På årets sista dag en livssignal
Hösten 2023 blev tiden av tystnad i livets svåraste tid. Inre processande och yttre anklagelser. Hat och agg men också så oerhört mycket värme och stöd. Vissa dagar har jag inte klarat att svara på alla meddelanden och samtal på grund av mängden och mitt mående men ni ska alla veta att det bidragit till att syresätta det vakuum och den väntan jag lever med. Internationellt, ekumeniskt, pastorer, församlingsmedlemmar, grannar, vänner gamla och helt nya, mina och Susannes familjer - en enorm och berörande kärleksmängd från så många håll varje dag. Tack också för alla gratulationer när jag fyllde år den femtonde december.
Tystnaden har möjliggjort skrivande och en del läsande de stunder jag kunnat vara fokuserad. Det finns mycket att processa, berätta och relatera till. Förhoppningsvis har jag lärt mig mycket om mig själv den här perioden, något har jag nog insett om andra människor och kanske har jag kunnat ana nya djup av evangeliets substans.
Idag fick jag en bild som jag använder här med tillåtelse. En medlem i församlingen som på nyårsafton satt och läste en bok vars titel jag försökt påminna mig om under hösten.
Välsignat nytt år, vem du än är och hur du än har det.
/Daniel