Tredje söndagen i advent

Predikan.

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill.” Detta sade han för att ange med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!”

Johannesevangeliet 21:15-19

Bana väg för Herren är rubriken för tredje söndagen i advent. Det finns en koppling till Johannes Döparen i den rubriken. Vägröjaren, lampan som brann och lyste. Rösten som ropade i öknen. Ändå. Fängslad och inför det yttersta tvivlade han. Matteus berättar om det i sitt elfte kapitel. Man kan höra våndan i frågan om han var den som skulle komma eller om de skulle vänta på någon annan.

Bro vid Kvarndammen i Vetlanda.

Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar.

Willy Kyrklund

Vägröjarens fråga, frihetsberövad och ångestriden med timmar kvar att leva. Kyrklunds inledande mening i Mästaren Ma. Kan det gå att sträcka ihop Johannes Döparen och Kyrklund? Det skiljer årtusenden och mil. Ändå. När Herren kommer, kommer då också livet, kommer då också det dova och dunkla till något mera klart och möjligt att se. Det verkar som att Döparen kunde dö i visshet om att han som kommit var den som skulle komma och som skulle ge liv genom allt.

Kristen tro är inte en fråga om hur, när, varför eller vad. Det är en fråga om vem. Så idag blir min adventspredikan om dialogen mellan Petrus och Jesus. Vem är Jesus och vem är Petrus? Tre frågor, för att komma till roten, till det innersta. Det är också ett gensvar på förnekelsen hos Petrus. Jesus var inte så intresserad av vad Petrus sagt, han var intresserad av hans kärlek. Petrus svar var lika på de två första frågorna men tredje frågan besvarades med en teologisk insikt: Du vet allt. Du vet att jag har dig kär.

Det är som en andlig promptning det där samtalet. Likt intelligenta digitala processer som lär sig av all inhämtad data. Men här tre frågor för att komma till andlighetens innersta som alltid är en fråga om kärlek. Den som vågar fråga en gång till kan nå sanning mer än tyckande, insikt mer än åsikt. Valv efter valv som hos Tranströmer, att aldrig bli färdig men ändå är allt som det skall. Eller som det berättas i vishetslitteraturen: Utsagan låter bra tills dess att korsförhöret börjar (Ordspråksboken 18:17). Till slut finns bara en fråga kvar att ställa: Älskar du mig?

Vändningen i texten är svaret på den tredje frågan. I de två tidigare svaren noterar Johannes att han svarade på tilltalet ”Simon, Johannes son”. Men den tredje gången noterar Johannes att det är Petrus som blir bedrövad och svarar. Det är som att han går från Simon till Petrus, från lärjunge till apostel, från att ha varit identifierad av sin bakgrund till att låta sig definieras av sin framtid. En framtid som också skulle innehålla död och lidande. Enligt traditionen, bland annat omnämnt av den tidige kyrkohistorikern Eusebius, korsfästes också Petrus men upp och ner. Jesus konstaterade att han i sin ungdom spänt sitt eget bälte men att han skulle få avklädas den möjligheten och bara föras till sitt yttersta.

Petrus blev bedrövad. Det är så mycket av nedböjt huvud, spänningshuvudvärk och desillusion i den strofen. Men det är där i det brustna, brutna, svaga och bedrövade den kristna kyrkans apostoliska kraft ändå har sin bärare och sin bäring. Nu var han redo, kärleken hade validerats och trots allt fanns ingen annan vilja hos Petrus än att följa.

Bana väg för Herren - uppdrag och tjänst.

Älskar du mig - motiv och drivkrafter.

Petrus blev bedrövad - kallelsen och verkligheten.

Genom allt, trots allt, mitt i allt, till Petrus och oss alla de två orden när kärleken börjar om igen och tar sina steg i gensvar från hans ord. När vägen ska banas i okänd terräng, på dunkla stigar. Ensam och uttorkad i ökendyner, eller rädd och frusen över kala fjäll. Sten bakom, snö framför, rädd som en hare. Utkastad, förnedrad och förföljd. Eller mitt bland många, uppskattad och ompysslad. Att ändå betyda något för någon annan, våga svara ja på kallelsen ännu en gång.

Överallt finns de två orden där. Men inte bara orden utan också ljudet av hans steg. Den han är, det han säger och det han gör. Orden fanns där för Johannes Döparen och för Petrus. De finns där också för dig: ”Följ mig”.

/Daniel

Några efterord: Idag har vi fått vara med om en förunderlig och fascinerande gudstjänst i sydöstra Småland där denna predikan hölls. Det var stort att få ta emot förbön från människor ifrån olika församlingar och att få vara välkommen att vara med och fira gudstjänst denna söndag.

Tack också alla som gratulerat idag, det råkar vara min födelsedag, en ojämn sådan men en gång per år är det ju dags för oss alla att påminnas om åren som går. Även om jag inte mäktar svara alla som hör av sig, läser jag såklart allt och är så tacksam för den värme som finns och också visas. Tack!

Här kan du lyssna till predikan: