Snarkaren

Idag var han där igen.

Snarkaren verkar inte ha någonstans att bo. Idag hände det igen, han var där och jag var så tacksam att han var det. Det betyder att han har klarat vintern så här långt och att ingen ännu håller honom ute i kylan. Och så sprider han någon slags märklig känsla av tillhörighet med sina snarkningar.

AI-genererad bild.

Där är biblioteket och en trappa upp finns platser för studier. Många studenter sitter där ofta och så också den snarkande mannen. Mina studier i religionsvetenskap (går ett masterprogram sen i höstas) och att jag inte har något arbete innebär att jag försöker gå till biblioteket nu och då för att byta miljö och kanske få lite mer gjort av studierna.

Biblioteken runt om i landet tillhör de få offentliga miljöer dit du är välkommen utan att nödvändigtvis behöva köpa någonting eller delta i någon särskild samling. Du behöver inte legitimera dig. Det är en plats för läsning, studier och såklart grundmöjligheten att kunna låna böcker. Men biblioteken är också en plats att ta vägen. Om det är kallt ute, om du vandrat runt på gatorna ännu en hel natt. Eller om du är arbetslös, eller kanske en student som riskerar att prokastrinera.

Vår snarkare har ett behagligt tonläge och en jämn rytm på sitt snarkande. Man får någon slags trygghetskänsla av att lyssna på honom och samtidigt läsa och studera. Ingen gång har någon försökt väcka honom när jag varit där i alla fall, varken besökare eller personal. Inte heller idag. Han satt där han brukar sitta. Han läser nog inte så mycket vad jag förstår, han tar nog mest igen den tunga natten. Kanske är vår snarkare knarkare. Jag tror inte han har något hem men han sprider hemkänsla utan att troligen veta något om det. Så lite vi egentligen vet om varandra.

Jona somnade i båten, Paulus likadant och till och med Jesus själv sov på vågorna. Jona var på väg åt fel håll, på flykt från Gud och hans uppdrag. Paulus var däremot på rätt väg i ett uppdrag från Gud. Om de snarkade vet vi väl inte. Lärjungarna somnade i trädgården, att vaka i bön var inte deras grej trots allt som stod på spel. De snarkade mer än de bad vad det verkar. Kristus, vare sig sovande i båten eller vaken i Getsemane, oavsett storm, bönekamp eller kav lugnt, var och är han Gud. Ordet bibel betyder ju faktiskt bibliotek. Ett bibliotek innebär både en samling och en plats för samlingen. Där finns kunskap och visdom, mycket att lära i förberedelse för livet och vakna upp inför. Men det är också en fristad och en plats där man kan få vila ut. Man kan önska att Bibeln skulle tillämpas så som både jag och snarkaren och många andra fick vara där idag.

Snarkande kan ju störa den som försöker somna. Eller om någon börjar snarka mitt under en predikan så kan det väl kännas lite sådär lagom respektfullt. Jag har varit på seglarläger ombord på en båt där en av sju i besättningen fick anses tillhöra kategorin storsnarkare. Det skorrade i skrovet. Två av grabbarna försökte medelst en kudde få honom att byta rytm eller tystna men det noterade han inte trots allt hårdare händer bakom den mjuka kudden. Det är ändå något som kan vara rogivande och trygghetsskapande med snarkningar. På Spotify kan den lyssna på snarkningar som har svårt att somna. Kanske kan det också få en och annan student att hitta sin studierytm och istället hålla sig vaken.

Snarkaren har nog ingenstans att gå. Eller jo, några timmar får han vara där på biblioteket. Hoppas ingen väcker honom och kör ut honom.

/Daniel