Texten gick varm och innehöll medmänsklighetens sanning (Kristi kropp), men var är Guds fråga till ledarskapet, står det inte att domen börjar där redan här på Guds hus! Rannsakande! Bless och frid!
Mycket insiktsfullt! Jag läser alltid dina predikningar. Den här förändrade min dag faktiskt när jag läste på min uteplats och kände mig besviken på mig själv. Ja, jag är ofullkomlig liksom världen men det finns trots allt tacksamhet att känna. Att inte döma varken oss själva eller varandra är något du genom Kristus påminde mig om. Tack!
Tacksam att du läser Michael och att det kan bli till någon uppbyggelse och nytta! I alla diken finns risken att vi dömer oss själva och andra. Och så glöms Kristus bort igen...det är märkligt det där men vi verkar behöva daglig påminnelse om evangeliets kraft och verklighet!
Tack för uppmuntran. Det är det där att avgränsa sig!
Har funnit en stabilitet i att alltid predika evangelietexten från kyrkoåret just på söndagar sedan krisen. Det är skönt att någon annan väljer, att man inte kan anklagas för cherrypicking iaf!
1 . Jag tror att bibelsynen inom pingstpräglad kristendom påverkat dessa vägval. Frågan vad Anden säger i församlingen har påverkat sättet att planera och genomföra predikningar också. Man vill få ett ord att dela. Det finns stora fördelar med detta, ett tilltal i nuet, ett ord som ger kraft in i vardagen etc. Men det blir oerhört begränsat om det skulle visa sig vara predikantens sinnesstämning, känslor och erfarenheter som styr, eller kanske ännu värre trycket från krafter i församlingen att säga vissa saker. Att använda kyrkoårets texter och samtidigt vara öppen för särskilda tilltal tror jag kan vara långsiktigt hållbart. Det blir mer typ: rätt vad det är när det regnar så kommer det en skur. Regnet är det pågående, uthålliga skuren är det där extra.
2. Förtröstar på Andens ledning. Ja, det får man verkligen hoppas. Men som skrivit ovan är det stor risk för sammanblandning av egna drivkrafter, egen bearbetning, cherrypicking etc.
3. Rädslan att formaliseras finns och den bör väl också finnas... Det brustna och samtidigt smorda möjliggör det där förkunnelseläget när mötet med Gud är gemensamt och sker i predikans form som en samverkan med Anden och människorna som delar och tar del.
Långt svar kanske men dina frågor väckte lite tankar.
...är det inte mest att den som är herde ska förmå att ge den kropp (församling) som den satta som herde för ska ge dem som är för dem den rätta medicinen för aktuell tid, då faller kyrkoårets text via Andens ledning!
Tack Daniel, en predikan att surfa på länge i predikohavets ibland ”våglösa” hav 🙏
Tack Peter!
Texten gick varm och innehöll medmänsklighetens sanning (Kristi kropp), men var är Guds fråga till ledarskapet, står det inte att domen börjar där redan här på Guds hus! Rannsakande! Bless och frid!
Mycket rannsakande ord av Petrus. Men perspektivet i den texten är väl ändå inte att vi har rätt att sätta oss till doms, att överta Kristus plats.
Mycket insiktsfullt! Jag läser alltid dina predikningar. Den här förändrade min dag faktiskt när jag läste på min uteplats och kände mig besviken på mig själv. Ja, jag är ofullkomlig liksom världen men det finns trots allt tacksamhet att känna. Att inte döma varken oss själva eller varandra är något du genom Kristus påminde mig om. Tack!
Tacksam att du läser Michael och att det kan bli till någon uppbyggelse och nytta! I alla diken finns risken att vi dömer oss själva och andra. Och så glöms Kristus bort igen...det är märkligt det där men vi verkar behöva daglig påminnelse om evangeliets kraft och verklighet!
Flera goda predikningar i en.
Tack för uppmuntran. Det är det där att avgränsa sig!
Har funnit en stabilitet i att alltid predika evangelietexten från kyrkoåret just på söndagar sedan krisen. Det är skönt att någon annan väljer, att man inte kan anklagas för cherrypicking iaf!
Jag tilltalas av kyrkoårets texter.
Frågan är varför pingst och andra frikyrkor (förstås inte alla) använder?
Förtröstar på Andens ledning?
Rädsla för att formaliseras?
Mm, samma här.
Och bra frågor du ställer.
1 . Jag tror att bibelsynen inom pingstpräglad kristendom påverkat dessa vägval. Frågan vad Anden säger i församlingen har påverkat sättet att planera och genomföra predikningar också. Man vill få ett ord att dela. Det finns stora fördelar med detta, ett tilltal i nuet, ett ord som ger kraft in i vardagen etc. Men det blir oerhört begränsat om det skulle visa sig vara predikantens sinnesstämning, känslor och erfarenheter som styr, eller kanske ännu värre trycket från krafter i församlingen att säga vissa saker. Att använda kyrkoårets texter och samtidigt vara öppen för särskilda tilltal tror jag kan vara långsiktigt hållbart. Det blir mer typ: rätt vad det är när det regnar så kommer det en skur. Regnet är det pågående, uthålliga skuren är det där extra.
2. Förtröstar på Andens ledning. Ja, det får man verkligen hoppas. Men som skrivit ovan är det stor risk för sammanblandning av egna drivkrafter, egen bearbetning, cherrypicking etc.
3. Rädslan att formaliseras finns och den bör väl också finnas... Det brustna och samtidigt smorda möjliggör det där förkunnelseläget när mötet med Gud är gemensamt och sker i predikans form som en samverkan med Anden och människorna som delar och tar del.
Långt svar kanske men dina frågor väckte lite tankar.
...är det inte mest att den som är herde ska förmå att ge den kropp (församling) som den satta som herde för ska ge dem som är för dem den rätta medicinen för aktuell tid, då faller kyrkoårets text via Andens ledning!
Tack! Så tydligt och tänkvärt.
Tack Cissi för uppmuntran!