Pingst och poesi

En övre sal eller ett konferensrum?

Det var föredrag om retorik på ett konferenscenter. Smålänningen inom hade noterat gratisbiljetter till eventet. Jag kom in i det mest typiska konferensrummet med de mest typiska konferensdeltagarna, omkring hundra personer, mer eller mindre dittvingade tjänstepersoner. Hälften från offentlig sektor och hälften från näringslivet. Längst bak fanns en plaststol ledig. Föredraget hade börjat och fast jag la mer tid på att läsa rummet och sätta mig ned hörde jag något jag inte väntat mig. Talaren inledde inte med en acklimatiserande presentation av sig själv eller ett riskabelt försök till isbrytarskämt. Istället hörde jag de första verserna från Apostlagärningarnas andra kapitel reciteras fritt ur hjärtat. Pingstdagstexten inledde retorikföredraget. Det var ingen isbrytare men väl en spänstig trampolin, alla lyssnade noga. Föredraget var väl inte stringent bibelutläggande därefter, däremot ville talaren berätta om tungor som av eld, att tala med passion, låga, engagemang. Aristoteles fick konkurrens av helig Ande.

Det är ju den store grekiske filosofen som räknas vara retorikkonstens upphovsperson. Ethos, logos och pathos. Trovärdighet, innehåll och engagemang för att övertyga i vältalighet. Men pingstdagen är på ett sätt retorikens motsats trots det språkliga elddopet, trots undret att kunna förstå andra språk. Det var inte vältalighet men tal om väldighet. Det var inte intellektuell kapacitet men individuell uppfyllelse av kraft. Det var inte en talare, tungor fördelade sig på var och en av dem.

Pingsten är framåtsyftande, den är hopp likt senkommet regn över sprucket land. Pingsten gör gemensam, kommunicerar Kristus som är kommunion. Det är en kruka fylld med vatten buren av en man som leder till en övre sal.

Pingsten vidgar bönen. Den är ju att bekänna, tacka, klaga och lova. Men pingsten innebär drömmar, längtan, passion och modet att våga begära ett liv i kärlek, ett liv så som av eld.

Poetiskt profetiska ord som brinner, hjärtan som förlåter, frid som inte strids. Pingst för alla på väg till alla. Pingsten existerar i utgjutelsen, strömmande, flödande. Den är, med ord av Tranströmer, till slut den ofrånkomliga explosionen av den innelåsta evighetens bultande nävar.

Siesta av Tomas Tranströmer

Trots det innelåsta, det kuvade, det nedtystade, det svaga, det utestängande. Det går inte att stoppa den, till slut bryter den fram.

Ur Epilog av Tomas Tranströmer

Pingsten kommer från Kristus, Jesus döper i helig Ande. Om den märks i översvämning eller sjunker i ebb, garanten för gåvan är givaren, därför finns Anden alltid där. Det finns ett dop i helig Ande för var och en.

Pingstdagen 1961

Jag vet ej vem - eller vad - som ställde frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns ej att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon - eller något.

Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv därför, i underkastelse, har ett mål.

Från den stunden har jag vetat vad det är att ”icke se sig tillbaka”, att ”icke bekymra sig för morgondagen”.

Ledd genom livslabyrinten vid svarets Ariadnetråd nådde jag en tid och en plats där jag visste att vägen för till en triumf som är undergång och till en undergång som är triumf, att priset för livsinsatsen är försmädelse och förnedringens djup den upphöjelse som är människan möjlig. Sedan hade ordet mod förlorat sin mening eftersom intet kunde tagas ifrån mig.

På den fortsatta vägen lärde jag, steg för steg, ord för ord, att bakom var sats av evangeliernas hjälte står en människa och en mans erfarenhet. Också bakom bönen att kalken måtte gå från honom och löftet att tömma den. Också bakom vart ord på korset.

Dag Hammarskjöld

Pingsten är poesi men också produktion. Den ställer sin fråga och ger sin uppgift, också bakom tjänsten står gåvans givare.

Theotokos (Guds moder)

You are holy ground, the maiden mother,
A thin place where the transcendent meets flesh,
A tabernacle of body and breath.

We are holy ground, jars of broken clay,
Dry souls quenched by Pentecostal rain,
Imbued with the dew of new creation.

You are holy ground, you reading this now,
You are a reliquary of grace,
Deceptively mundane, brimming with wonder,
A space fit to bear the presence of God.

Ryan Diaz

Evigheten valde redskapet och dagen, det brustna kärlet kunde ta emot regn. Maria, kvinnan att bära en närvarande Gud. De 120 i övre salen, helig mark en trappa upp, kyrkan att bära förundran och nåd till en hel värld. Också idag, närvaron för nåden till alla. Pingsten frammanas inte, den tas emot, den överväldigar. Inte retorik, istället tungor som av eld. En övre sal, inte ett konferensrum. Stormvind, dån, allt bär Kristus. Pingst för alla, Kristus till alla.

När pingstdagen kom, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

Apostlagärningarna 2:1-4

Snart är det pingst.

/Daniel