Sluten anstalt, tears of things och bandy
Några korn av litteratur, musik och sport.
En gång bildades en föreläsningsförening uppe i Karbenning i djupa Västmanland för att råda bot på “landsbygdens tråknad”. Folket i bygden gick samman för att kunna ta emot gästföreläsare och så få impulser från en större värld. Sådant tror jag är välbehövt och kallas kultur. Tänkte därför bjuda på tre korn: en roman, en ny låt och så lite bandy.
Sluten anstalt heter en debutroman av Fanny Klang. 21-åriga Jonna börjar jobba på en tung anstalt i västra delarna av Stor-Stockholm. Romanen beskriver den svåra ekvationen av att bära konsekvenser av straff och samtidigt ge människor en möjlighet att sona sina brott och komma “bättre ut” som Kriminalvårdens vision för tiden i fängelse är. Den unga kvinnans osäkerhet, kårandan men också diskussionen bland de anställda om de intagnas villkor och vanmakten hos internerna känns över boksidorna. Frihetsberövade kroppar och längtande själar. Det är en jobbig roman och därför nödvändig. Nu i debatten ropas på hårdare och hårdare straff. Lösningen på alla problem verkar vara att låsa in och gömma undan, kanske också försöka glömma. Fanny Klangs bok utmanar fängelsen som företeelse utan att vika för etiska dilemman. Dilemman som också går rakt igenom den egna själen i den unga Jonna.
Helt plötsligt, åtminstone för mig, släppte U2 ny musik på askonsdagen i en EP med titeln Days of ash. The tears of things är en av sex låtar och den är fullmatad med bibliska referenser med aktualitet för mycket och många. Det finns ju något profetiskt skavande över många av U2:s texter. Detta är en av dem, i avslutningen av videon finns en uppmaning för tvåstatslösningen i Israel och Palestinakonflikten. Det man klassiskt menar med den lösningen tror jag inte så mycket på, däremot finns en möjlig tvåstatslösning tillsammans med Jordanien som skulle kunna vara möjlig om viljan finns. Men hela texten i låten hjälper en att förstå vad frustration och vanmakt såväl som kärlek kan leda till samtidigt som den är ett rop till Gud.
If you put a man into a cage and rattle it enough
Och så var det bandy, ja, vad har det med kultur att göra? Tillräckligt mycket för att ge ut en ny bok om bruksortssporten som jag ännu inte hunnit läsa. Men någon gång ska det väl bli att ta in Bandy Futura av Nils Håkanson. Hur eller hur, ikväll blir det bandy med några vänner. Vetlanda kommer till gurkstan ännu en gång. Det står 1-1 i kvartsfinalserien och jag hoppas på gulsvart men Vetlanda har så otroligt svårt att vinna i Västerås vilket man måste göra för avancemang. Västerås har tre hemmamatcher och Vetlanda två om det blir fem spelade. Grönvita VSK mot gulsvarta VBK, två lag som känner varandra väl. VSK är Goliat och VBK David. Vi får se om ungdomlig hunger kan sänka det etablerade!
Nåväl, imorgon ska jag åka till en annan bandyort men inte alls för bandy utan för att få vara med en go församling igen över helgen och där dela evangeliet som ju har ett ärende inte bara i kyrkan utan på anstalter, i låtar och när man är ute på hal is. Och i det vardagliga och kanske rentav tråkiga Karbenning.
/Daniel
Säger bara det….du kan sannerligen uttrycka dig Daniel!🙏
Välsignad helg bror!