Två debuter, två världar och skuldens skärningspunkt
Reflektion om böcker av Katarina Muhr och Nanna Olasdotter Hallberg.
I den process jag lever med har jag försökt att ta in olika perspektiv. Såklart är tron och de kristna vänner jag har ett enormt stöd men det finns också fler miljöer som bidragit med hjälp att reflektera och processa. Ett sammanhang som betytt rena livlinan för mig är nätverket Mannaminne, ett forum som innehållit berättelse efter berättelse om män som anmälts och ofta dömts för sexualbrott, ofta utan tekniska bevis och ofta med olika syn på samtycke. Tragedi efter tragedi utspelar sig i Sverige just nu. Ett annat sätt att processa för mig är att läsa och skriva. Nu har jag läst två debutromaner av två unga kvinnor som författare. Det är väl inte böcker man läste på bibelskolan direkt men de har mycket att säga som relaterar till mänskliga relationer och existentiella frågor.
För det förvånade mig när två debutromaner, skrivna ungefär samtidigt men ur helt olika världar, visade sig röra vid samma nerv: relationen mellan skuld, ansvar, självförståelse och trycket från omgivningen. Katarina Muhrs Det stannar mellan oss och Nina Olasdotter Hallbergs Syndernas förlåtelse gör just det. De rör sig i helt olika miljöer, den sekulära och den kyrkliga, men i båda fall står människan, hennes brister och val, i centrum.
Hos Olasdotter Hallberg möter vi en kyrklig miljö laddad av tro, tvivel och längtan. En ung kvinna börjar jobba som kyrkvaktmästare och en mängd händelser beskriver mänskliga behov och problem, försöken att äga narrativ och samtidigt skapa intresse som hos domprosten i romanen. Dessutom, här finns också en dubbellinje, kristendom och häxeri som samspelar i ett sökande efter andlig sanning och frihet. Det är en roman som vågar låta det smutsiga och sköra få plats i det heliga, där karaktärerna inte framställs som ofelbara, varken kvinnor eller män. Just den ärligheten, att människan tillåts vara både syndare och älskad, gör romanen gripande även om det är rabalder på rabalder, detta på ett sätt som känns sällsynt uppriktigt i samtidslitteraturen.
Muhrs roman rör sig i en annan verklighet, en urban, sekulär samtidskultur där moraliska frågor bevakas juridiskt snarare än teologiskt. Det stannar mellan oss kretsar kring trycket på en kvinna att vittna om en våldtäkt hon innerst inne inte tror har skett. Det blir en berättelse om samtycke, skuld och socialt tryck, men också om självbedrägeri och konformitet. Muhr skriver med skärpa och mod i ett ämne där få vågar problematisera den rådande berättelsen. Hon ställer frågan vi sällan formulerar högt: vad händer när ånger omvandlas till anklagelse?
För mig, när jag läste de två böckerna, uppstod ett slags samtal. Den ena, huvudpersonen i Olasdotter Hallbergs roman, söker försoning och trots alla krångligheter är värdet och glädjen det barn hon ska föda. Den andra, Muhrs kvinnliga huvudperson, söker rättvisa men tar till slut ställning mot männen för systraskapets skull. Båda tvingar oss att granska gränsen mellan det personliga och det kollektiva, mellan det man innerst inne vet är sant och det man förväntas säga. På sina olika sätt skildrar de ett moraliskt landskap där skuld inte längre är en teologisk kategori utan mera en social valuta och där sanningen och vad det är att vara människa kanske är något vi måste återvinna och återuppleva, snarare än definiera.
/Daniel
Muhr, K. (2025). Det stannar mellan oss. Piratförlaget.
Olasdotter Hallberg, N. (2025). Syndernas förlåtelse. Weyler förlag.


