Artificiell intelligens och andlighet

För att ha något att försöka fokusera på, vilket jag inte är så särdeles bra på just nu, försöker jag ändå att skriva en uppsats den här våren.

Läsning och fokusering är inte så enkelt men jag försöker och får nöja mig med mindre än vad jag vanligtvis brukar kunna.

Uppsatsen är tänkt att handla om andlighet och algoritmer, om skärningspunkten mellan teologi och teknologi och kanske man kan säga skärmpunkten mellan den fysiska kyrkan och artificiell intelligens. Jag är väl en av dem som inte tror särskilt mycket på att förfasa sig om än det ena och än det andra av teknikutvecklingen, istället är det bättre om man kan försöka följa och kanske i någon mån bidra till utvecklingen som ändå kommer att ske. Det ges många möjligheter i det som sker. Det finns farhågor och faror med allt och också i det behövs en teologisk reflektion såklart. Men teknik innebär missionsmöjligheter.

Innovationsdrivet känns väl inte så där extremt stort inom kristenheten ändå. Visst finns det många goda idéer och så men vi skulle behöva vara mycket mer experimentella och villiga att ta risker. Det är ju inget fel med ett upphottat hundraårsjubileum eller ännu en julkonsert men särskilt innovativt kanske det ändå inte är. Före min avgång hade vi precis börjat att arbeta med allvar på ett spår som var tänkt att innebära ytor och miljöer för enskilda och församlingar att få möjligheter att vara just innovativa. Alldeles för mycket av det vi satsar på är uppehållande av det befintliga och mer nyfikenhet på det vi ännu inte gjort kan ge mycket gott i framtiden. Det är en av många sorger just nu att inte få bygga upp ett fält för innovation. Men det finns många andra goda krafter jag hoppas kommer att vilja kanalisera sitt entreprenörskap också för spridandet av evangeliet.

AI och algoritmer i relation till gemensamma kristna praktiker som gudstjänstfirande, gemensam bön och bibelläsning, är något som behöver studeras mera. Vilka är begränsningarna och vilka är möjligheterna? På vilket sätt kan andlighet uttryckas gemensamt i digitala format? Digitaliseringens möjligheter finns där men kanske också risken för förslappad ivrighet vad gäller kristna praktiker samtidigt som det digitala är något att samspela med. Hur kan religionerna ha nytta av det digitala för att aktivera trosutövare? Och är det digitala att anse vara passivt trosutövande medans exempelvis det fysiska gudstjänstdeltagandet anses vara aktivt trosutövande? Innebär digitaliseringen med dess distraktioner att möjligheten till andliga erfarenheter förminskas eller kan det innebära motsatsen?

Hur ser en meningsfull samexistens med artificiellt intelligenta maskiner ut i en framtida församling och hur blir företrädare för historiska religioner som kristendomen mer innovativa? Hur tillförs de existentiella frågorna teknikutvecklingen och hur kan teknikutvecklingen inkludera dessa?

Kanske du har tankar om artificiell intelligens och andlighet? Om du vill ge medskick är du välkommen att kommentera texten eller höra av dig på något annat sätt.

Varmt välkomna alla nya prenumeranter, vill du får du gärna uppmuntra dina vänner att bli detsamma. Tack som läste.

/Daniel

From Jesus to the Internet av Peter Horsfield. Boktips för den som vill läsa om digitalisering och relationen mellan media och kristen tro.

Ny vacker instrumentalmusik från Ana Rebekah släppt idag 23/2 2024.