I skuggan av den pågående konflikten mellan Israel och Iran vill jag försöka lyfta blicken från de nationella narrativen till det gemensamma värdet hos varje människa men också se att det Israel nu gör för att fälla den iranska regimen faktiskt kan få positiva effekter. Historien lär oss att både Israel och Iran har djupa rötter i mänsklighetens och trons berättelse – och att de båda därför har ett särskilt ansvar att söka vägar till fred och försoning. Ska det bli så att Israel är det land som befriar Irans befolkning från förtryckarregimen i Teheran? Irans regering som är den unkna källan för så mycket av nutida terrorism i Mellanöstern.

Historiska och bibliska band mellan folk
Israels historia är sammanvävd med hela mänsklighetens historia, från de första bosättningarna i Kanaan till de bibliska berättelserna om Abraham, Moses och Davids rike. Det är ett land präglat av mångfald, konflikt men också av hopp. Samtidigt bär Iran – det forna Persien – på en av världens äldsta civilisationer, med kungar som Cyrus den store, vars namn återkommer i Bibeln som den som befriade det judiska folket ur exil och hjälpte dem återvända till sitt land. Persien har varit en plats där judar, kristna och muslimer levt sida vid sida och där tanken om "goda ord, goda tankar, goda gärningar" har genomsyrat samhället.
Motsättningen mellan moral och nationalism
Alasdair MacIntyre ansåg att moral och patriotism är systematiskt inkompatibla. Han påminde oss om faran i att låta nationalism överskugga vår förmåga till moral och medkänsla. Nationen kan inte vara ett självändamål, vår lojalitet som troende måste först och främst vara till Gud som skapare av människan som sådan. I tider av konflikt prövas denna övertygelse. Vi ser hur sympati för det egna folket lätt förvandlas till likgiltighet – eller till och med fientlighet – mot den andre. Vi är kallade att se människan, inte bara nationen eller sympatin. Ändå har nationernas ledare ett särskilt ansvar.
Vägen framåt: Ansvar för framtiden i regionen
I denna stund krävs mod att tänka nytt. USA har en unik möjlighet att använda sitt inflytande för att sätta press på Förenade Arabemiraten, Qatar och Saudiarabien att stödja Egypten och Jordanien i att på allvar skapa en framtid för Gazas befolkning och det palestinska folket. Dessa länder har ekonomiska och diplomatiska resurser att bidra till en fredlig lösning, där Hamas avväpnas och civilsamhället får en chans att någon gång blomstra. Tvåstatslösningen känns alltmer daterad men framtiden för det palestinska folket måste ändå vara en angelägenhet, inte minst för arabvärlden.
Samtidigt kan USA använda sitt inflytande för att sätta press på Israel att avstå från militära interventioner i Gaza och i stället satsa på dialog och återuppbyggnad. Endast genom att avstå från våld och söka verklig försoning kan spiralen av hat och misstro brytas.
En biblisk vision för fred
Vi kan inspireras av berättelsen om Abraham, som är stamfader för både judar och araber, och vars förbund med Gud handlade om att bli till välsignelse för alla folk. I Första Mosebok 12:3 står det: "I dig ska alla släkter på jorden bli välsignade." Detta är en vision som överskrider nationsgränser och etniska motsättningar.
Abrahamavtalen, som nyligen visat att fred är möjlig mellan Israel och flera arabländer, visar att det finns hopp även när allt ser mörkt ut. Man kan hoppas på dessa initiativ och söka en bredare regional fred där även Iran och Israel kan finna vägar till samexistens om än det ser svårt ut just nu. Full bestående fred kommer först när fridsfursten kommer men vi måste alltid sträva efter fred och frid till dess.
Mitt i nationernas kamp är det viktigt att inte glömma individen – barnet i Gaza, familjen i Tel Aviv, den unga i Teheran. Med MacIntyres ord kan världssamfundet låta moral gå före nationalism och tillsammans söka en beslutsam väg till fred som bärs av respekt för varje människas rätt till liv oavsett etnicitet.
Om arabvärlden tar hand om Hamas och det kommer en ny regim i Iran kan en fascinerande period av blomstring komma i hela Mellanöstern. Och Israel kan leva i fred med sina grannar. Annars väntar våld utan gräns och kanske ett världskrig över många gränser. Då är nog den yttersta dagen snart här.
/Daniel
Moral och patriotism
“The moral standpoint and the patriotic standpoint are systematically incompatible.”
Iran och Israel
Den iranska regimens direkta attacker på Israel innebär en fasförändring i den stora och hjärtslitande konflikten i Mellanöstern. Tidigare har mullorna i Teheran agerat via proxy men nu agerade man själva i direkta attacker mot Israel. Aggressionen är inte längre retorisk och via ombud, hatet går nu öppet och med direktleverans. Situationen är komplex, …