Roland Nelsson till minne

Några ord av tacksamhet och respekt.

En solists största bedrift är att få andra att vilja sjunga med i sångerna, sägs det. Roland Nelsson var ventilbasunisten som fick andra att vilja vara med och spela och sjunga. 

Ett eget driv, en egen ton men också förmågan att engagera. Som ung pastor samarbetade jag en del med Roland. Han och jag blev stiftare till det som blev Hjälp Margit hjälpa, en hjälporganisation till stöd för människor på Sri Lanka och i södra Indien. När vi hade haft bildarmötet var det också gudstjänst. Ventilbasunen var med till kapellet, Roland spelade ett stycke och så frågade han om det var någon som kände igen tonerna. En medlem svarade Finlandia av Sibelius men ursäktade sig och sa att det fanns ju också någon from variant av det stycket, vilket det också gör: Kari Jobes version av Finlandia, Be still my soul finns här»»».

Etiopien, Värnamo, Umeå, Vetlanda, Sjunnen. Erikshjälpen, familjen, församlingen. Men också samhället och de globala utmaningarna utanför den direkt egna sfären. Han ville möta Saddam Hussein för att hjälpa honom rätt och han ville fira nattvard med hela Vetlanda.

Mina och Rolands vägar har väl korsats nu och då, delvis på grund av Vetlanda och den gemensamma förankringen där. Han stöttade och uppmuntrade mig ofta men han var inte alltid imponerad. En gång hade jag talat om aposteln Paulus och Roland kommenterade det med att vi fick höra vad Paulus eventuellt tyckte. Jag gillade hans kritik.

Under de senaste snart två åren av kris har jag känt hans enorma värme och broderskap gång efter gång. På något sätt kände jag av en förståelse i hjärtat från hans sida av vem en människa är. Han återkom till sin egen hemkomst från Etiopien och den svåra omställningen det innebar. När vi var i Ekenässjön för en tid sedan kom Roland dit och jag är tacksam att ha fått kramas om av honom också under de senare månaderna och året. Han stod vid ens sida in i det sista och jag kan bara känna tacksamhet för denna värme, på Facebook och i det fysiska mötet.

Nu är Roland framme där själen för alltid kan vara stilla. Han saknas i leden av entreprenörer och evangelister som fick andra att vilja sjunga och spela, att ge sitt bästa i toner av både musik och engagemang. Han ville inte att någon skulle låta sig tystas om än tonerna ibland kunde brista. Roland visste att det fanns såväl sekulära som sakrala inslag i livet precis som i musiken.

Frid över Roland Nelssons ljusa minne, värme och kärlek till hans familj.

/Daniel