Kyrkan i Iran världens mest växande
Samtidigt som regimen skakas av explosioner och oroligheter rapporteras en snabbväxande underjordisk kyrka, mitt i landet där Ester och Daniel en gång verkade.
Just nu skakas Iran av dramatiska händelser med direkta attacker mot den islamistiska regimen som stöttat så mycket terrorism i decennier och även bedrivit förföljelse av sin egen befolkning. En av världens mest repressiva regimer. Bilderna på explosioner i Teheran och rapporter om en makt i gungning fyller våra flöden, och det är lätt att känna en tyngd över den osäkerhet och det lidande som civilbefolkningen tvingas utstå mitt i detta geopolitiska eldhav. USA och Israel agerar, EU-företrädare kallar till ännu ett möte som väntat och de kristna rösterna går åt olika håll också det som väntat. Ännu vet vi inte vad som händer med Islamiska revolutionsgardets grepp om Iran. Ännu vet vi inte vad som förändras för Israel och andra länder i området. År 2016 var jag uppe i det jag tror är Irans högsta byggnad, Miladtornet ett tv-torn, och såg ut över huvudstaden Teheran med många tankar och böner inombords.
Mitt i kaoset och mörkret för människor finns en annan berättelse – en berättelse som inte ännu kablats ut från TV-torn i Iran, om hopp som inte kan förtryckas bort.
Den här veckan firas Purim, en judisk högtid som påminner om hur drottning Ester, själv en ung judisk kvinna i det forntida Persien, dagens Iran, blev Guds redskap för att rädda sitt folk undan undergång. Purim bär en ton av både allvar och lättnad, vanmakt och sedan glädje. Esterberättelsen minner att Gud verkar även i skuggorna, ofta genom oväntade människor och ibland på oväntade platser.
Och kanske är det just detta vi ser ske i Iran idag. För samtidigt som regimen försöker slå ner andlig frihet, sker något fascinerande: den iranska kyrkan räknas som den snabbast växande i hela världen. Ett modernt mirakel utspelar sig mitt i en nation som länge setts som stängd för evangeliet. Det är fascinerande.
Från några hundra troende år 1979 vid tiden för den islamiska revolutionen, till att idag räknas i över en miljon kristna med muslimsk bakgrund. Enligt missionsinformationen från Operation World växer huskyrkorna i Iran med närmare tjugo procent varje år. Det är en underjordisk väckelse som påminner oss om Esters ord till Mordokaj: ”Vem vet om det inte var just för en tid som denna du nått din kungliga värdighet?”
Det verkar som om världshistoria ännu en gång skrivs i Persien men nu inte bara genom geopolitik eller genom hovet i Susa, utan i små huskyrkor, på hemliga platser hos personligt troende. År 2016 stod jag också utanför den av myndigheterna igenstängda Filadelfiakyrkan i Teheran. Trots all repression och förföljelse, trots alla försök att stänga, öppnas nya kyrkor hela tiden.
Enorm tillväxt: Från ca 500 troende med muslimsk bakgrund 1979 till över 1 miljon idag.
Världsledande: Nära 20 % årlig tillväxt, snabbare än i länder som Kina och Brasilien.
En underjordisk kraft: Tron sprids främst genom små huskyrkor och personliga möten.
Och kanske är det ingen tillfällighet att profeten Daniels grav lär finnas i Iran, i den gamla persiska huvudstaden Susa där Ester en gång verkade. Mitt i samma jord vilar vittnesbörd om en tro som överlevde exilen – och fortfarande bär hoppet vidare genom årtusenden av mörker och förändring.
Historiskt finns starka band mellan det persiska och judiska folket som också är av det varma slaget. Jag tror att det finns människor bland iranierna själva, som drottning Ester och profeten Daniel, vilka kan ha stora uppgifter när morgondagens Iran ska formas.
/Daniel
Tidigare texter på temat Iran: