Rengåvan

Guds rike är nära - predikan andra söndagen i advent den 7 december 2025.

“Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. Han sade: “Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!’” Markusevangeliet 1:14-15

I vår trädgård står en liten försiktigt blinkande ren. Den har jag fått av barnen, bara för något år sen på min födelsedag i december. Mitt i en kris och all annan vilja än att fira någonting ville barnen ändå fira sin pappa. Själv hade jag nog inte förmått mig att köpa en blinkande ren men nu när jag satte ut den i trädgården så kände jag att jag tycker så mycket om den. Vi har grannar vars juldekorationer i trädgården tar tanken till Disneyland. Men vi har vår blinkande ren. Det är inte mycket men den är vår och den är, ja, söt. Söt är ett ord jag inte tycker om. Ändå är det vad jag kan komma på för att beskriva renen. Det är ju för att jag fick den av mina och våra tre barn. Ibland behöver man mer kärlek än man förtjänar, kanske därför den söta renen är mig nu så kär.

Rengåvan.

Kanske har du fått en rengåva någon gång? Om inte just en ren så vet jag att den största gåvan av alla getts också till dig: Frälsningen.

Adventstiden handlar ju om någon och något som kommer till världen och till mänskligheten. Markus evangelium är det äldsta av de fyra och han berättar om Jesus med en särskild betoning på vad Jesus gjorde. I Markus hittar vi många interaktioner med människor, det sker mirakler och Markus refererar mer än han recenserar.

Våra två enda versar ur inledningskapitlet finns i skarven mellan det som varit och det som nu ska komma. Johannes döparen är en länk till profeterna, till det tidigare som varit hos Israels folk. Men han var också en länk vidare till nästa del i kedjan när nu Guds rike fokuseras på ett helt nytt sätt. Johannes döparen utmanade också Herodes och hamnade själv i fängelse. Det kan gå så för den som utmanar det världsliga maktriket. Herodes, romarna och de religiösa judiska ledarna bildade den tidens axelmakter till att kontrollera och förtrycka folket i Israel. Profeten sätts i fängelse. Det fria ordet tystades av dem som tog sig problemformuleringsprivilegiet, ett begrepp myntat av Västeråsförfattaren Lars Gustafsson.

När fängslandet skett kom Jesus till Galileen och där förkunnade han evangelium, Guds evangelium. Innehållet i vad detta evangelium bestod av handlade om en tidsfaktor och en närvaro, en rumsfaktor. Och vad människans respons till denna tid och detta rike ska vara: Omvändelse och tro.

Tidsfaktorn här är intressant. Det är också rumsfaktorn.

Inom er och mitt ibland er

Det är fascinerande att se att där Svenska Folkbibeln översätter att Guds rike är ibland er har Bibel 2000 att Guds rike är inom er.

“Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Lukasevangeliet 17:20-21 Bibel 2000

“Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er” Lukasevangeliet 17:20-21 SFB 2015

Vad betyder det att Guds rike är nära? Jesus sa att riket är ibland er. Och inom er. De två olika bibelöversättningarna visar det teologer och översättare funderat och vridit på i många år: Ska det översättas i eller bland? I denna dubbelhet finns en helhet. Guds rike är i och bland oss.

Något och någon

Gudsriket är personifierat och finns i personer men det är så mycket större än personerna men aldrig större än personen Kristus. Gudsriket finns i kyrkan men är större än kyrkan.

Vad är Guds rike? Guds rike har en regent, det är Jesus Kristus. Det finns alltså en maktkoncentration i detta rike och den ligger hos frälsaren. Det är det stora, riket bärs av sanningen och nådens person.

Den klassiska konflikten mellan filosofer och sofister gällde om sanningen är något evigt och oberoende av människan eller något som formas i talet och kampen om inflytande. Filosofer som Sokrates och Platon såg sig som sanningssökare, medan sofisterna ofta uppfattades som retoriker som använde språket för att vinna makt och framgång i staden snarare än för att nå en objektiv sanning.

Ett kristet svar på sanningssökandet är Kristus. Det handlar inte om vem som kan snacka sig fram och först spela kränkt. Sanningen är alltid sanningen och i kristen tro får den sin förankring i en gudamänniska. Något är sant säger filosofin i striden mot sofisterna, så viktigt så. Någon är sann. Det är vår tros fantastiska realitet, i detta Guds rike är inte sanningen relativ, den är inte endast objektiv, den är också personifierad.

Var är Guds rike? Riket är där Kristus är. Han är kung i Guds rike. Där biskopen är, där är kyrkan, sa Ignatius av Antiokia. Även om jag inte håller med om det uttalandet av den tidige kyrkofadern fullt ut, så exemplifierar de orden tänkandet att riket utan nationsgränser har sin närvaro där kungen är så som kyrkan finns där dess tjänare är, inte där dess byggnader är.

Guds rike byggs inte - det tas emot

Kan vi bygga Guds rike? Nej. Gud bygger sitt rike.

Kan vi utbreda Guds rike? Nej. Men Gud utbreder sitt rike också genom människor. Hur går det till? Det är vår gengåva. All vår tjänst för Gud är ett gensvar på frälsningens gåva.

“Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan.” Hebréerbrevet 12:28

Ett rike som inte kan skakas som en gåva, säger Hebréerbrevets författare. Och den gengåva vi kan ge är tjänst, engagemang för Gud.

“Jesus sade: “Guds rike är som när en man sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne.’” Markusevangeliet 4:26-29

En blinkande ren i trädgården. Den gör ju ingen nytta men för mig gör den stor skillnad. Jag fick den av mina egna barn den jul jag mådde som allra sämst i livet. Barnen tog inte avstånd, de gav en gåva. Och renen lyser hela natten samtidigt som såningsmannen ligger och sover. Guds rike kommer till oss genom ett barn, det fungerar som utsäde i jorden och vi tar emot det som ett barn, även när vi är vuxna. Och gudsriket fungerar med sådd som blir till skörd.

Det finns något ödmjukande i att minnas barnet, barnet i Betlehem och barnet inuti. Som att tycka om en söt, blinkande ren lite för mycket, bara för att den är en gåva från barnen. Och vad än olika kyrkor gjort av Maria och även Josef, tror jag vi gör klokt i att konstatera att också de behövde frälsningen, också de var syndare. Barnet betydde frälsning också för Maria och Josef.

Ett spädbarn, helt hjälplöst beroende, ändå en allsmäktig kung i sitt rike. Den amerikanske presidenten Ronald Reagan jämförde statsförvaltningen med ett spädbarn, att båda var helt omättliga i ena änden och totalt oansvariga i den andra. Det är ju detta som är så paradoxalt, en oberoende Gud gör sig beroende. Det vidgar tanken rejält och pulvriserar den religiösa duktiga tanken när man inser att joller och tandlösa leenden men också kolik och blöjbyten kunde rymma allmaktens Gud.

Guds rike är inte en religiöst korrekt och tillrättalagd fasad eller meningslös dialog. Guds rike är inte maxade resurser och retorisk förmåga att övertyga. Guds rike är en gåva. Guds rike är kraft. Ändå lågmält, ödmjukt, möjligt för människor att ta emot.

“…för Guds rike är inte ord, utan kraft.” Första Korintierbrevet 4:20

Huvudpersonen

Kanske innebär den befriande huvudberättelsen i hela advents- och jultiden att vi inte är huvudpersonerna i våra egna livsdraman. Och att det är barnet som blir perspektivförändraren. Samling vid krubban. Samling vid korset. Samling vid tronen.

Guds rike är inte där mänskligt maktspel och religiöst blingbling är det som ser ut att lyckas. Guds rike är inte där man tror sig köpa Guds gåva. Guds rike manifesteras inte genom mobbning och hat. Guds rike låter sig inte kontrolleras av mänsklig makt. Guds rike manifesteras genom ett barn. Som att få en gåva av sitt barn, det kan kännas omvänt, det är väl föräldrar som ska ge något till sina barn. Men Jesusbarnet gav frälsning till sina föräldrar. Guds rike är ett annorlunda rike, så många kan inte acceptera att den sjuke kan förmedla helande, den förvirrade kan dela visdom, den som fallit kan vara med och resa andra upp. Det känns som att man glömt så mycket av evangeliets berättelse om Guds rike.

Men Herren är nära, så är också hans rike. Så oerhört nära. I dig, mitt ibland er. I din mun och i ditt hjärta, i din hand och i din tanke men också i en famn, i bedjande för andra, vid ett delat bord av bröd och vin. Inom men också mitt ibland.

Årjäng.

Guds rike är där Kristus är. Och Kristus är inte långt borta från någon enda av oss. I både tid och rum finns han hos oss. I nuet och evigheten. Kanske sitter vi som Johannes fängslade, ändå är Guds rike hos oss. Kristus som absorberar all frustration, all synd, all besvikelse och allt utanförskap. I sjuksängar, i knarkarkvartar, i fängelseceller, men också i gungan i lekparken, i skateparken och till och med i kyrkbänken kan människan ta emot det som detta rike innehåller: Rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande (Romarbrevet 14:17). Frälsningen precis som Guds rike är gåvor som tas emot i tro och omvändelse.

Ett oskyldigt barn blev till frälsning för skyldiga vuxna.

Kristus, den rena gåvan.

/Daniel