När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: “Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: “Mästare, säg åt dina lärjungar!” Han svarade: “Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa.”
Lukasevangeliet 19:37-40
Det finns lägen och platser som skapar förutsättningar för respons. Olivberget i Jerusalem tillhör de rekvisit som gör Jerusalem till den mest unika plats på denna jord. Olivberget ligger öster om Jerusalem, på andra sidan Kidrondalen från tempelplatsen. Här har vi Sion och Moria berg framför oss. Olivberget, när pilgrimer kom dit, var de i princip framme. De hade vandrat i dagar och veckor, nu såg de den heliga staden framför sig. En fantastisk backdrop för lovprisning och förväntan. Olivberget har en geografisk närhet och eskatologisk potential. På det berget ska den kommande Messias en dag sätta sina fötter.
När tacksamheten inte är ett krav
Vår evangelietext zoomar in på ett obekymrat läge för de annars ofta pressade lärjungarna. De kunde inte låta bli att vara tacksamma, de upplevde ett moment av ren och skär lycka. Allt var möjligt.
Tacksamheten som krav eller tacksamhet som respons. Det tillhör hyfs och god uppfostran att visa tacksamhet, säga tack för maten och så vidare. Men det vi ser här hos lärjungarna är nästa nivå. Det är ett överflöd av kärlek som inte kan vara tyst. Deras kärlek till Jesus går inte att hålla tillbaka.
Vem tjänar på tystnaden?
Men så finns det alltid några. Texten säger just några. Några som vill styra, dämpa, få ordning på det som blivit för högljutt: “Säg åt dina lärjungar!” Fariséernas förening som ofta verkar vilja en sak: Tysta kärleken, tysta evangelium. Lärjungarna hade fräckheten att lovprisa Kristus som kung!
Några vill gärna att yxan ska gå men helst inte hålla i skaftet själva. Men religiöst pösmunkeri jäser gärna över, en surdeg som till sist vill tysta allt som inte låter sig styras.
Kristus hade noll lust i detta läge att tysta sina lärjungar. Det finns tider, stunder och platser där tystnaden är det välvalda och lämpliga. Men inte alltid och inte denna gång.
En svensk tiger. Vaksamhetskampanjen 1941 påminde människor om att inte röja sådant som kunde skada andra. Men en svensk tystnad har också kunnat betyda att vi inte ingrep när andra utsattes. Iland måste vi tiga: för att inte röja, skada eller förråda. Men ibland betyder ”tiga” att den som redan är ensam också lämnas utan vittne. Ibland är tystnaden inte omsorg om den utsatte, utan bekvämlighet för den som slipper höra.
Tillbaka till texten. Kristus säger att stenarna kommer att ropa om lärjungarna tiger. Det vore väl ändå genant för en Guds församling om gatstenarna utanför kyrkan började lovprisa för att de troende låtit sig tystas antingen av yttre tryck eller av inre fördömelse.
En röst också i sorgen
Men får man vara tacksam när man inte mår bra? När man inte lyckas med allt, när man är svag och ledsen? För lärjungarna låg påfrestningar både bakom och inte minst framför, det var bara dagar före Golgata och den splittring av lärjungagruppen dramat innebar. Får man känna stunder av glädje när man sörjer? Kan en deprimerad se något som humoristiskt? Tystnad i förundran är en sak. Tystnad i rädsla en annan. Att leva nedtystad är en oerhörd press. Att inte bli hörd, eller att inte någonsin våga stå vid någons sida, alltid vara distanserad, alltid vara tyst. Med Kristus kommer både ett alternativ och ett korrektiv, alternativet till distans och avstånd är tacksamhet i nuet, korrektivet till förtryckande religion är rösten som får höras. Jag är tacksam att Jesus försvarar lärjungarnas genuina frihet och glädje. Under allt som varit i mitt liv de senaste tre åren är jag så tacksam för de som hjälpt mig att se det som finns att vara tacksam över.
Oavsett din situation är det ändå du och Jesus. Hans välvilja, hans frälsning gäller. Och den gäller dig. Skäms inte om tacksamheten vill fram där på ditt olivbergs sluttning.
/Daniel