Till oss på nationaldagen

Fascinerande och förunderlig dikt av Britt Arenander.

Jun 05, 2026

Om jag kan lyssnar jag till “Dagens dikt” i Sveriges Radio P1. Där läste Amanda Ooms nyligen Britt Arenanders dikt från 1970-talet, Till oss. Igenkänningen och resonansen i lyssnandet gjorde att jag gärna vill skicka dikten vidare här.

Till är ordet, i rubriken följs det av oss men i varje strof av dom. Ordet “dom” är ju en så kallad homograf, ett ord med flera innebörder. Här blir dom en del av ett vi, inte del av en avståndstagande dom. Till dom är till oss, alla människor har sin kamp och sin längtan.

Fascinerande och förunderlig dikt. Som kristen kan man tänka att det är ju just här evangeliet har sitt ärende, i varje fall borde ha det: till alla dessa “dom”, för att skapa ett “oss”.

Arenanders dikt är svensk, till och med Lill-Babs är med. På nationaldagen firar vi Sverige och att få leva här. Landet men också folket. Historien den gemensamma men också den individuella. Det finns olika sorts gemenskaper, att bo inom ett geografiskt område är en sådan. Om geografin förenar i någon mån tror jag att språket och den delade berättelsen förenar än mer. Läs gärna Till oss just på nationaldagen.

/Daniel

Till oss
Till dom arbetslösa.
Till dom omskolade.
Till dom omflyttade.
Till dom förnekade och utarmade.
Till dom som lever på bidrag.
Till dom som har ett spinkigt träd i en
betongbunke utanför porten.
Till dom som tappat systempåsen i gatan.
Till dom som smugit ner en kotlett i fickan
på snabbköpet och åker dit.
Till dom magra rävarna som vilset stryker
omkring i förorterna.
Till ungarna som lyckas få stopp på
rulltrappan i varuhuset.
Till dom som tumlar omkull och skrapar
upp ansiktet.
Till dom som suckar: vad har jag med det
att göra?
Till dom som snäser: låt var och en sköta
sitt.
Till dom som läser: nu är äntligen
Lill-Babs lycklig.
Till dom som måste gå upp klockan fem.
Till dom som måste gå upp klockan sex.
Till dom som fått katten överkörd.
Till dom som klistrar affischer.
Till dom som skramlar med bössor.
Till dom som spelar bingo i brist på bättre.
Till dom som lägger nät i gryningen.
Till dom som fått telefon avstängd.
Till dom som fått järnvägslinjen nedlagd.
Till dom som låst sig ute.
Till dom som hittat sommarens första
smultron.
Till dom som inte orkar resa sej ur sängen.
Till dom som står i kö.
Till dom som går mot röd gubbe.
Till dom som knyter näven.
Till dom som skär tänder.
Till dom som kallsvettas i gryningen.
Till dom som svarar goddag yxskaft.
Till dom som drömmer om vatten.
Till dom som inte kan sluta röka.
Till dom som inte går på streck.
Till dom som alltid tror att dom glömt
stänga av gasen.
Till dom som tyckte det var bättre förr.
Till dom som tror att allt går mot det bättre.
Till dom som hittat en äng med vildhallon.
Till dom som plikttroget putsar fönster en
gång i månaden.
Till dom som inte vet vad dom ska göra på
söndagar.
Till dom som inte kan välja.
Till dom som tappat legitimationen.
Till dom som längtar till Mallorca.
Till dom som registrerats.
Till dom som gäspar i decembermörkret.
Till dom som hoppat hage i sin barndom.
Till dom som tycker att barnen aldrig hör
av sej.
Till dom som sörjer dom nedlagda
spårvagnarna.
Till dom som tänker att nån gång händer
det nånting.
Till dom som anar att nånstans finns det
kanske nånting.
Till dom som kom för sent.
Till dom som inte nådde fram.
Till dom som fick varsel om nedläggning.
Till dom som blev avstängda.
Till dom som blev uteslutna.
Till dom som blev utrensade.
Till dom orena.
Till dom nedlusade.
Till dom hejdlösa.
Till dom som vägrar.
Till dom som har sneda klackar.
Till dom som aldrig träffar varann.
Till dom som rycker i en stängd port.
Till dom som känner bitterheten växa.
Till dom som känner tröttheten sprida sej.
Till dom som tror att nu håller nog inte
hjärtat längre.
Till dom som våndas i bakruset.
Till dom som karvat sej ner till sej själva.
Till dom som faller.
Till dom som bottnat.