Uppläsningskväll

Texter inne och bandy ute.

Det var kallt och mörkt i tisdagskväll när jag gick mot stadsbiblioteket. Där inne, i entréns bortre hörn, stod en mikrofon, en högtalare och några stolar. Västmanlands författarsällskap ordnade årets första uppläsningskväll, och stämningen var vardagligt förväntansfull. Sällskapets värd ledde kvällen med glimten i ögat och fyllde pauserna med norgehistorier!

När uppläsningen drar igång brukar värden fråga vilka som vill läsa. Det är bara egna texter som gäller – kanske en dikt, ett avsnitt ur en bok, eller något pågående som man vill pröva inför andra. Jag tycker mycket om upplägget. Vem som helst kan delta. Ingen bedömning, inga förhandsval. Bara man själv avgör om det ska läsas. Efteråt ges en artig applåd och, om man vill, några ord av respons. Det är en öppenhet jag gillar.

Den här gången var jag den ende som inte läste. Jag fick frågan, men kände ingen lust. Kanske för att mina texter inte riktigt lämpar sig för kortare uppläsningar, kanske för att jag talat så mycket offentligt att jag uppskattar att bara lyssna. Kanske för att jag inte alltid orkar bli exponerad längre. Och det var fint att lyssna. En läste dikter där varje rad dröjde kvar. En annan tog oss med på ett varv runt cityringen, där många av gatunamnen, husen och områdena sitter i kroppen efter många år i stan. Någon annan sammanfattade helgerna i diktform, en annan läste ur sin utgivna bok. Allt var inte storslaget, men det är heller inte poängen. Jag gillar enkelheten. Det levande i att människor delar sina ord, utan att först fråga om de räcker till. Det har ett värde.

Själv har jag bidragit till flera av sällskapets antologier, och just nu är en ny på gång där jag skickat in en text. För en kyrkråtta som mig är det också välgörande att få röra sig i lite andra miljöer. Västmanlands författarsällskap är ett exempel, den ekonomiska föreningen jag har ett uppdrag för ett annat. På lördag är det dessutom tänkt bandy utomhus! Vetlanda BK kommer till Fagersta och klassiska Västanfors IP för match mot Västerås SK – gulsvart mot grönvitt. Åker dit med några vänner som jag misstänker håller på fel lag. Jag håller förstås också på VSK i alla matcher. Utom när de möter Vetlanda.

AI-genererad bild. Italiens flagga kom med!

Kontrasterna motverkar tystnaden och dovheten: lyssnandet på biblioteket, ropen på bandyplanen, förkunnelsen i kyrkan. Allt handlar ju till slut om att dela liv – ibland med ord, ibland med tro. Förhoppningsvis alltid med varandra.

/Daniel