Tolerans, migration och teologi

Några reflektioner efter höstens kurs och läsning i ämnet tolerans, migration och teologi.

Wendy Brown och Rainer Forst debatterar hur begreppet tolerans används i diskussioner om multikulturalism, i politik som handlar om rättvisa, och om tolerans är ett bra steg till erkännande av andra människor som är nya i samhället. Forst argumenterar för ömsesidighet som norm i frågor om tolerans, och att interaktivitet kan leda till tolerans och respekt trots motsättningar. Brown å sin sida menar att om man ständigt talar om ”den andre”, cementerar man positioner mellan den som tolererar och den som blir tolererad. Forst är så att säga för tolerans som koncept medans Brown däremot är skeptisk. Ja, vem vill bli bara tolererad egentligen? Tolerans kan kännas som ett defensivt sätt att närma sig problem att leva tillsammans där stora skillnader finns. 

 

Det man kallar toleransparadoxen kommer också fram i boken om debatten mellan Brown och Forst. Måste man vara intolerant mot intoleranta för att kunna upprätthålla toleransen? Här finns ett spänningsfält för ett västligt tänkande baserat på upplysningen, moderniteten och ideologier som liberalismen. Rättighetsperspektivet för den enskilde är inte så enkelt när det väl ska gälla och fungera tillsammans med andra. Tolerans är en svår sak, intoleransen riskerar driva på en krystad tolerans som i sin tur kommer ge mer intolerans. Respekt behövs för att nå en god frukt av tolerans men respekt som ensidigt krävs men inte ges kommer bryta ner många av de mänskliga fri- och rättigheter västvärlden har byggt upp.

Det är bra att kunna skilja mellan generaliseringar och abstraktioner. Generalisering innebär ett logiskt förfarande, medans abstraktion är en mental bild. Abstraktionen lyfter ut vissa egenskaper och ger en abstrakt bild mer än en detaljerad helhet. Stereotyper är abstraktioner, inte generaliseringar. En stereotyp uppstår när jag: 1/ avgränsar en viss grupp individ utifrån den egenskap jag har abstraherat, lyft ut. Typ alla med gröna ögon. 2/ Det andra steget är att jag tillskriver gruppen ytterligare egenskaper utöver t.ex  gröna ögon. 3/ Det tredje steget och avgörande steget är att jag sedan tillskriver individer i gruppen de egenskaper jag anser vara typiska.

Där stereotyper odlas finns en bördig mylla för polarisering och motsättningar. Den svenska invandringspolitikens mål sedan 1975 handlar om jämlikhet, samverkan och valfrihet. Det är något som omförhandlas i snabb takt och kanske också omvandlas genom de större flyktingströmningar som nu finns och kanske särskilt genom de värderingsmässiga konflikter som uppstår i mötet mellan en majoritetskultur präglad av kristen historia och utövad islamism hos vissa invandrare. De individuella fri- och rättigheterna som egentligen går dåligt samman med tanken om en nationalstat med sin centralmakt, territorium och statsbärande folk utmanas nu av värderingar som inte med självklarhet bär ett demokratiskt arv. Här finns tre poler: Individualism, nationalism och politiskt religiösa ideologier. Utmaningarna är många. 

Rainer Frost beskriver en respekterande tolerans som den att föredra. I linje med Immanuel Kants etik uppstår då människans autonomi, horisontella relationer och jämbördighet. Forst menar att människan kan fatta rationella beslut oavsett om inre värden ger motivation till det eller inte. Forst är externalist och avvisar en tillåtande tolerans till förmån för den respekterande. Internalismen anger att värden är det som ger motivation men Forst menar att det går att söka en annan väg till respekt.

Vilken av de politiska ideologierna kan ge det bästa gensvaret på utmaningarna? Kymlicka skissar Benthams utilitarism med sin nytta för de flesta i samhället som ett alternativ, detta barn av modernismen. John Rawls liberala teori om jämställdhet är ett annat alternativ med sin betoning av respekt för jämställdhet men också betydelsen av att minska godtyckligheten i det som är omständigheter och att stort fokus läggs på människans eget ansvar i självbestämmande och uppnådd rättvisa. 

Libertarianismen med sin minimerade stat och försvar av den fria marknaden beskriven av Nozick där människans rättigheter mer än rättvisa betonas och där människan ses som ägande sig själv. Kommunitarismen kan låta som kommunism men låter sig inte så lätt placeras in på höger- och vänsterskalor. Likt Hegel kritiserar man mycket av klassisk liberalism och vill istället se mer kontextuell och samhällskänslig syn. Rättigheterna för individen får stå tillbaka för det gemensammas bästa. Kommunitarismen går utöver nationalismen. Citizenship theory, medborgarskapsteori, betonar individens rättigheter där den egna rösten att höras är viktigare än rösten i valurnan och där medborgskapet mera ses som ett medlemskap.

Såväl de äldre ideologierna som liberalism, socialism och konservatism tillsammans med de ovan beskrivna, har sina möjligheter men också sin begränsning. Komplexiteten i det som ligger framför kräver mer insikter och stabilitet som är mer långtgående än ideologier. Sammanhang och människosyn, respekt och jämställdhet, tro och tillhörighet. Framtiden ser ödmjukande knepig ut men risken är stor att vi bara får mer av instagramvänliga och algoritmstärkande utspel.

Den franske sjuttonhundratals upplysningsfilosofen Voltaire konstaterade att om det skulle finnas en religion i England vore det risk för despotism, om det fanns två att de mördar varandra men om det skulle finnas trettio religioner skulle de leva i frid och lycka. Mot slutet av sitt skrivande ägnade sig Voltaire åt begreppet tolerans. Han gillade England, vilket han dock ansåg vara ett land av sekter. Tolerans, enligt Voltaire, fanns på aktiebörserna i London och Amsterdam. Där kunde judar, kristna och muhammedaner göra affärer med varandra och endast den var heretiker som gick bankrutt. Handel är för välfärd för alla. Det behöver vara så även med religioner, de trettio, enligt Voltaire. Själv gillade han kväkarna bäst, de hade varken präster eller dogmer, däremot ett broderskap.

Hans Ingvar Roth analyserar kulturpluralism utifrån idéhistoriskt perspektiv. Han utgår från mänskliga rättigheters förklaringar, hittar positiva värden, men söker gränser för kulturell pluralism och frågar hur en samhällsgemenskap kan formas i ett mångkulturellt samhälle. Kulturen med sina regler, värden och symboler går igenom assimilation. Roth argumenterar för mångfalden men lika respekt behöver inte innebära lika behandling enligt Roth.

Rattansi beskriver multikulturalismen som daterad och nu behövs interkulturalismen. Interkulturalismen är inte inställd på en grupp som tar emot en annan, istället handlar det om ett ömsesidigt förhållningssätt på jämlika villkor. Redan 2010 förklarade ju Angela Merkel multikulturalismen som misslyckad.

Frågan är då vad kyrkornas gensvar på samhällsutmaningarna ska vara? Ett anammande av mänskliga rättigheter är det som präglat stor del av utvecklingen inom kristet bistånd de senaste decennierna. Men mänskliga rättigheter är inte ett teologiskt begrepp. Det är däremot begrepp som barmhärtighet och kärleksgärningar. Genom migrationssituationen ökar nu ett fokus på “svenskhet” i debatter och beslut. Inom den katolska kyrkans sociallära som uppstår i respons till kapitalism och kommunism och andra moderna företeelser finns en betoning på människan som Guds avbild, en utpräglad humanism och även mänskliga rättigheter. Väckelserörelsen har ofta rollen av “underdogs” och står inför utmaningen att bära exklusiva anspråk i en allt mera diversifierad samhällssituation. Det är skillnad på att väcka människor till omvändelse i ett enhetssamhälle som är präglat av en majoritetstro än att leva ut kristen tro i praktisk handling och samhällspåverkan när man endast är en i raden av röster. Framtiden är inte vertikal, den är horisontell. Kampen står inte mot överhetens kyrka, kampen står mot antikristligheten.

Gudsrikestanken är mer långtgående och transformativ än demokratin, nationalismen och alla ideologier tillsammans. Många kristna har politiserats i sitt tänkande. Den felaktiga förväxlingen sker när kristna ser på kyrkan som en stat och staten som en kyrka. Guds kyrka är en prototyp på ett annat rike än något jordiskt. Den som menar sig kunna fullt ut beskriva det eller själv bära fullheten av det ägnar sig åt homonymer. Det man talar om görs med begrepp som känns igen men som den som smakat Guds godhet vet innebär något annat och mycket mer än vad människan kan skapa själv. 

Pingstkristendom med sin betoning på erfarenheter av Gud, kan bidra med ett vidare perspektiv med sina vingslag från ett annorlunda rike som ändå kan motivera respektfullhet i mötet med varje annan människa.