Såga noga pojkar
Några ord till minne av Curt Wrigfors.
”Såga noga pojkar”
Orden var min chefs på sågverket. Pappa hade ordnat så att jag fick börja jobba på Landsbro Trä AB som tonåring. Sommarlov men också jullov och så fort jag var ledig och hemma från Stockholm var jag där. Curt Wrigfors är skälet till att jag inte drog på mig studieskulder när jag läste bibelskolan på Brommaskolan i Stockholm. Det var lätt att trivas på sågverket, man var en i kedjan, viktig för att allt skulle fungera och jag hade det kanske enklaste jobbet, jag var ströläggare. Min kollega hette Kurt och han skrev världshistorien med en timmermanspenna på väggarna inne i såghuset och berättade gärna för mig. Doften av fur och gran på ett sågverk är svårslagen.
Anledningen till att chefen kom springande och sa att vi skulle såga noga var för att virket skulle gå till Carola och Runars nya hus i Uppsala. Sågverket ingick i Riquma-koncernen där också husfabriken Team Boro fanns. Boro drevs tidigare av HSB men hade nu tagits över av Curt Wrigfors.
Curt startade om och skapade framtidstro i en hel bygd. Entreprenörsådran och riskvilligheten fanns där. Vi var många som beundrade honom. Det var full fart. Jag var i ishallen i Huddinge och såg Team Boro spela en sista avgörande match för att ta sig till elitserien i den satsning man gjorde sponsrad av huskoncernen. I Landsbro ishall minns jag en middag när GA Gospel från Helsingborg sjöng. Det var fascinerande. Ishockey, trähus, väckelse.
Åren gick och så småningom blev jag pastor i Tranås. Till Tranås kom Birgitta och Curt inflyttande, hemflyttande kan man väl säga. Birgitta med rötter i Tranås och Curt i näraliggande Ydre. En söndagskväll intervjuade jag Curt om med- och motgångar, om ledarskap och risktagande. Finanskrisen 1991 knäckte koncernen men Curt kämpade vidare. Flera satsningar inom husbranschen och andra projekt följde. Jag led enormt med honom när han hängdes ut i programmet Fuskbyggarna. Det är svårt för mig att tro att han försökte lura någon, däremot är husbyggande en krävande process, inte minst likviditetsmässigt.
Annandag påsk 2023 hade jag release för boken om min pappa. Birgitta och Curt var med. Vi var bjudna till hans 80-årsfest men givet min situation orkade jag inte åka dit. Det är något jag ångrar idag. Jag hade så gärna velat tacka Curt. För vänskap, broderskap och föredömlighet. Entreprenören Curt var också evangelisten Curt. Han ville att så många som möjligt skulle få höra om nåden i Jesus. Han älskade Bill Gaithers musik i Homecomingserien, tog initiativ till evangelisation i Tranås och han blåste i Frälsningsarméns musikkår.
När jag intervjuade honom där i Brunnsparkskyrkan i Tranås minns jag att han sa att man aldrig någonsin får ge upp. Det är när man ger upp som det är slut. Att inte ge upp, uppfattar jag som Curts livsråd till oss.
Jag har inte alltid lyckats såga noga. Curts alla projekt kunde inte bestå. Men mycket av det han byggde upp, står fortfarande kvar.
Frid över Curt Wrigfors minne. Värmen och glöden i hans blick glömmer jag inte.
/Daniel
Artikel om Curt Wrigfors i Tranås Tidning av Mari Ermeland.
Tack, vad fint, du är oxå en arbetargrabb, härligt! Jag har bott i ett boro-hus i 20 år, men inte nu längre, vi valde lght vid 70 års ålder! 🥰
Bless bro!
Fin text om den äldre generationen som var vana att ta i och inte ge sig i första taget. Gudstron var genuina och jordnära som ingav förtroende för de som levde nära.
Mvh Lars