppen. Hur kan man tillmötesgå enskildas behov utan att det kolliderar med det gemensammas långsiktiga bästa? Ska vi kriga eller ska vi bygga?

Utilitarismens idé och svar på frågan ovan innebär ett maximerande av njutning och ett minimerande av smärta. Jeremy Bentham som är utilitarismens upphovsman får anses ha varit mycket framgångsrik, nog är stor del av vårt tänkande idag präglat av utilitarism. Mycket i detta är förståeligt och inte minst i välfärdssamhällen en möjlighet. Men, desto mer behövs då etiken och den kan inte frikopplas från gemenskapen. Kan det vara så att vi med medicinsk och teknisk utveckling behöver en vidgad och fördjupad etisk diskussion? Den skotske filosofen David Humes menade så riktigt att moralen inte kommer ur fakta utan ur värderingar. Möjligheter till att göra något innebär inte att det alltid är riktigt att göra det. De insikterna kan bespara oss alla mycket elände men att vara människa innebär inte ofelbarhet. Glappet mellan ideal och verklighet kommer att finnas där, en spegel brukar räcka för att veta att det är sant. Vi är svaga, samtidigt är vår längtan stark. Det är då förnuftet behövs, tänkte de stora grekiska filosoferna. Men det förnuftet ska inte användas för att kriga och slå, utan för att bygga upp varandra och samhället.

Det vuxna samhället fattar beslut som påverkar barnen. Barnen behöver en vuxenvärld som lyssnar men som också ser längre. Jesus ställde ett barn i mitten och sa att gudsriket tillhör sådana som de. De skulle inte hindras från att vara med och de skulle inte hindras att vara barn. Om gudsriket tillhör barnen är det en vision god nog för hela samhällsgemenskapen. Låt barn vara barn, vi har en gemensam överenskommelse att man är det tills att man fyllt arton år. Med barnperspektivet blir människoperspektivet och därmed världsbilden rätt kalibrerad inför framtiden och detta utan att man frånsäger människor sina rättigheter men då som vuxna.

Beslutet om förändrad ålder för juridiskt könsbyte uppfattar jag som ett uttryck för ett samhälle där barnen tidigt drivs in i vuxenvärldens verkligheter och där vuxenvärlden inte tar sitt ansvar att lotsa barnen med försiktighet genom uppväxtåren.

Det hade varit bättre, och borde vara möjligt, att ta personers behov på allvar utan att för den skull föra över val som tillhör vuxenvärlden på barn. Det kan kännas som att vi krigar mer än vi bygger.

/Daniel