Tacksamheten hos en upplockad kastanj

De första tankarna inför skrivandet av några rader, samma dag utredningsresultatet runt anklagelser mot mig redovisats, blev till reflektion men också tacksamhet.

I över fyra månader har jag hållits i ett själsligt och mentalt isolerande och kyligt vinterområde. Ändå har det funnits värmekällor längs hela vägen och det är för dessa jag vill tacka:

Tack till Gud som bevisat sig nådig och talat och berört genom hundratals profetior och kontakter som kommit min väg. Men också när jag gastkramats av ensamhet och tyckt mig tryckas över krönen till avgrunden har han hämtat mig, tröstat mig, lugnat mig, viskat till mig. När jag känt mig fördömd och stigmatiserad av andra och mig själv, har han gett också mig ett värde att jag faktiskt finns. Och han har också korrigerat mig. Guds korrigering som dömer utan att fördöma, den är god och jag behöver den. Jag är tacksam till Gud och jag har försökt att lyssna till honom. Ibland och till och med ofta, har han känts som tyst och distanserad men ändå har närvaron till sist fyllt också mina rum.

Tack till min fru, vår son, våra döttrar, deras respektive och våra familjer. Jag har haft ett hundraprocentigt stöd från första stund från alla i hela vår stora familj. De känner mig, med fel och brister, och de har bevisat sin kärlek till mig när jag som mest behövt den och inte helt förtjänat den. Vi har delat utsattheten som slog in när mängder artiklar publicerades om mig inom tre veckor. Vad hade jag varit utan mina fyra systrar, min mamma, hela Susannes familj och såklart våra tre barn med sina respektive. De höll mig vid liv med chokladbitar när jag inte förmådde äta något annat de första dagarna. Chokladcravings överlever tydligen kriser. Schweizernöt och en och annan Helnöt har det blivit. Den sistnämnda är säkert passande kost enligt somliga.

Tack till Pingstförsamlingen i Västerås. Så oerhört mycket värme från så många i den församling jag tjänat sedan första maj 2006 och som är mitt hjärtas andliga hem. Medlemmar som kommit hem, bjudit hem, ringt, skickat blommor, hört av sig gång efter gång med meddelanden.

Tack till många pastorskollegor inom pingströrelsen och andra kristna sammanhang. När man misslyckats, när man är svag och när man inte kan freda sig från attacker är det stort att det finns de som vet vem man är, vet vilken kallelse man har och som tror på en och den kallelsen även i sorgen av svagheter.

Tack till så många företrädare för andra kristna samfund och rörelser. Den ekumeniska värmen har gjort mig gott i den själsliga vintern. Att bli bjuden till måltider, att inbjudas till bönesamlingar, att få känna ett värde trots att allt är över. Den ekumeniska rörelsen är vacker och vi behöver mer av att vi hjälper, stöttar, försöker förstå och förlåta varandra. Det finns ett förkrosselsens förtroende vi skulle våga leva ut mycket mera.

Tack till internationella företrädare för pingstsamfund och andra miljöer jag rört mig i och varit en del av. Värmen och vänskapen betydde något även när jag inte längre kunde vara med i rummen. Det visade sig finnas bad weather friends i USA, Kanada, Mexiko, Singapore, Indien, Ukraina, Armenien och i flera afrikanska och europeiska länder. Och självklart i de nordiska länderna.

Tack till mina och våra goda grannar på Åsgatan i Västerås. ”Du har ett helvete Daniel” - sade en av dem och det var, åtminstone då, för mig helt sanna och lättidentifierade ord.

Tack till alla för mig okända som hört av sig med blommor, brev, meddelanden och erbjudanden. Om jag skulle åka runt till alla sommarstugor, vandrarhem och fjällstugor jag erbjudits att få bo i för att komma undan, skulle jag behöva resa runt ett halvår. Snittet kan ligga någonstans runt tjugo kontakter om dagen under dessa månader. Det har inte varit möjligt för mig att svara på alla samtal, särskilt att prata i telefon har ibland känts övermäktigt, skrivandet har gått bättre.

Tack till alla goda rådgivare, själasörjare, läkare och min psykoterapeut. Man blir tacksam för svensk sjukvård när man måste börja om i tillvaron. Jag fick träna gratis en gång på Actic, jag har lärt mig var gratistoaletterna finns på stan och jag har prövat att vara en av de som har en tom kalender en hel vecka. Jag har nog svårt att be om hjälp men jag har behövt hjälp och jag har fått så mycket hjälp.

Tack till mina två advokater, inte minst Joakim Sjöberg. Joakim är nog den enskilda person jag har att tacka allra mest för att jag faktiskt så här långt överlevt. Hans klokskap, lugn och insikt i vad som är vad, har lärt mig mycket om vad stringens, ordning och fasthet inom juridiken faktiskt kan betyda, långt utanför rättssalarna och in i framtiden. Det finns en hel del att lära från juridiken när känslostormarna viner.

Framtiden ter sig konturlös och dov, planerna är inte stora. Allt jag kan göra just nu är att vara tacksam för så mycket fint mitt i så mycket svårt.

Kastanjer kan lätt bli överkörda och bortsparkade, men de kan också bli upplockade. Sen första dagen av kris har jag burit med mig en kastanj. Jag böjde mig och plockade upp en liten kastanj den första förmiddagen efter att så mycket blivit annorlunda. Varje dag har jag haft den med mig och den finns fortfarande i min ficka. Den som blir upplockad bärs av tacksamhet.

/Daniel

-Den liberale riksdagsledamoten Fredrik Malm tycker inte att kyrkorna ska döpa konvertiter före att asylprocessen är klar. Detta i en debattartikel i Expressen 21/2. Kyrkorna gör dock helt rätt att döpa den som kommit till tro. Det är både individens och församlingens frihet. Den är andlig men faktiskt också lagstadgad. Det är inte bra när politiker ger sig på trossamfundens och individens frihet till religion.

-Vetlanda bandyklubb har spelat första kvartsfinalen mot Sirius i Uppsala och man vann på bortaplan. Förhoppningsvis räcker det till semifinal när alla fem matcher är spelade.

-Ingvar Neréns låt Resans väg producerades av min son och glädjande nog har den spelats en hel del i Sveriges radio.